I ”One battle after another” spelar Leonardo DiCaprio den före detta revolutionären Bob. Denne bor med sin tonårsdotter Willa i en stuga i skogen, men Bobs gamle fiende överste Lockjaw (Sean Penn) är honom på spåren.
Stugan attackeras, Bob och Willa skiljs åt och han försöker få hjälp av sina gamla kompisar i gruppen French 75 för att hitta dottern. Följer gör en berättelse som omfattar allt från immigration till den hemliga vit makt-organisationen The Christmas Adventurers.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleKärleken till dottern
Det är action och biljakter och mycket humor, men främst är det en berättelse om kärleken mellan en far och en dotter.
— När man gör en film som den här måste den ha ett centrum, med mänskliga känslor och humor. Och sedan kan man sprida ut annat, som till exempel politik, säger Paul Thomas Anderson.
De båda organisationerna i filmen, French 75 och The Christmas Adventurers, är löst baserade på verkligheten.
— French 75 på SLA, Svarta pantrarna med mera, och The Christmas Adventurers på en organisation jag läste om, som fanns i Kalifornien, som var antisemitisk och inte intresserad av att göra mot andra som de tyckte andra skulle uppföra sig mot dem.
Om USA i dag
Anderson och DiCaprio har velat göra den här filmen i sju–åtta år. Den är löst baserad på en bok av Thomas Pynchon – och trots att det är en flera decennier gammal bok känns filmen som om den handlar om USA i dag under president Donald Trump.
— Det finns en mening i filmen, efter det att handlingen hoppat 16 år framåt: ”16 år senare har världen ändrats väldigt lite”. Vi vill alla att det ska bli bättre, kanske ska vi vara nöjda med att ta små steg. Vi är otåliga, vi vill att det ska gå fortare, säger Anderson.
Både DiCaprio och Penn har, inte oväntat, fått strålande recensioner. Den stora överraskningen är 25-åriga Chase Infiniti, som spelar dottern Willa.
— Vi letade efter någon till den rollen i åratal. Det visar att bara man väntar, så kommer det – om man har tur – att hända till sist. Den här filmen väntade på att bli gjord, säger Paul Thomas Anderson.
Och hur optimistisk är han själv inför framtiden?
— Jag är inte pessimist. Men jag är också idioten som bankar huvudet i väggen.
