SD:s långfilm ska mobilisera väljarna – mot Löfven

Om du inte bott under ett par ton sten senaste åren har du inte missat att Sverigedemokraterna ökat rejält i opinionsmätningarna. I skrivande stund ligger partiet på runt 20 procent – något som kan jämföras med noteringar på 5-6 procent efter valet 2010. 

Sverigedemokraterna har under senare år växt så mycket att man nu vill se sig själva som ett potentiellt regeringsparti. Till de egna väljarna har man börjat prata om "SD:s Sverige" – en framtidsvision där partiet styr Sverige. 

Idag, den 1 augusti tar SD ännu ett steg i resan. Man släpper via sin tidning Samtiden en 105 minuter lång dokumentär. Men dokumentären handlar inte om Sverigedemokraterna eller om världen som den ser ut idag. Den handlar om Socialdemokraterna.

"Det är klart att det är viktigt för oss att våra sympatisörer får fakta och information inför valrörelsen", har partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein sagt om filmen till Nyheter24. 

Tanken är tveklöst att ge väljarna argument när politik ska diskuteras vid köksborden inför valet. 

Men hur bra är den då?

Precis som SD utlovat är dokumentären väldigt faktatung. Tittaren får en historielektion, och får se den rasism och rasbiologi som utgör de mörkare delarna av Europas, Sveriges och även socialdemokratins historia. 

Det citeras ur partiprogram, tidningar och tal, och dras kopplingar till nazisternas Tyskland. Man får också plågsamma påminnelser om den antisemitism som grep tag i i Europa och Sverige under 1900-talet, och som resulterade i mänsklighetens djupaste mörker.  

Även steriliseringspolitiken och de experiment utförts på funktionshindrade tas upp. 

Som dokumentär är filmen snygg och välproducerad – en djup speakerröst kombineras med superdramatisk hetsig musik.

Syftet är så klart att Sverigedemokraternas väljare ska kunna säga emot när socialdemokrater säger att SD är ett rasistiskt parti – ett slags "ni är inte så mycket bättre själva!"

Även om filmen kan vara intressant att titta på hoppas jag inte att detta blir en trend i svensk politik. Alltså att partier gör långa dramatiska dokumentärer om andra partier. 

För Sverigedemokraternas sympatisörer borde det vara mer intressant att veta vad SD har för politik – istället för att se långa filmer om andra partier.

Och ja, man kan ju räkna ut hur en politisk motståndares dokumentär om Sverigedemokraterna skulle se ut – en av grundarna till partiet, Gustaf Ekström, var en nazist som faktiskt stridit för Hitler. Att man under de första åren styrdes av personer aktiva i vit makt-rörelsen – och att nynazister marscherade tillsammans med partiet samtidigt som nuvarande partiledaren Jimmie Åkesson värvades till partiet av en kvinna som senare talade på ett möte iförd nazistuniform. 

Risken för SD är att man ger sig ut på djupt vatten och kastar lite väl mycket sten i glashus – men om man lyckas mobilisera sina väljare mot socialdemokratin återstår att se.