Erik Bengtzboe (M) om Anna Ekström (S): "Lämna skoldebattens sandlåda"

Anna Ekström var en kompetent och, på båda sidor av blockgränsen, uppskattad chef för Skolverket. När hon tillträdde sin nuvarande post hade jag därför högt ställda förväntningar på att Sverige fått en pragmatisk och konstruktiv minister. Men det visade sig tyvärr att Anna Ekström bedriver den sämsta sortens politik, den som skjuter bättre vetande åt sidan och istället ägnar sig åt högljudd partipolitisk retorik.

Som chef för Skolverket och som ordförande för Skolkommissionen hyllade Anna Ekström den fristående Engelska skolan. Men efter en kort tid som socialdemokratisk minister ville hon plötsligt lägga ner den. Det är tråkigt, eftersom Sverige behöver vuxna politiker som tar ansvar och vågar stå upp för vad man vet är rätt och rimligt.

I Sverige har alla, oavsett plånbok, möjlighet att fritt välja skola. Det är unikt. Självklart finns både fristående och kommunala skolor som inte fungerar, och Moderaterna är tydliga med att dessa skolor ska läggas ner om de inte förbättras. Höga kvalitetskrav ska garantera att bra skolor kan fortsätta sin verksamhet, medan de skolor som inte ger eleverna tillräckliga kunskaper stängs. 

Anna Ekström är väl medveten om hur många bra fristående skolor det finns runt om i Sverige som ger eleverna god undervisning och en bra start i livet.

I ivern att framstå som renlärig socialdemokrat uppvisar Anna Ekström en ansvarslöshet som svensk politik klarar sig bäst utan. Ekström drömmer sig tillbaka till 90-talet för att varna om valfrihetsreformerna och skyller på dåvarande skolminister Beatrice Ask. 

Ekström undanhåller att Socialdemokraterna kommunaliserade skolan före Asks ministertid och sedan regerade i 12 år efter att Ask lämnat sin post. Trots detta har de reformer och läroplaner som dåvarande Bildt-regeringen lade fram hållit under lång tid, vilket snarare talar för att Asks och Moderaternas skolpolitik var robust. Antingen saknade Socialdemokraterna själva skolpolitiska förslag, eller så var de helt enkelt nöjda, eftersom inga förändringar skedde under varken Carlssons eller Perssons regeringar.

Att elever kan välja mellan en kommunal eller fristående skola är inte skolans problem. Problemet är att nästan var femte grundskoleelev inte lär sig tillräckligt mycket för att läsa vidare på gymnasiet. Många skolor har problem med sena ankomster och stökiga klassrum som gör att ovärderlig undervisningstid går förlorad. 

Allra hårdast drabbas de elever som från början har tuffast förutsättningar – där vi ser att avståndet mellan de som lyckas bäst och sämst i skolan ökar.

Detta är en allvarlig utveckling. Därför måste staten kliva in och garantera att alla elever får en bra skolgång. Nationella kvalitetskrav ska omfatta alla skolor och säkerställa att ingen skola sviker sitt uppdrag. Statsbidragen bör i större utsträckning gå till de skolor där pengarna verkligen behövs. Vi vill stärka rektorernas och lärarnas befogenheter att ingripa vid ordningssituationer och rusta lärarna med mer ledarskapskompetens. Vi behöver därutöver öka undervisningstiden och investera i mer matematik på schemat.

Anna Ekström borde kliva ur sandlådan på utbildningsdebattens skolgård. Skolan har problem som behöver lösas. Men lösningen kan omöjligt vara att stänga välfungerande skolor. 

Låt oss istället fokusera på de skolor som inte ger eleverna tillräckliga kunskaper och tillåter att barn ärver sina föräldrars utanförskap. Anna Ekström borde använda sin breda kunskap och erfarenhet till detta, istället för att försöka hävda sig som socialdemokrat.

Erik Bengtzboe,
Utbildningspolitisk talesperson (M)