SD:s pengar kunde hjälpt fattigpensionärer, Stadsmissionen

Igår kom det fram att Stockholms Stadsmission vägrar ta emot 85 000 kronor som Sverigedemokraterna erbjöd att skänka för att hjälpa stadens fattigpensionärer. 

Anledningen var rakt av diffus när de hänvisade till mitt partis värdegrund, att vi inte delar människosyn och diverse trams. Allt detta trots att de på sin hemsida skriver följande: ”Syftet är att främja delaktighet för alla människor oavsett ekonomi och bakgrund samt att förebygga utanförskap.” 

Stadsmissionen skriver även på sin Twitterprofil att ”Stockholms Stadsmission arbetar för ett mänskligare samhälle för alla”. 

Jag blir minst sagt förundrad över hur en verksamhet som så tydligt profilerar sig som en inkluderande rörelse så tydligt kan begå exkluderande handlingar. Hur kan de arbeta för ”alla” om de inte ens vill godta ekonomiska bidrag från utomstående? 

Givetvis har Stadsmissionens agerande lett till reaktioner från alla håll och kanter. Exempelvis gick Malena Ernman ut och påstod att agerandet var ett tecken på så kallat ”civilkurage” och ”ryggrad”. 

Det gör mig minst sagt förbannad, om man nu skall skriva med handen på hjärtat. Stadsmissionens primära syfte är att hjälpa människor som befinner sig i utsatthet, människor vars ekonomi inte räcker fram till månadsslutet eller vars kläder inte längre håller i sömmarna. 

De existerar för att bryta pensionärers ofrivilliga isolering, som lever i ensamhet och som knappt har råd att betala en måltid när räkningarna är betalda. Det de inte gör är att existera för att motverka människors möjlighet till hjälp, men det är just vad de nu gör genom sitt agerande. 

Hur Stockholms Stadsmission nu skall stå inför sina besökare och förklara att de kanske nu inte kan hjälpa till i den utsträckning som de önskar, för att de har tackat nej till en rejäl summa pengar, är deras problem. 

Hur kommer fattigpensionärerna reagera när de får läsa att de pengar som kunde gått till deras hjälp inte blivit accepterade? Oavsett så väcker det givetvis följdfrågor om hur Stadsmissionen skall agera härnäst. 

Om Stadsmissionen inte vill ta emot pengar från Sverigedemokraterna, vad är det då som hindrar dem ifrån att nästa gång inte heller hjälpa en utsatt SD:are? Vad hindrar dem nu från att ändra sin ideella organisation från en behjälpande till en politisk aktör? 

Det finns inget direkt svar på de frågorna, men vi kan likväl konstatera att deras profilerande inte stämmer överens med deras agerande. Det jag däremot kan tycka är att de tveklöst borde skämmas över sitt hyckleri.

Andreas Lillsjö,
Ungsvenskarna Södermanland