Patrik Berger drömmer om progg och stora hav

Själv tycker han att namnet påminner om att lyssna på "Land- och sjövädret" och kura ihop sig framför en brasa när vinden viner utanför. Kanske var det pandemin som gjorde det. Kanske var det svenskheten – Patrik Berger har hur som helst börjat känna sig instängd inne i stan och nu längtar han efter öppna landskap.

— Jag gillar inte att ögonen alltid slår i något. Var tionde meter står det en vägg och ögonen får aldrig löpa fritt. Därför känner jag att jag bara vill ut och se stora hav och höga berg så att jag blir lugn i huvudet, säger han.

När han spelade för sig själv upptäckte han också att den där naturromantiken nog också började tränga in i hans musik.

— Jag satt och gjorde grejer och jag visste inte riktigt vad det skulle bli. Sedan bara, "men vad är det här? Det här är ju liksom progg". Tydligen så var det det här som skulle bli. Jag kände inte riktigt att jag är i kontroll av det. Det är kanske gjort i en studio i stan, men det är drömmar om naturen, säger han.

70-talets progressiva musik har han burit med sig sedan barnsben. När han var liten hörde han Bo Hansson, Ralph Lundsten och Jojje Wadenius hemma och när han var yngre hade han en Frank Zappa-period. Men under sina år som punkmusiker och popmusikproducent fick han sällan utlopp för den sidan.

— Den har nog funnits med undermedvetet ganska länge, men jag har kanske inte riktigt accepterat den. Där var den där grejen inte användbar till någonting och jag tryckte bort den från mitt liv, säger han.

"Kvar i dagböckerna"

När den där proggiga musiken till slut börjar tränga fram kommer den i form av ackord som börjar leva sitt eget liv, berättar han.

— Om jag börjar höra en klang, då tycker jag att jag hör massa melodier ovanpå det. Sedan så flyter det ut och blir som ett träd som förgrenar sig. Så öppnar det sig upp i en annan liten värld och så följer man bara med. Det blir ganska ackord- och melodidrivet, säger han.

Från början skrev han sångmelodier och texter till låtarna, men så småningom struntade han i sången och bestämde sig för att göra helt instrumental musik.

— När jag hörde låtarna så blev jag alldeles för självmedveten. Jag klarade inte av att höra min egen röst. Alltså jag är ingen sångare på det sättet. När man bara skriver åt sig själv, då blir det så extremt personligt. Jag var nog inte redo för att det skulle vända ut och in på mig själv på det sättet för allmän beskådan. Så det där får nog ligga kvar i dagböckerna ett tag till.

Tog in musiker

Han övergav också dogmen som han först satte upp för sig själv om att spela alla instrument själv. I stället plockade han in duktiga musiker, som Amason-trummisen Nils Törnqvist och jazzpianisten Jesper Nordenström.

— Jag känner ju folk som är mycket bättre än jag på tvärflöjt. Då är det bättre att ta in någon annan i stället för att jag ska hålla på och lära mig varenda instrument, säger han.

Resultatet är varma och analoga utflykter i jazz, folkmusik och psykedelisk rock. Berger har bland annat samarbetat med Robyn, Icona Pop och Lana Del Rey. Hög sjö är på många sätt rena motsatsen till musiken han skapat som låtskrivare och producent.

— Det var ganska skönt att slippa vokaler för ett ögonblick. Vokalerna tar verkligen allt syre. Så fort man lägger på en sång på någonting så riktas all uppmärksamhet mot den och man hör nästan inte det andra. Själv älskar jag att lyssna på instrumenten och små, små detaljer i musiken, säger han.