Polisen jagar barnfamiljer – har de inget bättre för sig?

När polisen börjar jaga papperslösa barnfamiljer på Svenska Kyrkans aktiviteter är det hög tid att fråga sig vilket Sverige vi vill ha. Om barn ska få vara barn även om deras föräldrar är papperslösa. Om Barnkonventionen ska gälla alla barn i vårt land eller bara vissa.

I medmänsklig anda anordnade Svenska Kyrkan i Malmö ett läger där papperslösa barnfamiljer deltog. Under fredagen (25/8) anlände 30 poliser med ett antal polishundar för att göra en inre utlänningskontroll. Närmare bestämt undersöka om det fanns papperslösa barnfamiljer bland deltagarna som kunde föras bort. De hittade fem familjer.

Barn till papperslösa har ofta en oerhört svår tillvaro. De lever i ständig otrygghet och ofta i mycket stor fattigdom där det kan vara svårt att få ihop till mat på bordet. Boendesituationen är undermålig och barnen saknar ofta trygga platser där de kan andas ut och glömma sin svåra vardag för en stund. Där de får vara bara barn.

Till en plats där dessa barn fick vara just barn och få andas ut i tron att de var trygga, anlände alltså polisen. Barnens lek byttes mot rädsla och mer än något annat lärde sig dessa barn att de aldrig är trygga, någonstans.

Kyrkan brukar vara en fredad plats över hela världen, och människor som söker sig dit måste kunna känna sig trygga. Att polisens agerande i Skåne i fredags nu riskerar att ändra på detta är problematiskt. Inom Svenska Kyrkan går upprördheten och chocken inte att ta miste på. 

Grunduppdraget, Jesu kärleksbudskap om att hjälpa sin nästa, har kraftigt försvårats. Risken är överhängande att människor i mycket stor utsatthet inte längre vågar söka sig till kyrkan.

Som kommunpolitiker ställer jag mig frågande till prioriteringen av polisens resurser. Larmrapporterna om polisbrist duggar tätt. Att i det läget låta 30 poliser med polishundar ägna sig åt inre utlänningskontroller av barnfamiljer på ett kyrkoläger känns minst sagt felprioriterat.

Ett stort ansvar faller på ansvariga politiker på riksnivå. Signaler om hårdare tag har betydelse. Och politikens uppgift är också att prioritera, att styra resurserna dit de behövs mest. Om barnfamiljer på ett sommarläger väger tyngre än att ta sig an allvarliga samhällsutmaningar, såsom gängkriminalitet, droghandel och våldsbrott, så har vi problem.

Gränser kan förflyttas mycket fort, vi har sett det förr, det som var omöjligt igår är möjligt idag och under morgondagen kan utvecklingen åt fel håll eskalera. Barns rättigheter måste ständigt värnas och försvaras. 

När ett samhälle avhumaniserar barn är medmänskligheten till slut borta. Barnen är sista utposten. När vi slutar bry oss om barn är samhället illa ute.

Den här texten är inte någon inlaga om migrationspolitik. Nej, det här är en text om anständighet. Om vilka metoder och tillvägagångssätt som vi anser värdiga Sverige. Är det värdigt att bryta kyrkofriden och jaga barn som inte har någon skuld för var de befinner sig i livet? Nej, det tycker inte jag.

När polisen börjar söka efter papperslösa barnfamiljer som under några sommardagar får andrum från vardagens svåra tillvaro då måste vi fråga oss vad Sverige ska vara för land. Min otvetydiga uppfattning är att vi ska vara ett land där alla barn har rättigheter och lika värde.

Åsa Lindhagen, 
socialborgarråd i Stockholms stad (MP)