Så upptäcker du politikernas retoriska knep – enligt experterna

Den 11 september går valet 2022 av stapeln i Sverige – ett ödesdigert val som det länge kallats i media.

Långt innan valstugorna slår upp dörrarna för det svenska folket pågår debatterna mellan partiledarna, och i åsiktsstriderna finns det retoriska knep som politikerna tar till – allt för att övertala potentiella väljare att rösta på just dem.

Men vad är det för knep, och hur kan vi som röstar upptäcka dem?

Den frågan ställde Nyheter24 till tre forskare i retorik, så att du kan ha full koll när du tittar på nästa partiledardebatt.

Hur kopplas retorik ihop med politik?

Först och främst: vad är retorik, och hur kommer det sig att det är så tätt sammankopplat med den politiska sfären?

Jon Viklund, lektor i retorik vid Uppsala universitet, förklarar att läran om retorik uppstod i det klassiska Grekland – och har sedan dess används för att förstå hur man bäst finner argument som kan övertyga en viss publik. Därför har retorik ofta kopplats till demokratins födelse.

Därför är bra retorik viktigt som politiker

Retorik som verktyg är dock inte bara bra för ett demokratiskt samhälle, utan det finns också ett egenintresse hos politikerna, menar Erik Bengtson, forskare i retorik och verksam vid Uppsala universitet och Södertörns högskola.

– Det är viktigt för politikerna i rent egenintresse, de måste övertyga sina väljare. Om man ser mer på samhällsplan så är det viktigt att politiker har bra retorik för att demokratin ska fungera på ett bra sätt och för att vi ska få en god samhällsutveckling.

Jon Viklund menar att det gäller att bygga ett förtroende hos väljarna och ett engagemang – en demokrati utan ett engagemang för politik och förtroende för politikerna är i stor fara.

Frida Buhre, doktor i retorik och verksam vid Linköpings universitet, är enig med Viklund och förklarar att det absolut viktigaste med bra retorik är att skapa entusiasm hos väljarna.

Om politikerna inte lyckas med sin retorik så riskerar det att föda ett politikerförakt, något hon menar redan existerar i det svenska samhället.

– Just nu finns det en viss trötthet eller politikerförakt, men det blir också sämre politiska lösningar på det. Om de får en att känna större känslor inför politiska frågor så blir det också lättare att genomföra den politiken.

Vilka retoriska brister finns hos de svenska partierna?

Det är dock inte alltid partierna lyckas med att skapa de rätta känslorna hos medborgarna.

Ett exempel som Jon Viklund nämner är Miljöpartiet, som har haft svårt att skapa engagemang hos de yngre väljarna, trots att de ofta sätter miljöfrågor högt på agendan.

– Man tänker sig att det mer eller mindre skulle vara ett öppet mål eftersom det är en viktig fråga för unga. De har inte lyckats dra nytta av det engagemang som finns, vilket nog delvis i alla fall beror på en politisk kommunikation liksom språkrör som inte når ut till de unga.

En annan brist är att istället för att bygga upp en bild av hur Sverige kan se ut genom positiva visioner, väljer politiker hellre att måla upp en bild av ett land i kris, menar Viklund. Det är lättare att peka ut brister än att visa upp lösningar och engagerande målbilder.

Även Frida Buhre beskriver en bild av politiker som, istället för att fokusera på att bygga upp ett bra samhälle, väljer att lägga fokus på motståndarna eller opportunism.

– Det är ofta som människor uppfattar politiker som "kappvändare" eller att de springer efter opinionen, något de ibland i princip säger att de gör. Det kan låta demokratiskt, men det skadar förtroendet. Demokrati handlar mer om att politiker ska presentera sin världsbild och sina förslag och låta väljarna rösta på de som de tycker är bäst, inte att det är partiernas uppgift att springa efter opinionen. Då blir det lätt grötigt.

Här är de retoriska knepen som politikerna använder sig av

Liksom all slags kommunikation, finns det knep att använda sig av för att få fram sina åsikter, dölja sina intentioner och förflytta fokus. En sådan person kallas inte sällan för manipulativ – men i den politiska världen är allt (okej, kanske inte allt, men mycket) tillåtet.

Rama in problem och upprepa

Och i det svenska samhället kryllar det av retoriskt politiska knep under valtider. En av taktikerna är bland annat upprepningar av specifika ord som ska få väljare att förstå verkligheten på ett visst sätt.

– Ett sätt är att använda sig av ord som sätter sig, att man kallar saker för "Magda-priser" – att vi har höga priser beror enligt motståndarna till Socialdemokraterna på Magdalena Andersson, de är "Magda-priser". Man vill att folk ska tänka på Socialdemokraterna när vi ser höga priser. Och så upprepar man det så att det sätter sig, säger Viklund.

Vinklande förenkling

Erik Bengtson kallar en sådan taktik för "vinklande förenkling":

– Det som de politiska partierna tenderar att göra är att välja en faktor av de tusen faktorer som finns och lyfta fram den som den enskilda faktorn, det blir då en förenkling som är vinklad, man väljer ut det som gynnar en själv, säger Bengtson och fortsätter:

– Man har alltså ett komplext problem och lyfter ut en liten förklaring vilket i sig blir hela grejen, som om problemet inte skulle funnits om bara en åtgärd gjorts.

Bengtson menar att det blir ett problem för väljarna i och med att man då tar den förklaring av verkligheten som känns bäst för en själv, vilket i sin tur inte ger några bra underlag för att ta kloka beslut.

Retorik-retorik

Risken med denna taktik är att det sedan utvecklar sig till vad Bengtson kallar för "retorik-retorik", alltså att vänsterblocket blir upprörda över att högerblocket kallar de skenande priserna för Magda-priser.

– Och då kritiserar de den retoriken och kallar den osmaklig, och så försvarar den andra sidan sin retorik. Det är skadligt i samhället eftersom vi får en debatt som handlar om debatten, inte en debatt om politik.

Smädelser och personangrepp

Ett sådant samtalsklimat kan leda till direkta personangrepp, även kallat smädelser.

Då handlar det om att i princip kränka de andra, att beskriva andra blocket som galna. Man försöker helt enkelt krama ur och såga de andra personernas karaktär.

På frågan om det är ett desperationsknep, svarar Bengtson att det mer handlar om att denna typ av retorik eldar på egna sympatisörer, inte minst på sociala medier.

Ser inte väljarna igenom sådana metoder?

– Det här är ju en av de kännetecknande aspekterna i det politiska i dag. Jättemånga är trötta på politiker och har inte längre förtroende för dem. Hur den politiska retoriken fungerar skadar förtroendet för alla politiker som är inblandade, men man uppfattar det som att det inte finns några alternativ. Det är verkligen en skadlig dynamik i samhället.

Triangulering

Triangulering förklarar Bengtson som ett anammande av ett annat partis retorik och sakpolitik för att på så sätt nå följare som befinner sig i mitten om man själv kommer från ett parti på ytterkanten av de två blocken.

Brandfacklor

Bengtson nämner en taktik han kallar för "brandfackla", alltså att säga någonting provokativt för att få uppmärksamhet.

Han nämner Ebba Buschs uppmärksammade uttalande efter påskupploppen i våras, och menar att "det var en uppenbart tillspetsad formulering för att få uppmärksamhet". 

– Det använder politiker, för när man väl får fokuset så kan man nyansera sig, säga att man menade något annat eller beskylla folk för att vara känsliga. Man säger någonting provokativt medvetet för att folk ska bli upprörda och för att man ska få uppmärksamhet.

På frågan om det inte ger "backlash" i och med den växande cancel-kulturen, menar Bengtson att "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet". Oavsett om 50 procent av svenska befolkningen blir arga på dem och 15 procent håller med, ser partiet det som en vinst.

Så konton som exempelvis Dyngbaggegalan, som är allmänt kända för att kritisera dumdristiga uttalanden från politiker, är snarare positivt för partierna som berörs?

– Det är absolut något de kalkylerar med och något de inte ser som negativt, att människor som aldrig skulle rösta på dem blir jättearga. Man kan se det som att man får en hjälp genom att folk delar, och då får man uppmärksamhet.

Whataboutism

En vanlig metod, som många säkert hört talas om, är "whataboutism" – där politikern vid kritik påpekar att någon annan gjort någonting värre för att förflytta fokus från sig själv.

Det här är problematiskt, menar Bengtson och förklarar att vi får en politisk debatt som handlar om den politiska debatten, snarare än att det handlar om olika typer av politiska förslag.

Det blir också problematiskt eftersom de politiska partierna alltid är väldigt bra på att "misstolka" och göra ovilliga tolkningar av hur den andra sidan uttrycker sig, medan de alltid gör välvilliga tolkningar av hur den egna sidan uttrycker sig.

Halmgubbar

Och att "misstolka", överdriva eller beskriva andra partier är även det ett vanligt knep i den politiska debatten.

Här handlar det däremot inte om att argumentera mot sina faktiska motståndare, utan snarare att skapa en fantasibild av var motståndaren står i sina åsikter och argumentera mot den fantasibilden – något som inom den politiska retoriken kallas för "halmgubbar".

Floskler och plattityder

Ytterligare metoder som Bengtson varnar för går under namnen "floskler" och "plattityder".

Det är ord som inte säger hur man ska göra någonting, utan bara ord som låter bra – så som "vi måste ha en rättvis skola", eller "nu är det dags att krossa gängen".

– Det säger ingenting om mitt parti har en bättre politik än andra, det är one-liners som bara låter bra, ser man till vad formuleringarna verkligen säger så är det antingen sådant som alla håller med om eller ibland sådant som kanske inte är så himla klokt om man tittar noga på det.

Dagordningsretorik

Många av dessa knep kan komma till användning när man vill nå en så kallad dagordningsretorik – en metod som syftar till att befästa en viss fråga som en mycket viktig fråga i debatten.

Bengtson menar att den retoriken inte handlar om vad partiet tycker i frågan, vilka förslag de har eller om förslagen är bättre än andra partiers, utan att det snarare har att göra med att frågan ska upp på agendan.

– Man beskriver problemet jättemycket och hoppas att det sätter sig och att folk börjar prata om det. De politiska partierna jobbar stenhårt på att få sin fråga att bli den stora frågan, säger Erik Bengtson i intervjun med Nyheter24.