Alexander Karim: Om IS vill marschera på öppen gata då?
Alexander Karim: "Om vi tolererar intolerans, kommer de intoleranta komma till makten. Och när det händer kommer de inte tolerera de tidigare så toleranta"
– Pappa ska vi ut och göra något idag?
– Nej, Nazister ska marschera runt hela stan. Det är kanske säkrast att vi stannar inne.
– Varför då, pappa? Pappa?? Varför kan vi inte gå ut?
Det var alltså så mina barn introducerades till rasismens underbara värld. De kan inte gå ut en lördag för att det kanske är farligt. De är ju bruna. Men hur berättar jag det för dem? Hur får jag dem att förstå? Det här finns inte i deras värld. I deras skola finns barn och pedagoger i alla färger. Alla leker med alla.
”Vissa barn kan inte gå ut på rasten idag för att några andra barn tycker inte om er. Det kan bli bråk” Det får de aldrig höra på sin skola.
Jag undrar, var det så här det kändes i Tyskland i slutet på 20-talet? Man tänkte, äsch det gör inte så mycket. Vi kan gå ut på söndag. Eller kanske nästa vecka. Vi får se när det blir ok att gå ut igen, barn. Men det finns säkert något vi kan hitta på här hemma!
Hur har vi kommit hit? Nazister ska marschera på gatorna. Säg det ett par gånger; Nazister ska marschera på gatorna i Sverige idag. De har tillstånd. Och det här är inga kostymklädda SD:are med "nolltollerans mot rasism", nej nu handlar det om armvimplar och "Sieg heil".
Det här är en allt växande grupp som har bilder på Hitler på väggarna. Som gärna hade haft hakkors på sina flaggor om det inte stred mot lagen. Och vad gör vi? Vi står stilla vid sidan av och pratar om Yttrandefrihet.
Någon citerar Voltaire på sin statusuppdatering: Jag delar kanske inte din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.” Ja det låter fint. Och trots att Voltaire aldrig sa de orden kan jag skriva under på det. Men det här handlar inte om åsikter, mina vänner. Det här handlar om en våldsideologi som håller på att slå rot i Sverige. Det här handlar i allra högsta grad om extremism.
Om vi säger så här då; IS vill marschera på öppen gata i Stockholm eller i Örebro eller i Helsingborg. Vad säger du då? Yttrandefrihet? Det hade varit svårt att hitta Voltaires felciterade ord någonstans i Facebook-feeden den dagen. Och det här är samma sak.
Extremism leder till våld. Så är det bara. Så har det alltid varit. Hur kan vi tillåta oss att ta den vägen igen. Hur kan vi vara så blinda? Så glömska?!
Vi får inte tolerera intolerans.
Jag vet det vad du tänker. Vad fan säger karln? Inte tolerera intolerans?! Högst motsägelsefullt, Om vi inte tolererar intolerans blir vi ju intoleranta och ska inte tolereras.
Det är så här; om vi tolererar intolerans, kommer de intoleranta komma till makten. Och när det händer kommer de inte tolerera de tidigare så toleranta.
Nazismen är, för er som inte minns, inte en särskilt tolerant ism. Vi får inte tolerera att de upprepar historien. Det är vårt ansvar som medborgare att säga nej. Ni får inte marschera. Ni får inte sprida hat. Våld. Förödelse. NEJ! Vi måste lyssna till historien. Vi sitter ju med facit i hand. Vi kan inte låta det hända igen.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.
Men idag kommer det alltså att ske. De ska marschera. Och mina barn ska stanna inne. För de är bruna. De får gå ut i morgon istället. Eller dagen efter det. Eller dagen efter det. De får leka inne. De kan ju se på film.
Schindlers list kanske går som matiné?
Alexander Karim,
skådespelare
