Feminism bygger inte på fakta – överdriver kvinnors påstådda problem

Det behövs väl egentligen inte nämnas att feminismen under många år har varit något motiverat, och är fortfarande i stora delar av världen. Den här texten handlar dock inte om dessa delar, utan istället om de delar där den inte behövs. Där den blivit mer överflödig, missriktad och förvrängande, snarare än en rörelse som bidrar med något bra. 

Feminism har på många håll i det närmaste blivit en religion, och religioner kan man inte ifrågasätta, eftersom att de baseras på trosuppfattningar och inte på fakta med utgångspunkt i verkligheten.  Skälen till den här uppfattningen vävs in i varandra och kan vara svåra att åtskilja, men här följer några av de tydligaste. 

Det första är det faktum att feminismen är medfött skev i sitt synsätt på män, eftersom att den alltid tagit och fortfarande enbart tar utgångspunkt i kvinnliga perspektiv. Den feministiska ideologin tar avstamp i det feminina som någonting positivt, och har därmed per definition också utsett det manliga som sin motpart och som någonting negativt. Ett sådant synsätt kan aldrig förespråka jämställdhet, utan enbart företräda en motstående part i en intressekonflikt mellan det feminina och det maskulina. 

Det andra är feminismens fundamentalt vänsterorienterade sätt att mäta jämställdhet på, där den i princip uteslutande fokuserar på utfall snarare än förutsättningar. Detta avspeglas inte minst i synen på kvotering, löner, fördelning av kvinnor inom olika branscher och utbildningar, med mera. Man tar mycket sällan in det perspektiv att män och kvinnor i stor utsträckning gör olika val, och i de tillfällen att man gör det, så hävdar man alltid i nästa andetag att det beror på strukturellt förtryck av kvinnor och strukturell förfördelning av män. I och med att man göra detta, demoniserar man inte bara män, utan gör även kvinnor till viljelösa offer tillsynes utan egen förmåga att göra rationella val. 

För det tredje, så misslyckas feminismen fundamentalt med att perspektivisera kvinnors problem i förhållande till problem som män står inför. Detta gäller exempelvis självmordsbenägenhet, dödsfall och olyckor i arbetslivet, mäns genomsnittliga levnadsålder, unga män som lyckas sämre i skolan, unga män som löper större risk att utsättas för oprovocerat våld, etc. 

Samtidigt tenderar man att kraftigt överdriva de problem som kvinnor står inför, där det så kallade lönegapet är något av det allra tydligaste. Man pratar även ofta om problem som kvinnor står inför, som något som enbart skulle gälla kvinnor, när det ofta är något som alla människor har gemensamt. Detta gäller exempelvis kroppsideal, sexuella tabun och prestationsångest, med mera. 

Sistnämnt så är ett av feminismens allra mest fundamentala problem just det att det är en ideologi, snarare än en sakfråga, vilket vid närmare eftertanke bör rendera en del frågeställningar. En grundläggande förutsättning för feminismens existensberättigande än nämligen existensen av uppfattade orättvisor mellan kvinnor och män, vilket i förlängningen innebär att upphörandet av sådana orättvisor drar undan mattan för feminismen som ideologi. 

Feminism är inte bara något man förespråkar; man är feminist. Det betyder att den som angriper feministiska perspektiv, inte bara uppfattas angripa ideologin som sådan, utan även identiteten hos dennes motpart. Det gör konstruktiv diskussion i jämställdhetsfrågan mycket svår, för att inte säga omöjlig. 

För att en konstruktiv diskussion om jämställdhet skall kunna komma till skott och för att pendeln inte skall slå tillbaka i en osund riktning, måste feminismen fasas ut mot något mer balanserat, och appliceras i de länder där den fortfarande kan agera som katalysator för kvinnors faktiska rättigheter. 

Fredrik Thool,
Juriststuderande