Fokus på riskbeteende i stället för sexuell läggning
De nya reglerna för bloddonation diskriminerar ännu homosexuella män. Utan medicinskt stöd. Men med 100 miljoner kronor i potten sätter landstingen och läkemedelsindustrin ändå stopp för bögarnas blod. Trots att det kan rädda liv.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Homosexuella utestängs även fortsättningsvis från att kunna ge blod, trots att vi i Sverige med jämna mellanrum får blodbrist. De nya reglerna för bloddonation har sagts innebära ett slut på diskrimineringen av homosexuella män.
Men som Nyheter24 visar i en serie artiklar stämmer inte det. Kravet på en homosexuell man som vill donera blod är att han levt i celibat det senaste året.
Socialstyrelsen säger sig värna om mottagarens säkerhet vid blodtransfusioner. I det nya regelverket för bloddonationer handlar synen på riskbeteende mer om vilken sexuell läggning du har än om vilka risker ditt sexuella beteende egentligen utsätter dig för.
Blodgivare utbildas och testas
Det är viktigt att blod som ges till personer är rent och inte sprider någon smitta. I dag finns det två mekanismer för att säkerställa icke förgiftat blod vid blodtransfusioner: Tester och utbildning av blodgivare.
Utbildning av blodgivare handlar om att få blodgivare att förstå vad som är riskbeteenden. Förstår blodgivarna vilka handlingar som ökar risken i en oacceptabel utsträckning är chansen stor att de avstår från att lämna blod om de nyligen utsatt sig för risker.
Enligt de regler som finns i dag är följande exempel på riskbeteenden:
- Intravenöst missbruk (någon som injicerar droger får aldrig donera blod)
- Sälja sex (någon som säljer sex får aldrig donera blod)
- Vistelse i tropiskt land (den som rest i tropiken får fyra veckors karenstid, sex månader om malaria finns i området)
- Heterosexuellt sex med en ny partner (tre månader karens från första sextillfället med partnern)
- Homosexuellt sex mellan män (tolv månader karens sedan senaste sextillfället med partnern)
Säker gräns för att upptäcka hiv
Allt blod som ges vid blodcentralerna testas efter blodsmitta. Det test som i dag används för att upptäcka hiv vid bloddonation, spårar antikroppar mot hiv.
Dessa kan upptäckas i snitt 22 dagar efter smittotillfället. I vissa fall kan det dock dröja längre innan testet upptäcker smittan.
Efter 90 dagar är risken så liten att den är nästintill obefintlig. Därför åläggs heterosexuella blodgivare en tre månader lång karenstid efter att de för första gången haft sex med en ny partner.
Enligt Socialstyrelsen finns alltså två kategorier riskbeteenden: “heterosexuella och lesbiska sexkontakter”, samt “homosexuella sexkontakter”.
Det görs ingen skillnad mellan heterosexuella som regelbundet åker till Thailand och har lösa sexförbindelser (2008 smittades 48 svenskar av hiv utomlands, framför allt i Thailand) och homosexuella som lever i monogama relationer (2008 smittades 63 män av hiv genom homosexuella kontakter i Sverige).
Heterosexuellt analsex högre risk än homosexuellt oralsex
På samma sätt görs ingen skillnad mellan sexuell praktik: en heterosexuell person som regelbundet ägnar sig åt analsex, där risken att smittas är 50 gånger högre än vid oralsex, anses riskfri tre månader efter en ny sexuell kontakt. En homosexuell man som inte ägnar sig åt analsex måste avstå från all slags sexuella aktiviteter i tolv månader innan han anses riskfri.
Konsekvensen av den här regeln är att en homosexuell man som lever i en monogam relation inte får ge blod alls.
Varför stänger man av dem på samma villkor som människor som inte lever i monogama relationer?
- Det är för att man bara kan intyga sitt eget beteende och inte en partners, säger Monica Axelsson, tillförordnad enhetschef på Socialstyrelsen.
Man kan ta ansvar för sitt beteende och alltid använda sig av kondom, vilket gör risken att bli smittad är extremt liten. Vad beror det på att man från Socialstyrelsens sida inte ställer frågan kring kondomanvändning?
- Det fungerar inte. Man har bara ett par minuter att ställa frågor till blodgivarna, det går inte att ha hur detaljerade frågor som helst. Det finns inte resurser på blodverksamheterna att göra en djupintervju vid varje tappningstillfälle.
Men det görs en enkät vid varje blodtappning för att säkerställa att man till exempel inte har haft en ny sexualpartner de senaste tre månaderna?
- Visst är det viktigt att man fyller i en hälsodeklaration varje gång, med vad som har hänt sedan gången innan.
Det är alltså inte möjligt att inkludera en fråga kring kondomanvändning i denna hälsodeklaration?
- Föreskriften skiljer inte på säker sex och inte säker sex, man har istället valt att fokusera på riskgrupper.
Italien och Spanien fokuserar på riskbeteenden
I Italien och Spanien har hälsovårdsmyndigheterna en annan definition, där man tittar på sexuellt beteende, till exempel sex utan kondom, snarare än sexuell läggning. Inget av länderna har fått någon ökning av antal hiv-smittade via blodtransfusioner sedan ändringen.
AV: Micke Kazarnowicz