Under mina 34 år på jorden hade jag inte använt nässpray en enda gång. Fråga mig inte varför? Jag tror helt enkelt jag är lite för dum för att förstå hur det fungerar. Jag tycker inte jag fått upp det i näsan på rätt sätt, jag kände någon gång att det rann ner i halsen och nej fy fan – inte min grej.
Så fyllde jag 35 år och under försommaren blev jag dunderförkyld. Jag började använda nässpray främst på nätterna och förstod för första gången i mitt liv tjusningen med det hela. Näsgångarna bli fria och du kan andas helt normalt trots att du är sjuk. Nästan som att lura kroppen lite?
Förkylningen var en sån seglivad jävel. Jag tror den hängde sig kvar i två-tre veckor – och så även nässprayen. Det var vid detta vägskäl jag inte tänkte efter så noggrant utan kände att:
– Äh... jag kan ju ta lite nässpray vid behov då jag aldrig använt det tidigare.
Det här slutade med att jag under några månader fortsatte att ta nässpray då och då. Jag reflekterade inte ens över att jag gjorde det. Lite som när folk börjar snusa. Det bara åker upp en prilla i munnen en måndag i november, utan att man tänker på att det är belöningssystemet i hjärnan som styr din hand.
När det kommer till nässpray är det så att du efter din förkylning slutar att vara snorig. Det nässprayen istället gjort för att du ska fortsätta att vara täppt är att den rubbar blodkärlens förmåga i att kunna dra ihop sig på egen hand. De svullnar upp och gör dig bränntäppt, fram tills att du tar några pump avsvällande nässpray, vilket gör att kärlen drar ihop sig och känslan av eufori infinner sig.
Att vara helt stockad i näsan för att sedan ta några pump och känna hur luften kan strömma genom näsan skulle jag kunna likna med ett thailändskt rökheroin (har jag hört). Känslan är toppen.
För ett par veckor sedan så hittade min pojkvän två flaskor nässpray i sängen, när vi skulle tvätta hittade vi flera stycken i olika fickor, en i skafferiet och så fortsatte skattjakten. Slutligen låg 12 stycken flaskor med nässpray framför mig. Med halvtäppt näsa, vilket jag haft i ett halvår nu, så sa jag att nu är det nog.
Jag kan inte leva så här.
Jag vill kunna andas utan hjälpmedel. Förstår ni?
Så slutade mitt beroende och jag blev kvitt nässprayen
Jag visste att detta måste ske cold turkey och att jag inte kommer att köpa massa annan skit jag ska dra upp i näsan. Oljor, koksaltlösning, kortisonspray och så vidare. Det jag dock inte visste var vilket HELVETTE jag signat upp mig på.
De första dagarna var jag inte täppt. Jag blev svullen runt ögonen och i pannan för att jag var så täppt. Svullnaden trycker så att det spänner i huvudet.
Slemhinnorna skriker likt Leo DiCaprio i Basketball diaries när han under sin avvänjning ligger och skriker efter heroin. Han snorar, gråter och åmar sig på golvet. Lite som mig. Men jag visste att ger jag upp nu så kommer jag aldrig att testa detta igen då jag märker hur hemskt det är.
Och så här... första veckan/veckorna suger det helt enkelt att leva. Varje gång du sväljer får du lock för öronen, ingenting du äter smakar, du (och din partner) sover som skit då du både låter samt tvingas sova med öppen mun vilket torkar ut både tunga och svalg.
Folk skrattar åt dig. På möten, middagar i butiken. De skrattar för att du låter som Musse Pigg. Man känner sig extremt osexig ska jag säga er.
Men allt eftersom så börjar dina kärl i näsan hinta om att de fortfarande lever. Rätt som det är så lossar det och du känner att näsgångarna blir fria. Sedan svullnar det igen. Men sedan kommer den fria känslan tillbaka lite lätt. Och det ger banne mig blodad tand. Det är nu man ska fortsätta.
Och det som händer är logiskt. I en text på Min Doktor som faktagranskats av specialistläkare Hans Lindholm, står det finns en rad olika sätt att påbörja resan mot ett nässpraysfritt liv. Kortisonspray, olja, nässpray för barn samt lite annat smått och gott.
Men i texten står även det som jag misstänkte: Att det bästa och mest effektiva sättet är att sluta helt.
För mig har det tagit lite mer än en dryg månad att återställa min stackars lilla näsa men vad fan är det jämfört med ett liv av att leva som en tjackis. En tjackis som låter som Musse Pigg.
Jag är den mesigaste mesproppen på Tellus så om jag lidit så kan du lida. För den enda känslan bättre än den efter nässpray är att inte behövs skiten alls.
