Birro: Såhär går det när högavlönade politiker skiter i folket
Marcus Birro: "Det saknas visioner, drömmar och stora känslor. Allt är ett spel där den som spelar fulast vinner."
Idag kom den stora undersökningen rörande de politiska partierna. Inga större överraskningar där direkt. Det ser ut som det gjort ett tag.
Om lite drygt ett år drar valrörelsen igång. Ett år går väldigt fort. Frågan för Moderaterna är hur de ska ägna det här året, att slicka såren över att så många flyr, eller helt enkelt sparka sin ledare och hoppas på att... Öh... Någon annan tar över.
När Anna Kinberg Batra föreslog att det kanske vore läge att i alla fall snacka med SD gjorde hon vad många inom det egna partiet velat göra länge. Problemet (för henne alltså) var att hon gjorde det allt för sent.
De med sympatier åt SD-hållet inom Moderaterna hade redan packat sina blå korgar och dragit. Det var en anmärkningsvärd taktisk miss av Batra och hennes stab. Att inte se att de mer dovt blå sympatisörerna blivit dem som gjort att SD vuxit kan fortfarande visa sig vara hennes största misstag någonsin.
De borde ha insett att SD vuxit för att så många redan hunnit byta parti från M. För underskatta inte den mer mänskliga sidan av svensk borgerlighet. Det finns inom både Centerpartitet, KD och Moderaterna ett väldigt starkt stöd för en solidarisk svensk flyktingpolitik.
Många borgerliga väljare tycker illa om SD. Jag tror det är en av anledningarna till att Centerpartiet nu växer, de snor också väljare från Moderaterna. Svensk politik är till stora delar rena kannibalismen. Alla äter alla. Eller "dog eat dog" som AC/DC sjunger.
MP sjunker som en sten och det är så pinsamt självförvållat att man nästan tycker att de gott kan ha det. MP har i grunden rätt många sympatiska drag men man har fullständigt misslyckats med att ha en enda egen tanke i sitt huvud och en enda känsla kvar i sitt hjärta för att bli ett verkligt alternativ.
De har slarvat bort hundratusentals människors förtroende. De har sålt sig helt enkelt. Tillsammans med en hel del märkliga uttalanden från höga företrädare har det bäddat för den kris vi ser nu.
Sossarna kan tuffa på som ett gammalt ånglok, mest för att alla andra är så förtvivlat inkompetenta. Det saknas en verklig opposition i det här landet. Det saknar politiskt mod. Det saknas någon som vågar skita i alla förbannade regler och lagar om vem som får tala med vem och varför.
Det saknas visioner, drömmar och stora känslor. Allt är ett spel där den som spelar fulast vinner. Det fina i kråksången är att alltfler verkar inse att det är på det här sättet. Ljuset som riktas mot svensk politik kommer från så väldigt många olika håll just nu.
Det politiska spelet blir allt lättare att genomskåda, allt enklare att se. Kejsaren är mångdubblad och han dansar in både packad och naken gång på gång. Jag tror folkets dom kommer bli skoningslös på valdagen 2018.
