Mordet på Tove: Bevisen av "enorm betydelse"
Kvinnornas berättelser går isär. Ändå är båda åtalade för mordet på Tove, 21.Det gör Vetlanda-fallet extra intressant, enligt rättsexperten Sven-Erik Alhem.Bevisningen som finns kommer att ha en enorm betydelse, säger han.
Lördag 15 oktober: 21-åriga Tove är på en restaurang i centrala Vetlanda och lämnar den vid midnatt.
Söndag 16 oktober: Vid 02-tiden på natten ringer hon sin pojkvän och vid 04 kopplas hennes telefon upp mot en mobilmast norr om Vetlanda. Grannar säger sig höra smällar från en av de nu misstänkta kvinnornas lägenhet.
Måndag 17 oktober: Två kvinnor, 18 och 20 år gamla, tas in till förhör och anhålls sedan misstänkta för människorov.
Torsdag 20 oktober: Misstankarna har stärkts mot kvinnorna, som häktas på sannolika skäl misstänkta för människorov.
Onsdag 2 november: Polisen hittar Tove död i ett skogsområde sydost om Vetlanda. Tidigare samma dag har de misstänkta kvinnorna omhäktats.
Måndag 7 november: Brottsrubriceringen utökas till att även omfatta mord och gravfridsbrott. Senare plockas misstankarna om människorov bort.
Fredag 17 mars: Åtal väcks mot de två kvinnorna. som är misstänkta för mord och grovt gravfridsbrott.
Måndag 27 mars: Rättegången startar i Eksjö tingsrätt.
Det tar över två veckor efter försvinnandet innan kvarlevorna efter 21-åriga Tove hittas, i ett skogsområde sydost om Vetlanda.
På måndagen inleds rättegången mot de båda unga kvinnorna som misstänks ha mördat henne. Enligt åtalet misstänks kvinnorna "gemensamt och i samförstånd" ha mördat Tove, efter en utekväll där en gammal konflikt blossat upp på nytt.
Kvinnorna, 18 respektive 20 år gamla, har olika berättelser om vad som faktiskt hände i 20-åringens lägenhet natten mellan den 15 och 16 oktober. Åklagaren har dock valt att åtala båda för mord, utan alternativa brottsrubriceringar.
"Helt avgörande"
Men det är inte det centrala, poängterar Sven-Erik Alhem, som är ordförande för Brottsofferjouren och tidigare överåklagare.
I stället är det viktiga hur åtalet är formulerat.
— I det här fallet, där två stycken har berättat på olika sätt om skeendet, kommer bevisningen som finns ha en enorm betydelse, säger han.
— Men brottsrubriceringen i sig är inte bindande för domstolen. Det som är helt avgörande är gärningsbeskrivningen.
Sven-Erik Alhem tar det uppmärksammade så kallade snippamålet som exempel.
I det fallet tyckte inte hovrätten för västra Sverige att den åtalade mannen var skyldig till våldtäkt mot barn och friade honom helt. Alhem anser dock att rätten mycket väl kunde ha valt att döma mannen för ett annat brott.
— Snippafallet var uruselt skött av hovrätten. Det var så fantastiskt många fel som begicks. Bara det att man tittar i en ordbok efter huvudförhandlingen, det är fullkomligt absurt, säger han.
— Men i själva gärningspåståendet finns mycket som talar för att det täckte in annat än våldtäkt, om man nu skulle komma till den absurda tanken att det inte skulle anses vara våldtäkt.
"Trycker till"
Åklagaren Adam Rullmans val att åtala båda kvinnorna för mordet på Tove bygger till stor del på det som 20-åringen berättat i förhören.
Samtidigt utgör data från de inblandades mobiltelefoner en viktig del av bevisningen.
Enligt 20-åringen höll den 18-åriga kompisen bland annat i Toves händer under slagsmålet som uppstod i lägenheten.
"...och då tar jag mina händer om Toves hals och trycker till", säger 20-åringen i ett av förhören.
Hon nekar dock till mord, medan den 18-åriga kvinnan nekar till att ens ha varit inblandad i tumultet.
Det gör att gärningsbeskrivningen i åtalet kan bli en viktig del även i Vetlanda-fallet, tror Sven-Erik Alhem.
— Allmänheten har en väldig tilltro till brottsrubriceringen. Men det är ointressant ur domstolens synvinkel, säger han.
— De är bara bundna av själva gärningsbeskrivningen, så om den täcker in alternativa brottsrubriceringar, är det fullt tillräckligt.
.jpg)
