I stället för att göra SJ bättre plockar Löfven ut miljarder ur företaget

Jag har ett par funderingar gällande svensk infrastrukturspolitik.

Regeringen Löfven kommer nu att införa en ny kilometerskatt. Stefan Löfven fick mycket kritik för sin nya vägslitageavgift i valrörelsen och stoltserade med att det inte var någon "rocket science". Det anmärkningsvärda är väl som vanligt att storstadsmedier som Dagens Nyheter som betecknar sig som liberal inte intresserar sig för dessa frågor.

Hur som helst. Kommittén för vägslitageavgift föreslår en skatt på 24 kr/milen för lastbilar, vilket av allt att döma är en kalldusch för svensk åkerinäring. Kilometerskatten fanns tidigare i Sverige, men avskaffades och fördes över på bränslet. Till råga på detta betalar redan markägare en vägavgift för det slitage som uppstår i markområden där de äger skog och det finns vägar.

Jag har inte körkort själv, men det finns ett hyckleri här som är värt att belysa. Den inhemska transportnäringen kommer drabbas hårt, medan utländska åkerier som redan inte behöver efterleva svenska fordonsföreskrifter eller samma lönepolitik inte kommer drabbas alls.

Det är nog allmän kännedom att Sverige har biltullar. En jobbpendlare i Stockholm som måste ta sig genom stan varje arbetsdag fick vid årsskiftet ett påslag på en dryg tusenlapp i månaden, till en totalsumma på drygt 2100 kr.

Biltrafiken sjönk bara med 1,7 % påföljande månad, vilket som Günther Mårder förtjänstfullt påpekade på Twitter betydde att Stockholmarna verkligen behöver bilen. Ett SL-kort kostar 890 kr per månad, men för de flesta är det inte ett alternativ. De officiella argumenten var så klart "miljöskäl" men också att "minska trafiktätheten". Samtidigt bygger de bara tvåfiligt på Norra länkens nya tunnlar.

Var går alla pengar som de tappra Stockholmspendlarna betalar? Till nya vägar?

Ytterligare en sak som borde uppmärksammas mer är haveriet med Trafikverket och järnvägen. Folk i gemen lyssnar så klart på Jonas Sjöstedts ord om att man inte ska avreglera järnvägen. Men saken är den att den bara sätts ut på entreprenad. Och att Veolia och MTR nedprioriteras bakom SJ:s snabbtåg, de sträckor de trafikerar.

Detta är något som gör mig personligt engagerad. Den dolda sanningen, som sällan förtäljs, är att SJ:s monopol var direkt förödande och kanske ett exempel på det mest klockrena svineri som någonsin skett i svenska statens tjänst.

Statens järnvägar beslagtog privata järnvägar med tvång och lade under 60- och 70-talet ned stora sträckor från central ort utan att lokalbefolkningen fick säga något om saken. Därför finns det ingen järnväg på Gotland. Och så som det grämer dem... SJ var nämligen ett företag som förordade bussar.

Var går alla pengar som SJ får för de resor som de tappra resenärerna betalarna? För att förbättra sitt bemötande, priser eller turtäthet? Inte vet väl jag, bara att den rödgröna regeringen med Löfven i spetsen förra året plockade ut 1,7 miljarder från Statens Järnvägar.

Marcus Romedahl,
Oberoende borgerlig