Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Mikael Kazarnowicz: Jag förbjuds rädda liv

Nyheter | 28/12/2009 15:20

De nya reglerna för bloddonation diskriminerar ännu homosexuella män. Utan medicinskt stöd. Men med 100 miljoner kronor i potten sätter landstingen och läkemedelsindustrin ändå stopp för bögarnas blod. Trots att det kan rädda liv.

Min senaste hälsoundersökning visade att jag är fullt frisk.

Mitt hjärta är starkt, min lever fungerar som den ska och mina njurar är tip-top.

Jag är glad och tacksam för det, och skulle gärna stå i donatorsregistret så att någon annan kan få använding för mina friska organ om jag skulle råka ut för något.

Tyvärr är jag diskvalificerad, då jag har vad Socialstyrelsen klassar som ett riskbeteende: jag är homosexuell och jag har ett sexliv.

1 oktober i år stod 606 svenskar i kö för att få nya organ.

Tyvärr kommer en del av dem att dö innan ett organ blir tillgängligt: varje år dör 200 - 250 personer till följd av organbrist.

Förra året räddade 152 personer livet på någon annan eftersom de stod i donationsregistret vid sin död.

Kort sagt kan man säga att varje donerat organ direkt räddar ett liv.

En person som blir hjärndöd kan rädda livet på flera, om alla organ kan användas. Just nu väntar folk på lever, hjärta, lunga, njure och bukspottskörtel. 

Varje år inträffar blodbrist, kring ledigheter och storhelger.

I maj i år fick Akademiska Sjukhuset i Uppsala för första gången på flera år ställa in operationer på grund av blodbrist.

Tyvärr kommer förmodligen även denna jul- och nyårshelg innebära låga nivåer i blodlagren.

Även i detta fall är “manlig homosexualitet” ett riskbeteende som utesluter mig som donator.

Trots att medierna så sent som för ett par veckor sedan basunerade ut att “homosexuella får ge blod” så ställs det ett krav på mig som inte ställs på en heterosexuell: jag måste leva i celibat i minst ett år innan jag får ge blod.

Hade jag varit heterosexuell hade jag kunnat byta sexpartner varje halvår och ha oskyddat analsex - jag hade ändå fått ge blod under året.

Inte ens Diskrimineringsombudsmannen anser att regelverket är diskriminerande. De främsta skälen som anförs är “säkerhet” och “EU-regler”.

“Säkerheten” handlar dock mer om ett antagande att heterosexuella har sex på ett sätt, homosexuella på ett annat.

Detta resulterar i att man går miste om ungefär 12 000 påsar blod årligen (baserat på beräkningen att 5% av befolkningen är homosexuella, att hälften av de homosexuella är män och att dessa skulle ge blod i samma utsträckningen som genomsnittet av befolkningen).

Akademiska Sjukhuset i Uppsala ställde in operationer när de hade 460 påsar blod kvar. Deras önskvärda nivå är 1000 påsar.

Om Socialstyrelsen i stället för att fokusera på vem man har sex med exkluderade potentiella donatorer med frågan “har du sedan förra donationstillfället haft vaginal- eller analsex utan kondom?” hade det inte längre varit en fråga om sexuell läggning.

Då hade det varit en fråga om riskbeteende.

Nu är det en fråga om sexuell läggning, och semantik.

Nyheter24 har granskat blodgivarpolitiken i fyra delar. Du hittar dem till höger, under relaterat.

Av: Micke Kazarnowicz