Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
5079
reaktioner idag

Otacksam uppgift för komikern Hägglund

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund inledde Almedalsveckan. Här är Totte Löfström analys: "Det är nog så publiken vill se Hägglund, som en skämtande politiker."

Det är utan tvekan en ganska otacksamuppgift att inleda Almedalsveckan, kanske i synnerhet om du heterGöran Hägglund och representerar riksdagens minsta parti, ochtyvärr var det inte speciellt många som kom för att kvällens tal.Ungefär tio minuter innan talets början bestämde sig enpartiföreträdare för att försöka göra något åt saken och gickupp i talarstolen för att påminna den omkringströvande folkmassanom att talet snart skulle börja, och att det var dags att samlasframför scenen.

Men Göran Hägglund är en bra talare,och trots att åhörarna var få lyckades han leverera ett helt okej tal fyllt med snygga formuleringar, humor och vass kritik motmotståndarsidan. Inledningen av talet vigdes åt att måla upp enbild av hur dåligt Sverige var för tio år sedan, innan Alliansenkom till makten. Denna bild ställdes sedan mot alla de förbättringarHägglund varit med och beslutat om under sina år som minister. Dethär är så klart ett väldigt smart sätt att lägga upp sinargumentation på – genom att måla upp bilder blir man både enklareatt förstå och ökar chanserna att nå fram till lyssnarna.

Trots att talet var något kortare änAlmedalstal brukar vara lyckades Hägglund med en hel del under detotalt 35 minuterna han stod på scenen. Han pratade om EU, NATO,Husbyupproren, integration, föräldraförsäkringen,främlingsfientlighet på nätet, mindre förskoleklasser ochskämtade om att oppositionen inte kan samarbeta. Just det sistnämdautgjorde förmodligen talets absolut starkaste del då komikernHägglund under drygt fem minuter levererade en aldrig sinande strömav ordvitsar baserade på att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet ochMiljöpartiet inte kan samsas om vilket spel de ska spela: De kundeinte spela kort för att Socialdemokraterna trot att hela leken barabestår av Ess, Vänsterpartiet bara vill ta alla andras klöver.Inte heller kunde de spela TP eftersom Löfven vägrar svara pånågra frågor, och Monopol är det bara Vänsterpartiet som villspela - offentligt monopol där ingen får göra vinst. Avslutningviskom de dock överens om att spela Rappakalja.

Och det är nog så publiken vill seHägglund, som en skämtande politiker med långa metaforer och ibästa fall halvbra ordvitsar. Det är nämligen detta som river uppdet största applåderna i ett annars ganska applådlöst tal. MenHägglund kan bättre, och det har han visat många gånger tidigare.Det största problemet med hans anförande i dag var förmodligenkombinationen av att han försökte ha med för många olika delar,och att han inte hade disponerat talet på det sätt han brukar göra.I vanliga fall är han mycket skicklig på att varva humor ochallvar, på ett sätt som gör att det blir lätt att lyssna ochaldrig blir långtråkigt. I dag hade han i stället valt att klumpaihop all humor till en egen, fristående del för att både före ochefter låta som vilken tråkig politiker som helst.

Avslutningsvis är det också värt attnämna att Hägglund använde sig av ett i alla fall för mig nyttbegrepp: kvoterad föräldraförsäkring. Detta har en mycket mernegativ klang än de uttrycken man vanligen använder som "delad"eller "individualiserad" föräldraförsäkring, vilket såklart går helt i linje med hur Kristdemokraterna ser på förslaget.Frågan är bara om begreppet kommer att få speciellt bra genomslagoch faktiskt börja användas i någon större utsträckning. Jagmisstänker att det kan bli ett av alla de där orden som försvinnersamma dag som Almedalesveckan tar slut.  

Mer:

"Almedalsveckan - vad har jag gett mig in på?"