Dam- och herrfotboll går inte att jämföra – männen är för dåliga

Förra året bevittnade jag den utan konkurrens mest spännande fotbollsmatch jag någonsin sett. Det var semifinal i OS och det svenska landslaget tog hem segern. 

När jag dagen efter pratade med en man om denna match så skrattade han till och förklarade att jag minsann inte kan gå runt och kalla damlandslaget för bara landslaget, folk kommer att bli förvirrade och tro att jag pratar om det "riktiga landslaget", menade han.

Vad bra sa jag, jag pratar ju om Sveriges riktiga landslag, damlandslaget alltså, varför skulle det vara mindre riktigt än herrlandslaget? Mannen skrattade igen och sa att så kanske det ser ut i min värld, men för majoriteten av det svenska folket så ses herrlandslaget som det riktiga landslaget. 

Och det har han ju rätt i. Men varför är det så? Varför får herrlandslaget så mycket mer fokus, så mycket mer uppskattning och så mycket mer resurser när de är rankade på plats 18 i världen medan damlandslaget är rankade på plats 9? 

Till detta finns många dåliga ursäkter, den ena värre än den andra, till exempel så påstås det vara på grund av att deras matcher inte skulle vara lika spännande som herrarnas, men alla som verkligen sett dem spela vet att detta är bullshit. 

Den riktiga orsaken till att så många ser ner på damlandslaget och den fotboll de spelar är lika enkel som den är vidrig; det är för att det är kvinnor som spelar och kvinnor prioriteras inte inom sporten utan precis som det mesta i vårt samhälle så prioriteras män. 

Det här gäller inte bara i vuxenvärlden utan det är med ända från början när flickor och pojkar börjar sporta. I Sverige idag går endast en femtedel av våra resurser inom idrott till kvinnor och flickor. 

För några år sen fick Fotbollsgalan på TV4 möta stark kritik efter att ha belönat Anders Svensson med en bil för att han spelat så många landskamper, 147 stycken för att vara exakt. I publiken satt Therese Sjögran som spelat 187 landskamper och undrade helt befogat varför i helvete hon inte fick någon bil eller ens blev omnämnd. 

Det här är bara ett av hundratals bevis på hur damfotbollen inte värderas ens i närheten av vad herrfotbollen gör och det bekräftades åter igen när Zlatan efter detta gick ut med att damfotboll minsann inte går att jämföra med herrfotboll och att Therese kunde få en signerad cykel av honom istället. 

Om vi bortser från idiotin och den totala ignoransen i detta uttalande så undrar jag vem som sagt att vi ska jämföra dam och herrfotboll? 

Det är väl självklart att det kommer vara skillnad eftersom kvinnor och män rent fysiskt är olika, men varför ska kvinnor behöva spela fotboll exakt som män för att det ska räknas som intressant eller värt att kolla på? 

Även här är svaret lika enkelt som vidrigt, patriarkatet letar sig in överallt och sportvärlden är absolut inget undantag, snarare tvärtom. Mannen är normen och kvinnan är det andra könet, män spelar fotboll och kvinnor spelar DAMfotboll, och män spelar i ett landslag medan kvinnor spelar i ett DAMlandslag. 

Det är år 2017 och fortfarande så innebär att du springer som en tjej, du kastar som en tjej eller du spelar fotboll som en tjej att du är dålig. 

Det är 2017 och fortfarande så läggs en massa fokus på Pia Sundhagens utseende trots att det rimligtvis borde vara irrelevant i hennes roll som fotbollstränare, eller nej just det; hon är ju kvinna och det innebär att utseendet alltid är relevant, den pressen kommer man aldrig ifrån.

Det är hög tid för en förändring här och den måste ske nu, helst igår. Vi kan väl börja med att vi alla bänkar oss framför TV:n ikväll när Sverige möter Italien och tittar och hejar på vårt svenska landslag? Och vi kan väl se spelarna som just fotbollsspelare och inte fokusera på vilket kön de har? 

Och till sist så vill jag säga till Zlatan och alla andra där ute som känner ett behov av att poängtera att det inte går att jämföra damlandslaget och herrlandslaget med varandra att ni har helt rätt, man kan inte jämföra ett lag som inte ens tog sig igenom gruppspelet i OS med ett lag som tog sig till OS-final. 

Matilda Wahl