"Det ska ju vara en festival för demokrati – men det är nazister här"

ALMEDALEN. Det är Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Hon står och vänder ryggen mot Jimmie Åkesson – han är på antirasistisk fest med Feministiskt initiativ.

Dagen efter träffar Nyheter24 ledarskribenten och verksamhetsutvecklaren Nabila Abdul Fattah och hiphopartisten Mohammed Ryback, tillika äkta makar.

– Jag tycker det är grymt att Özz Nûjen kunde samla 6 000 pers men SD bara 2 600. Det tycker jag var en stor antirasistisk demonstration, säger Mohammed om SD:s dag.

"Ur ett demokratiskt perspektiv är det fucked up"

Det är första gången de besöker Gotland under Almedalsveckan. Och det är ungefär som väntat, menar Nabila.

– Jag hade väldigt mycket fördomar om vad som skulle ske här och det känns som att de har blivit bekräftade. Det är väldigt mycket vin, väldigt mycket visitkort, väldigt mycket folk, säger hon.

De verkar besvikna över mycket i Visby, speciellt att nazistiska Svenskarnas parti fått tillstånd att hålla tal (på lördagen inför Almedalsveckan) och torgmöten.

– Det ska ju vara en festival för demokrati och politik men alla är inte här på samma förutsättningar. Vi som är icke-vita måste förhålla oss till nazister. Vi måste vara på tårna hela tiden. Träffar vi andra icke-vita blir det som en slags solidaritet – vi måste hålla ihop. Det finns onda krafter här. Ur ett demokratiskt perspektiv är det fucked up, säger Mohammed.

Närvaron av SvP är särskilt allvarlig eftersom flera organisationer som drivs av icke-vita nu tagit plats i Visby, efter fjolårets kritik om att Almedalsveckan är alltför homogen. Nu finns bland andra Rummet, Pantrarna, Megafonen och stora delar av hiphopkollektivet Redline här. För att

– När vi väl har en plats här så släpper de in nazister också, säger Mohammed.

– Det känns nästan som att de måste "jämna ut det", säger Nabila.

"Rädslan för att bli påhoppad av nynazister känner man i hela Sverige"

Många har under veckan berättat om hur de känner sig otrygga i Visby, som är en tämligen isolerad stad. Men för Nabila är det egentligen inget nytt.

– För mig känns det inte som att det är någon skillnad som att gå genom Stockholm en lördagskväll. Jag känner samma otrygghet där, bara att de syns mer här. Rädslan för att bli påhoppad av nynazister känner man överallt i hela Sverige. Det här är vår vardag, säger hon.

På torsdagen vände hundratals motdemonstranter ryggen mot nazistiska Svenskarnas parti. Redan på tisdagen gjorde flera samma sak vid Åkessons tal. Men diskussionen om hur man ska bemöta rasism har varit het den senaste tiden. Finns det några enkla lösningar?

– Ärligt talat så bryr jag mig noll om Sverigedemokraterna. Det är inget som påverkar hur jag lever mitt liv, de kommer aldrig till mina områden, säger Mohammed.

Han har förlorat hoppet om att de andra partierna ska kunna lösa problemen med rasism. I stället hoppas han att organisationer från civilsamhället ska kunna ta, och få, ett större ansvar.

– De här symboliska sakerna som att vända ryggen gör mycket när det gäller åtgärder och reformer, men det visar att civilsamhället bryr sig om antirasismen. Man såg under EU-valet hur alla partier försökte utnyttja det där. "Rösta på oss, vi vill inte ha nazister i parlamentet". Ingen kom med några konkreta, långsiktiga förslag men det visar att de fattar att folket bryr sig om det här.

– Partierna tycker att Sverigedemokraterna är så hemska samtidigt som de anammar deras retorik. Rasismen kom inte med SD, den försvinner inte med SD, säger Nabila.

"Det är aldrig några krav på vad du gör som antirasist"

Mohammed menar att de som tillhör den vita normen behöver en "symbol" för rasismen, som Sverigedemokraterna, för att kunna relatera. De ser inte den strukturella rasismen.

– Vi har inga krav på antirasismen. Som Kitimbwa Sabuni (ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund, reds. anm.) sa till mig en gång: "Om du är miljövänlig sätter alla massa krav på dig. Vad gör du för att vara miljövänlig? Men det är aldrig några krav på vad du gör som antirasist", säger Mohammed.

De tycker att det allt för ofta verkar som att det "räcker" att ta strid i sociala medier för att kunna kalla sig antirasist.

– De människor som förnekar den strukturella rasismen pratar också om tolerans och "kunskapshöjande insatser". Intetsägande saker som låter så himla fint. Är det de här begreppen som ska få mig att känna mig tryggare i det offentliga rummet? Eller med mitt namn få en lägenhet i innerstan? säger Nabila.

Hon fortsätter sedan:

– Människor som inte blir utsatta för rasism är de som tycker att problemet är överdrivet.

"Sverige borde ta kollektivt ansvar för att SD vuxit fram"

Den senaste tiden har såväl komikern Soran Ismail som debattören Navid Modiri fått kritik för sitt sätt att förhålla sig till Sverigedemokraterna. Ismail träffar regelbundet Åkessons högra hand Linus Bylund för luncher, Modiri spelade golf med partiledaren själv.

– Jag hatar att se folk som tror att "bara jag har ett möte med Jimmie Åkesson så kommer han att fatta". Förstår de inte att Åkesson har varit i politiken i över 20 år? Han kan in och ut om allting, säger Mohammed och fortsätter:

– Underskatta inte de här människorna. Tro inte att de kan bli övertalade efter en lunch eller en middag.

Han frågar sig varför svenska makthavare inte är mer självkritiska. Varför kritiseras de inte för att ett parti som SD vuxit fram?

– Var är det kollektiva ansvaret? När någonting händer från muslimer så får vi alltid ta ett kollektivt ansvar. Det borde vara samma förutsättningar där också, att svenskar får säga "inte i mitt namn", säger han.

"Politisk" hiphop – exotifiering?

På torsdagskvällen uppträder bland andra Mohammed Ali (där förutom Mohammed även Rawa Farok Mohamed Ali ingår) i Visby på en fest arrangerad av Riksförbundet FUB under projektet "Störd och stolt".

Man kan lätt tro att en rappare som är på plats i Almedalen också anser sig vara politisk. Men det är Mohammed trött på att höra.

– Det har alltid funnits en politisk svensk hiphop, men det ena utesluter inte det andra. Det finns lika mycket opolitisk hiphop, säger han och fortsätter:

– Jag ser inte oss som politiska, men däremot berättar vi om saker vi ser och vad vi upplever. För mig är det mer samhällskritiskt än politiskt.

Han använder Labyrints gamla ord "betongkorrespondent". Det är så han ser sig. Han berättar om vardagen där han bor – men det tas emot som politiska slagord av människor som inte känner igen problemen som berättas i låtarna.

– Det känns som en exotifiering av alltihop. Även om det är "supervalår" så är det inte många rappare som har en politisk agenda eller står bakom något parti, säger han.

"Yttrandefrihet gäller inte för hiphopkonstnärer"

Samtidigt har det blivit svårare att verka som hiphopartist i Sverige, menar Nabila och Mohammed. Inte minst när det gäller att faktiskt få komma till de spelningar man är bokad på.

– Jag tycker det verkar som att man ser svensk hiphop som ett större hot nu jämfört med tidigare år. Att man stoppar vissa spelningar, att polisen lusläser låttexter innan de godkänner spelningar och diskussioner kring konstnärlig frihet – gäller den för hiphopartister? Den debatten fanns inte för några år sedan, säger Nabila.

Mohammed tar särskilt upp hiphopgruppen Kartellen, som först avbokades från Peace & love. Han menar att de ses som brottslingar fastän de avtjänat sina straff.

– Yttrandefrihet gäller inte för hiphopkonstnärer, det spelar ingen roll om man har sonat sina brott eller inte. En gång stämplad, alltid stämplad, säger han.

Se videon till Mohammed Alis "50 länder" här: