Recension: "Gandu" levererar aldrig

Gandu
Stockholms filmfestival
Betyg: 2
 

Gandu vill slå igenom som rappare. I Indiens slumområde lever han sitt liv med sin mamma och hennes pojkvän, innan han en dag träffar Ricksha, det stora Bruce Lee-fanet, som jobbar som "taxichaufför". De två unga männen fattar snabbt tycke för varandra och Gandu får nu äntligen någon att dela sin misär med.

Knark och sex utgör en stor del av filmen, som man valt att presentera i svartvitt - troligtvis för att förmedla det dystra i Gandus liv. Han strövar mållöst omkring om dagarna, uppfattar små detaljer och ser samma människor. Han röker och envisas med att köpa lotter, som aldrig ser ut att löna sig. Han umgås mycket med Ricksha, som verkar bli det enda stabila i Gandus liv. Hans passion för musik framgår tydligt, då man mellan scenerna får se honom framträda och genom sången förmedla vad han tycker om sitt liv och hur det ser ut.

Även om filmen lyckas skapa såväl sympati som hoppfullhet hos tittaren, så levererar den aldrig riktigt. Klippningen är bra, stundtals även musiken, men mycket mer positivt finns det inte. Det är en skildring av en ung och aspirerande kille som, likt många andra, bara vill ha pengar. Utöver den oväntade twisten i filmens slut så är det just bara det - en svartvitt skildring av en ung mans liv.