Ormar och grodor kostar miljarder
Många groddjur och kräldjur på jorden har införts på platser utanför sina naturliga områden, och ett stort antal av dem har blivit invasiva. Detta har lett till stora ekologiska och socioekonomiska skador. I en ny studie beräknas kostnaderna globalt till 17 miljarder dollar, 175 miljarder kronor, mellan 1986 och 2020.
Med invasiva arter avses främmande arter som via människans försorg flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning sprider sig snabbt och orsakar stora skador på biologisk mångfald, infrastruktur, jordbruk eller människors hälsa.
I Sverige är det framför allt en lång rad växtarter som klassats som invasiva, exempelvis jättebalsamin och jätteloka.
Källa: Naturvårdsverket
Studien, som publiceras i Scientific Reports, har utförts av ett internationellt forskarlag under ledning av ekologen Phillip Haubrock vid Senckenberg Museum i Frankfurt, Tyskland.
Normalt brukar inte groddjur och kräldjur figurera särskilt högt upp när det pratas om problemen med invasiva arter. Men de nya rönen avslöjar att de kanske borde uppmärksammas mer.
Dödligt hot
Som väntat är vissa regioner mycket hårdare drabbade än andra. Störst var skadorna i Australien och vissa öar i Stilla havet.
Detta hänger samman med de exceptionella problemen med den stora och mycket giftiga agapaddan (Rhinella marina) i stora delar av Australien där arten, som kommer från Syd- och Mellanamerika, sprider sig mycket snabbt och utgör ett dödligt hot mot delar av den inhemska faunan. I Stilla havet kommer hoten främst från den bruna trädormen (Boiga irregularis), en inkräktare överförd från Nya Guinea eller Australien. På ön Guam har den utplånat nästan alla inhemska fåglar- och andra djurarter, och den hotar nu den unika fågelfaunan på Hawaii.
Kan komma till Sverige
På andra plats i kostnadsligan kommer Europa, vilket i hög grad beror på den amerikanska oxgrodan (Lithobates catesbeianus) som spridit sig snabbt i Tyskland och angränsande länder. Den orsakar svåra skador på inhemska groddjur och annan fauna, och skulle mycket väl kunna etablera sig i Sverige om den får chansen.
Andra kostsamma arter är den burmesiska pytonormen (Python bivittatus) i sydöstra USA, och vattensköldpaddan Tracemys scripta i delar av Europa.
Forskarna påpekar samtidigt att den beräknade kostnaden är en minimisumma. Effekterna av merparten av de invasiva grod- och kräldjuren på jorden är de facto helt okända.
