Nej, nu är det nog tack och hej Stefan Löfven
Karl Anders Lindahl recenserar statsministern i söndagens partiledardebatt. Och han är inte nådig i sin kritik.
"Ja, de får ju ställa sig i bostadskö, givetvis..."
Orden kom från Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander i en intervju inför valet 1966. Orden är historiska, eftersom de så tydligt visade att Erlander var färdig som politiker. Trött, fumlig, utan svar. Ingen tajming eller driv.
Socialdemokraterna vann visserligen valet och kunde regera vidare, men Erlanders utträdande var en tydlig signal till väljarna och partiet; det var dags att byta ut Tage Erlander.
Igår hade vår nuvarande statsminister Stefan Löfven sitt bostadskö-ögonblick, när han lyfte villkoren på arbetsmarknaden i debatt om sexuella trakasserier och våldtäkter.
"Om du nu är så bekymrad över kvinnorna Åkesson, varför vill du försämra löntagarnas ställning på arbetsmarknaden?", var Löfvens fråga när Jimmie började prata om att invandrare är roten till allt ont. Ett sus gick igenom publiken. Åkesson skrattade och vände ryggen.
Det var inte vad Löfven sa som var problemet. Anställningsskydd går hand i hand med viljan att rapportera övergrepp och säga ifrån, vem som helst som har minsta koll på politisk ideologi förstår vad Löfven menade. Att förneka sambandet är märkligare än att påpeka det.
Nej, det var hur han sa det. Den missade tajmingen, ilskan när det inte landade, den lite gälla rösten när Åkesson vände ryggen till. Sen kom Centerpartiets Annie Lööf och levererade dödsstöten när hon med darrande röst gick till angrepp mot statsministern. Hon gick till angrepp mot Jimmie Åkesson också, men det är nog ingen som kommer minnas det i framtiden.
När en politiker ”tappar det”, när det blir tydligt att rappheten och fingertoppskänslan är borta, brukar det inte ta lång tid innan väljarna ger upp hoppet. Vi såg det med Persson, vi såg det med Reinfeldt. Skillnaden är att man sällan ser det så tydligt som under partiledardebatten igår. Vi fick se Löfven ”tappa det” i direktsändning. Historiskt.
Och med det är det nog dags att säga tack och hej till Stefan Löfven. Det här kan han inte resa sig ifrån.
