Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Polisens syn på droger grundar sig i gammal propaganda

Per Aronsson skriver om polisens agerande kring festivalen Into The Factory.
1 av 4

Per Aronsson skriver om polisens agerande kring festivalen Into The Factory.

Privat/TT/Julie Jacobson

2 av 4

TT NYHETSBYRÅN

3 av 4

Julie Jacobson

Per Aronsson
4 av 4

Per Aronsson

Privat

Debatt | 28/07/2017 09:58

Per Aronsson: "Polisen slår undan benen för konsertarrangörer och konsertbesökare i något som förefaller vara grundat i gammal propaganda."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

1936 regisserade Louis Gasnier propagandafilmen Tell Your Children (även senare kallad Reefer Madness), en film om hur marijuana leder en grupp oskyldiga ungdomar in i kraftiga hallucinationer, klinisk galenskap samt ond bråd död. 

När svensk polis nu har stoppat festivalen Into the Factory med motiveringen att ungdomar kan ta droger och göra sig illa, så är det inte svårt att börja fundera kring huruvida den svenska polisen kanske har konsumerat lite väl mycket av liknande propaganda.

Det är viktigt att poängtera följande. Droger utgör ett stort samhällsproblem och ingen seriös debattör kan påstå annat. På den punkten bör rimligtvis de mest frihetsvurmande drogliberaler och de starkaste konservativa krafterna inom lag och ordning kunna nå konsensus. 

Men med det sagt, hur hjälps någonting av att svensk polis slår undan benen för konsertarrangörer som redan hade fått klartecken från brandskydd- och tillståndskonsulter om att deras konsert skulle kunna genomföras säkert?

Hur motiverade polisen sitt beslut att stoppa festivalen? Polisen förklarade att de bland annat hade tittat på vilken publikkategori som kunde tänkas komma och kommit till slutsatsen att den inte bedömts lämplig för den avsedda besökskategorin. 

Vidare hävdade polisen att risken för fallolyckor, alternativt klättring i kombination med narkotikapåverkan där tanken på att flyga från höjder inte förefaller alldeles främmande, gör att lokalpolisområdet ser enorma säkerhetsrisker i byggnadernas utformning avseende klättringsmöjligheterna till de höga höjderna.

Först och främst så är det paternalistiskt att betrakta den avsedda besökskategorin som inkapabel att kunna fatta vuxna och mogna beslut rörande sin egen säkerhet. 

Om en individ behöver polis för att hindra vederbörande från att till exempel klättra upp på en takbalk 10 meter i luften över ett industrigolv på en konsert, så ligger snarare problemet hos individen och inte hos arrangören. Om så är fallet, då kommer inte alla poliser i världen kunna skydda individen från att fatta dåliga beslut. 

Men betyder det att alla andra individer, som faktiskt sköter sig och följer lagen, måste kompromissa med sina friheter och automatiskt anpassa sig efter människor som fattar mindre väl genomtänkta beslut? Naturligtvis inte.

Vidare är synen på att drogpåverkade människor kommer söka upp höga höjder i tron om att de kan flyga olycklig, då det antyder att svensk polis inte verkar använda modern evidensbaserad vetenskap som sitt primära verktyg för att dra slutsatser. 

Att återvinna gammal propaganda kring hallucinogena substanser i en ny tappning antyder snarare att det är gammal unken propaganda, inte helt olik Gasniers, som åtminstone till betydande del har bidragit till polisens beslut. Kanske lite mer än vad vi medborgare skulle finna behagligt om vi tänkte på det lite närmare.

Det går självklart att läsa den här historien som en isolerad händelse och avfärda som sådan. Men berättelsen kring hur polisen stoppade konserten Into the Factory sätter fingret på en mer övergripande, och ofta bortglömd, punkt. 

Det går inte att skapa ett fullkomligt säkert samhälle i vilket människor samtidigt kan leva i frihet. För att skapa ett samhälle som är 100 procent säkert måste först ett totalitärt samhälle skapas. 

I ett sådant samhälle kan inga knivar tillåtas vara vassa, ingen mat får vara stor nog för att någon skall kunna sätta i halsen och inga byggnader får vara höga nog för att någon ska kunna trilla och skada sig efter att ha sökt sig mot en bättre utsikt. 

Att sträva efter säkerheten som en sorts första princip faller således eftersom den leder nerför en väg och fram till ett mål som ingen kommer vilja nå. Det går med andra ord inte att ha fria medborgare och samtidigt skydda dem från att fatta dåliga beslut. 

Att leva som en fri individ i ett fritt land innebär nämligen att just du som läser detta är fri att fatta dina egna beslut och att just du får stå för konsekvenserna av dina val, även om du bestämmer dig för att gå på en konsert i en gammal fabrik för att få en häftigare upplevelse. 

Detta gäller även dåliga beslut, som till och med kan åsamka dig själv skada, så länge besluten inte inkräktar på någon annans friheter utan deras samtycke.

Naturligtvis vore det orimligt och orättvist att anklaga svensk polis för att vilja skapa ett totalitärt samhälle. Men det är däremot vare sig ett orimligt eller orättvist påstående att svensk polis kanske borde prioritera lite mer av sin dyrbara tid och allokera lite mer av sina begränsade, och dessutom skattefinansierade, resurser till att skydda medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. 

Det hade varit mer välkommet istället för att slå undan benen för konsertarrangörer och konsertbesökare i något som förefaller vara, åtminstone i del, grundat i gammal propaganda iklädd ett nytt fanér.

Per Aronsson,
Riksstyrelseledamot Liberala studenter

Håller du med?