Käre Stefan Löfven: Min kusin blev mördad – att beklaga sorgen räcker inte

Hej statsministern!

Jag förstår att du hade andra åtaganden i helgen. Det serveras gudomligt god mat på förtjusande vackra fat i den fantastiskt vackra Blå hallen i Stadshuset i Stockholm och sen blir det dans i den praktfulla, ståtliga Gyllene salen - för det är Nobelmiddag såklart.

Jag har varit där, så vackert. Mälardrottningen som stolt blickar ner över er när ni svänger runt i era högtidligaste kläder. Jag förstår att du inte kan lämna det där för att möta mig på gatan och ge mig mina svar. Vad tänker du göra för att ingen mer ska förlora sin anhörig så som vi förlorade vår fina Rami?

Du hade svarat reportern från SVT att regeringen jobbar för ett Sverige tryggt för alla och att du beklagar sorgen. Ditt arbete för ett tryggare Sverige verkar inte ha hjälpt. Var är Rami? Samma kväll som vi höll marschen skedde en till skjutning. Denna gång var det ingen mamma som förlorade sin son, tack och lov.

Sen beklagade du sorgen. Käre statsminister. Jag betalar inte din lön med mina hårt förvärvade pengar för att du ska beklaga min sorg. Du tjänar mer än mig för att du ska se till att jag och min familj är trygga i Sverige! För att du ska se till att inga vapen förekommer på gatorna i Malmö. För att du ska se till att polisen utnyttjar resurserna rätt. DU SKA SE TILL ATT JAG INTE DRABBAS AV DENNA SORG!

Tre mordutredare istället för 30 på ett fall där det finns bevis och vittnen och som skulle kunna gå att lösa. Jag har läst (för du förstår, vi är vanliga svenska medborgare som läser tidningen och inte bara ännu en invandrare) Dagens Nyheters granskning av polisen. En myndighet som går med överskott i sin budget och får större anslag av alla tänkbara regeringar trots det.

Det finns ett systemfel inom polismyndigheten och du har inte sett till att det systemfelet ordnas upp. Ditt misstag, käre statsministern, kostade mig min kusin Rami.

I andra mordutredningar har poliser från hela landet skickats till platsen för att mordet ska klaras upp. Så varför inte i Ramis fall? Om det nu saknas mordutredare och åklagare, varför skickas de inte hit? Till Malmö, en stad i kris?

Du skulle ha varit där igår. Du skulle ha sett marschen, som tyst som döden gick genom Malmös gator. Det var så mycket folk. Jag blev tröstad av människor jag inte kände, men de kände igen mig från sociala medier. De kom fram och kramade mig när hela kroppen skakade av gråten jag försökte hålla inne. För de kände med mig. Det där är mitt Malmö. En stad med så mycket värme och kärlek. En stad där människor från världens i princip alla hörn lever och samsas.

Många ser på Malmö som en stad i kaos och hat - men nej! Malmö är kärlek. Men av olika anledningar har ett fåtal kidnappat staden och satt skräck i den. Se nu till att ordna upp det där.

Jag är sosse, sen barnsben är jag sosse. Mitt hjärta är rött. Socialismen är min ledstjärna. Människan är ingen ensam individ. Människan är, precis som alla andra djur och organismer, en individ i ett ekosystem. För att vi alla ska kunna leva ett bra och värdigt liv måste vi hjälpa varandra. Enkelt. För mig.

Men nu har det kommit en fråga som kommer vara avgörande för mig inför nästa val. Vad tänker du göra för att stoppa våldet i Malmö? Vad tänker du göra för att vi ska få gå trygga på gatorna i Malmö? Hur tänker du se till att Ramis lillebror ska få ta en promenad på kvällen för att rensa tankarna, utan att hans mamma och hans syskon ska börja gråta av rädsla?

Du kanske tror att det här är tomma ord. Men nej, herr statsminister. Jag har verkligen så mycket kontakter och så många människor som bryr sig om vad jag tycker att jag skulle kunna fälla din regering till nästa val. Jag behöver bara skriva en eller två statusuppdateringar på Facebook. Inte för att jag är den jag är. Men för att jag vet vad vi, som växt upp eller lever i förorterna, vill ha av en regering.

Vi vill ha trygghet för det är därför vi lämnade våra länder och flyttade hit. Vi vill kunna gå på våra gator. Vi vill ha en framtid för våra unga. Vi vill bli en del av samhället. Många av dessa frågor kommer du inte kunna lösa till nästa val. Men! Frågan om vapen på våra gator kan du klara av. Om du prioriterar rätt. För jag är beredd att göra mitt yttersta för att ingen i ditt parti ska få sätta foten i en regering igen tills denna fråga är löst.

Var du glad igår? För igår såg jag min brorson efter marschen och blev glad. Du måste träffa min brorson, han är världens sötaste lilla unge och en kille med stark personlighet trots sina knappa 18 månader.

Direkt efter fick jag ett hugg i hjärtat och dåligt samvete, jag förebrådde mig själv för att jag var glad medan Rami låg i ett kylrum ensam och död.

Förstår du vad vi går igenom? Din beklagan av sorgen räcker inte.

Så sätt igång och jobba!

Vänliga hälsningar,
Fatima Khalil

--

Läs även den här texten, av 13-åriga Haidar Al-Amirtaha som tycker media ska börja skriva om de bra sakerna som händer i förorten.