Emmy, 17: Här är sakerna du inte får skämta om
Debattören: Vad som är rätt och fel är upp till mottagaren av skämtet, alltid.
Emmy Dufvenberg är 16 och börjar snart sitt andra år på det humanistiska programmet på Katedralskolan i Växjö.
I livet behöver vi humor. Vi behöver det för att må bra, för att leva ett roligt liv och även ibland för att kunna klara av och hantera eventuella svåra händelser. Skämta gör vi om det mesta, men vissa grejer är rätt och annat är faktiskt fel att skämta om. Vad som är rätt och fel är upp till mottagaren av skämtet, alltid.
För att förtydliga vad jag menar tänkte jag ge tre exempel som är rätt omtalade:
– Du kan skämta om Hitler, men inte om dödandet av judar, LGBTQ+-personer, handikappade, politiska fångar etc.
– Du kan skämta om politik, men inte gå in på en enskild privatpersons åsikter.
– Du kan skämta om terrorism, men du måste förstå att alla terrorister till exempel inte är av specifik etnisk bakgrund.
I princip kan du skämta om det flesta i en stor helhet, men inte när du gräver på djupet.
Jag själv kan dra ett och annat relativt okänsligt skämt, men då ser jag alltid till att mottagaren inte kan uppfatta det som något negativt riktat specifikt till dem eller folk i deras närhet. Om det nu råkar göra det så ska du alltid be om ursäkt till personen och förklara vad du menade med skämtet. Som skämtare måste du respektera mottagaren.
Sedan borde du som mottagare inte heller vara för lättkränkt. Jag kan till exempel acceptera att folk skämtar om feminister, så länge de förstår vad det innebär.
Som skämtare måste du faktiskt ha en insikt i det du skämtar om, då det i princip är din skyldighet att ha lite allmänbildning om ämnet i fråga, och som mottagare måste du faktiskt släppa lite på tyglarna och förstå att personer inte alltid menar illa.
Emmy Dufvenberg
