Marzieh Amiri och Robin Sääsk vädjar till folket att förstå vad en utvisning till Afghanistan innebär.
1 av 4
Marzieh Amiri och Robin Sääsk vädjar till folket att förstå vad en utvisning till Afghanistan innebär. - Foto: Privat/Privat/TT
Just nu pågår en sittstrejk mot utvisningarna till Afghanistan på Medborgarplatsen i Stockholm.
2 av 4
Just nu pågår en sittstrejk mot utvisningarna till Afghanistan på Medborgarplatsen i Stockholm. - Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Marzieh Amiri.
3 av 4
Marzieh Amiri. - Foto: Privat
Robin Sääsk.
4 av 4
Robin Sääsk. - Foto: Privat

Till er som vill skicka ungdomar in i döden – snälla, läs det här

Marzieh Amiri och Robin Sääsk: "Vi får aldrig glömma att varje utvisning är en människa, någons son eller dotter, kanske en syster eller bror."


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenterna

Marzieh Amiri är statsvetare och Robin Sääsk är före detta underrättelseofficer med erfarenhet av två missioner i Afghanistan.

Sverige behöver upplysas om vilken verklighet de skickar människor till. Vi är två personer med personliga kopplingar till Afghanistan. En av oss är etnisk afghan uppvuxen i Iran och numera statsvetare. 

Senast den andra av oss var i Afghanistan innehöll den personliga utstyrseln automatkarbin, pistol och skyddsutrustning. Läget har inte blivit bättre sen dess och har till och med förvärrats. 

Vi vill båda skapa ett bättre Sverige och delar därför med oss av vår korta text för att visa varför vi vill att beslutsfattare omvärderar säkerhetsläget i Afghanistan och avbryter deportationerna. 

Ibland har media rapporterat om säkra områden som till exempel i huvudstaden Kabul, men attacker den senaste tiden har visat att inte heller detta område är säkert. 

Enligt generallöjtnant Vincent Stewart, chef på det amerikanska försvarets gemensamma militära underrättelsetjänst DIA, kommer säkerhetsläget att fortsätta att försämras om de (USA) inte gör något väldigt annorlunda än vad de har gjort tidigare. 

Syftet med en svensk militärinsats i Afghanistan var bland annat att skydda mänskliga rättigheter. Sverige har nu valt att utvisa människor från historiskt, och idag, förföljda minoritetsgrupper som till exempel Hazara, ungdomar, inklusive kvinnor, till ett land där de riskerar att dödas. 

Många av dessa människor har också redan påbörjat utbildningar och börjat göra sig hemmastadda i Sverige med drömmar om att bidra till vårt samhälle. Etniska afghaner som har vuxit upp i Afghanistans grannland Iran räknas ändå tillhöra Afghanistan. 

Ofta ifrågasätts afghaners anledning till att lämna Iran. I Iran får de uppehållstillstånd, men är strukturellt och institutionellt diskriminerade. De behöver betala en särskild skatt och får betala för sin utbildning till skillnad från iranier. 

Afghaner får inte tillgång till vissa utbildningar som till exempel kärnkraft och läkarutbildning. De får inte heller jobba på statliga myndigheter eller iransk nationell media. 

Uppehållstillstånd är också villkorade och afghaner tillåts inte återvända till Iran när de väl har lämnat landet. Många av de som får domen utvisning till Afghanistan ifrån Sverige har därför i själva verket aldrig varit där. 

Den svenska migrationspolitiken har under den så kallade flyktingkrisen säkerhetiserats, vilket innebär att de stora mängderna migranter har uttalats som ett hot mot rikets säkerhet och den allmänna ordningen i Sverige, vilket har förskjutit tyngdpunkten från människors rättigheter och mänsklig säkerhet till rikets säkerhet. 

De stora mängderna migranter har naturligtvis lett till en belastning på samhällsfunktioner så som hälso- och sjukvård, arbetsförmedling, boende och polis. Vi tycker dock att detta synsätt, att migranter utgör en belastning som ses som en direkt motpol till rikets säkerhet och den allmänna ordningen, bör betraktas på ett annat, mer nyanserat, sätt. 

De temporära uppehållstillstånden som rättfärdigas genom att de påstås motivera individer till integration har istället skapat osäkerhet, stress och varit direkt kontraproduktiva ur ett integrationsperspektiv. De särskilda åtgärder som nu tillämpas kan också ifrågasättas utifrån huruvida de är förenliga med FN:s barnkonvention.

Ett återkommande argument mot att låta människor stanna i Sverige är av ekonomisk karaktär. Visst blir det stora ekonomiska kostnader på kort sikt, men på sikt så kan de bli värdefulla resurser, om de fortfarande har viljan kvar. 

Viljan finns och vi har båda upplevt den i de stora massorna av ungdomar. Viljan finns, men hur länge? John Donne skrev 1623 att "ingen människa är en ö". Ett människoöde sker inte i ett vakuum. Vi får aldrig glömma att varje utvisning är en människa, någons son eller dotter, kanske en syster eller bror. 

Vissa har lämnat oss genom att ta sina egna liv. Just nu väntar en familj med tre barn som har fått sitt tredje och sista avslag på sin asylansökan på utvisning. 

Utvisningar och fientlighet mot de afghanska flyktingarna slår undan den vilja till integration som vi nu behöver som mest. Då är det bättre enligt oss att satsa resurser på att hindra skatteflykt och banker som tar ut oproportionerligt stora vinster. 

Från individer som är negativa till folk från Afghanistan har vi hört dem säga att vi importerar kvinnoförtryck och brottslighet. Det som är viktigt att komma ihåg är att dessa patriarkala strukturer främst förekommer bland de äldre generationerna och hos de som sitter på maktpositioner, som till exempel mullor. 

Det förekommer dessutom en misstro bland de afghanska ungdomarna mot den afghanska regeringen eftersom den betraktas som korrupt och oförmögen att garantera ungdomarnas säkerhet. Den svenska gränsen är inget filter för negativa kulturella inslag, men att förändra människors uppfattning är inget oöverkomligt hinder. 

Vi anser att det är statens uppgift att straffa de få som faktiskt begår brott, inte att behandla den stora massan utifrån generaliseringar. Inom den svenska polisen utförs utbildning där poliseleverna får bevittna barnpornografibrott för att förbereda dem för att motverka denna typ av brott. 

Vi undrar hur personer som tycker att Sverige inte ska ta emot afghaner hade agerat om de fått se bilder eller videor på, bevittna eller höra ögonvittnen berätta om de handlingar som de afghaner som nu utvisas riskerar att utsättas för. 

Vi i Sverige kan till stor utsträckning blunda för de handlingar som de utvisade riskerar att utsättas för, men de är väl dokumenterade och kanske borde de som fattar utvisningsbeslut få se dessa handlingar på nytt innan de uttrycker sig i frågan. Att se dessa handlingar som talibaner, IS och andra grupper utför på olika platser i världen skulle kanske sätta spår. 

Att höra de uppgivna skriken från en kvinna som sitter fast i en grop upp till midjan, omgiven av män som kastar sten på henne tills hon dör för att hon valt fel kärlekspartner, eller att se skräcken och tårarna i en tvåårig flickas ögon innan hon ska brännas levande av IS efter att hennes familj försökt fly från ett IS-kontrollerat område, sätter sina spår även genom en dator- eller TV-skärm. 

Kanske skulle vi få åsidosätta mer ekonomiska resurser för psykologtjänster. Men, skulle det inte också vara värt det för att förhindra att de passivt eller aktivt ser till att fler människor får bevittna och uppleva liknande händelser på ett betydligt närmre avstånd än genom en dator- eller TV-skärm? 

Fast kanske vore det ändå bättre att lyssna direkt på de som nu riskerar utvisning och agera direkt och omvärdera säkerhetsläget i Afghanistan och avbryta deportationerna. 

Ungdomarna på medborgarplatsen har visat att om vi slutar att betrakta dem som ett hot och istället står upp för deras säkerhet och låter dem stanna, då kommer de att kunna bli till en ekonomisk, arbetsmässig och kunskapsmässig resurs för Sverige.

Marzieh Amiri

Robin Sääsk

/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.
Senaste nytt

"Jag körde rattfull med ena dottern i bilen"

13 Dec 2022, 11:12

En stark välfärd är det enda som kan rädda svensk psykiatri

10 Sep 2022, 18:41
DEBATT: ​​"Man kan önska att jag var ett undantagsfall. Men jag är vuxen nu och med åren har jag träffat alldeles för många människor med liknande berättelser. Berättelser om en psykiatri som inte fungerar. Det är inte värdigt ett land som Sverige", skriver debattören och socialdemokraten Felicia Torpman.

DEBATT: "Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar"

8 Sep 2022, 15:20
"Regeringen pratar gärna om sin feminism, men satsningar på kvinnosjukdomar lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar och öronmärker resurser till forskning om kvinnosjukdomar", skriver Elisabeth Svantesson (M) och Matilda Ekeblad (MUF).

Därför går jag, Bränsleupprorets ledare, med i Moderaterna: "Arbetar hårdast"

5 Sep 2022, 15:34
"Redan innan Rysslands invasion av Ukraina hade Sverige världens dyraste diesel. Vi har i år sett bränslepriserna slå nya skyhöga rekord. Det finns ett parti som jag menar gör mest för att motverka detta, som arbetar hårdast för att priset ska sänkas", skriver Bränsleupprorets ledare Peder Blohm Bokenhielm.

Kan vi en gång för alla sluta klaga på skatten?

10 Jun 2022, 15:24
DEBATT. "Du som klagar. Du har säkert ett välbetalt jobb. Kanske betalar du mer i skatt än grannen. Men vet du? Det är inget straff. I grunden är skatter något fint. När det går till rätt saker", skriver debattören Felicia Torpman.

Sophie, 13, sätter ner foten: "Hjälp mig att befria försöksdjuren!"

2 Jun 2022, 09:47
INSÄNDARE: "Tänk att vara detta djur som används för att ta fram hudvård till människan, att lida och leva helt i motsats till sin instinkt", skriver Sophie Piper, 13.