(MED): Två stora hål i Miljöpartiets politik

Miljöpartiet, det naturliga klimatvalet – så skulle nog partiet själva vilja kalla sig. Problemet är att dess politik innehåller två stora hål som man helst inte talar om. För hur kan man vara ett klimatparti om man har en politik som egentligen inte är så bra för klimatet?

Det första hålet heter ”globala konsumtionsutsläpp”. Det är helt enkelt utsläppen från allt som vi använder, både det som kommer från utlandet och det som vi själva gör i Sverige. Både miljöorganisationer och Miljöpartiet framhåller att detta är det relevanta måttet. Det stämmer naturligtvis: klimatutsläppen är globala, alltså hjälper det inte att utsläppen flyttar utomlands.

Problemet är bara att Miljöpartiet byggt hela sin politik på att minska de nationella utsläppen. Vad händer då om man gör produktionen dyrare i Sverige men inte utomlands? Ja, att bara 35 procent av våra konsumtionsutsläpp sker nationellt talar sitt tydliga språk. Konsumtionen av varor och tjänster från utlandet kommer att öka ännu mer, med högre utsläpp som följd.

Detta hade möjligen fungerat om Miljöpartiet utvecklat en ny global strategi, men strategin är begränsad till saker som klimatmärkning och att partiet skall ”verka internationellt” på olika sätt. För att vara snäll kan man summera det som att Miljöpartiet vill men vet inte hur man gör.

Det andra hålet heter ”kärnkraft”. Miljöpartiet är en inbiten kärnkraftsmotståndare, och frågan är något av ett rött skynke för hela miljörörelsen. Men om nu partiet anser att klimatförändringarna är det största hotet mot planeten som människan ställts inför, borde inte kärnkraften åtminstone finnas som ett alternativ på bordet? 

Det finns trots allt en liten enveten grupp av kärnkraftsförespråkare inom miljörörelsen och det finska miljöpartiet öppnade faktiskt upp för kärnkraft nyligen. Trots det verkar inte svenska MP vara redo att omvärdera sin ståndpunkt.

Medborgerlig Samling ser kärnkraften som en nödvändig kompromiss för miljöns bästa. Vi vill se till att nästa generations kärnkraft byggs, som för med sig betydligt högre säkerhet och lägre kostnader.

Vad gäller utsläppen som sker utomlands blir den ”omöjliga” frågan nästan banalt enkel om man ser det som en handelsfråga. Det betyder att EU behöver skriva in krav på klimatlagstiftning i handelsavtalen med andra länder. Det finns alltså lösningar om man tänker utanför den snäva ram som Miljöpartiet låter sig begränsas av.

Det räcker inte med övertygelse och goda föresatser. Politiska beslut måste väga in vad som är genomförbart och vilka effekterna blir, såväl i Sverige som globalt. Som de facto tongivande i klimatdebatten behöver MP erkänna att dess klimatpolitik inte räcker hela vägen fram, annars riskerar man att göra Sverige och klimatet en björntjänst.

Christoffer Lernö,
Miljöpolitisk talesperson för Medborgerlig Samling