Den nya showen – ”Nour El Refai – glows in the dark” – har premiär i november i Kalmar. Titeln kom hon på när hon tänkte på lysande leksaker för barn och hur ”ballt” det var redan på 1990-talet när hon växte upp.
— Jag tänkte ”vad tramsigt om min show skulle heta så”, och skrattade jättemycket när jag kom på det. Sedan var det ingen annan som skrattade, men jag kände ändå att ”det här känns rätt”.
— Det är lite sant också. I ljuset är jag mer obekväm, fortsätter hon.
Sätt att bearbeta
Hennes senaste ståuppshow handlade om att vara mamma och sambo. Nu närmar hon sig 40, har nyligen separerat från Henrik Schyffert och har ett nytt husdjur – en skäggagam. Att skriva en föreställning om det är ett sätt att bearbeta allt som händer i livet, säger hon.
Är det en ”skilsmässouppgörelse”?
— Vi är två personer som båda kör standup och vi pratar om våra liv och vi är en del av varandras liv. Det är mer så här: det är ganska knäppt att plötsligt vara singel efter 13 år och som offentlig person vet alla om det.
Komikern tycker inte att det är svårt att skämta om det som kan upplevas som privat – hon har en tydlig gräns. Däremot driver hon gärna med sig själv och sitt känsloliv. I marknadsföringen för showen säger El Refai att hon ”är ledsen och har åsikter om allt”.
— Det är ledsamt och jobbigt att ha gått igenom en separation. Men jag skulle säga att min grundkänsla är lite ledsen. Man känner väl igen den tonen av mig, att jag verkligen vill vara glad men att allting annat kommer i vägen hela tiden.
”Jättemycket 40”
Åsikter har El Refai bland annat om att kvinnor i hennes ålder förväntas försöka se yngre ut – och om en oroväckande och skadlig internetkultur. Själv är hon ”jättemycket 40".
— Man förväntas bli glad när man får en kommentar om att man ser yngre ut, som att det skulle vara något dåligt att vara i den åldern man är.
Samtidigt tampas hon med en ”obesvarad kärlek till sig själv” som mycket handlar om att behöva maskera sin autism – vilket gör henne olycklig.
— Det är en balansgång att bli omtyckt av andra eller att bli omtyckt av mig själv, utan att behöva göra avkall på sig själv.
