Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Landstingens blodspengar - därför stoppas homosexuella blodgivare

1 av 3

Markus Dahlberg/Scanpix

2 av 3

Markus Dahlberg/Scanpix

3 av 3

Markus Dahlberg/Scanpix

Nyheter | 24/12/2009 11:00

De nya reglerna för bloddonation diskriminerar ännu homosexuella män. Utan medicinskt stöd. Men med 100 miljoner kronor i potten sätter landstingen och läkemedelsindustrin ändå stopp för bögarnas blod. Trots att det kan rädda liv.

2008 fanns rekordmånga blodgivare i Sverige: fler än 415 000 personer fanns i registren. Ändå får vi med jämna mellanrum brist på blod. Inte minst i juletid råder stor brist på landets sjukhus.

I en serie reportage granskar Nyheter24 de nya reglerna för bloddonationer. Homosexuella män är i högsta grad fortfarande diskriminerade.

I år har Sveriges Blodcentraler vid minst tio tillfällen påtalat blodbrist. Trots det utestängs homosexuella från att bli blodgivare.

Nyligen kom Socialstyrelsen med en ändring i reglerna för vilka som får donera blod.

Ändringen, som träder i kraft 1 mars nästa år, har i media sammanfattats som att "homosexuella nu får donera blod". Det stämmer dock inte i praktiken, eftersom kravet på homosexuella är att de ska ha levt i celibat de senaste tolv månaderna.

I praktiken får de nya reglerna samma konsekvens som i dag: homosexuella får inte donera blod. Och ett skäl tycks vara att landstingen i dag tjänar stora pengar på blodlagren. Något som kan äventyras om man släpper in homosexuellt blod.

Förslaget till regeländring har varit ute på remiss sedan 2008. Det stötte på hårt motstånd hos de flesta remissinstanserna.

100 miljoner kronor i blodpotten

De flesta negativa remissinstanser hänvisade till ett EU-direktiv och/eller ekonomiskt bortfall för landstingen ifall reglerna ändrades.

De flesta personer som ger blod gör det för att rädda liv, och ingen donator tjänar pengar på det.

Det gör däremot landstingen och läkemedelsindustrin.

Såväl Läkemedelsindustriföreningen som Landstinget i Dalarna hänvisar i sina remissvar till ett potentiellt inkomstbortfall i storleksklassen 100 miljoner kronor som skäl till sitt nej.

Bortfallet handlar om att landstingen säljer en komponent från bloddonationerna till läkemedelsindustrin.

En försäljning som eventuellt skulle äventyras om Sverige ändrade sina regler.

Monica Axelsson, tillförordnad enhetshef på Socialstyrelsen, påstår att det ekonomiska bortfallet inte påverkat utfallet.

Många av remissinstanerna hänvisade även till ett EU-direktiv (2004/33/EC).

Ett direktiv som inte alls nämner homosexuella, utan pratar om personer som utsätter sig för risker att få blodsmitta.

I bland annat Italien och Spanien - som båda implementerat detta direktiv - tillåts homosexuella att ge blod. I stället fokuserar man där på riskbeteende som sex utan kondom.

Längre karantän

Något som däremot har påverkat utfallet är remissinstansernas inställning till tidsgränsen.

I Socialstyrelsens förslag var gränsen för homosexuella att ge blod sex månader sedan senaste sextillfället. När förslaget väl implementerades hade gränsen plötsligt höjts till ett år.

Vad var argumenten för denna höjning?

– Det handlade om att i viss mån tillmötesgå remissinstanserna, som i vissa fall pratade om fem år, säger Monica Axelsson till Nyheter24.

Det finns ingen vetenskaplig argumentation för att tolv månader skulle vara säkrare än sex?

– Det är riktigt. Det som är viktigt är att det har gått en lång tid.

Testerna man använder i dag ger utslag efter i snitt 22 dagar. Varför då en karantän på ett år?

– Ja, om du pratar om hiv. Hepatit C tar mycket längre tid.

Om man som heterosexuell haft oskyddat sex och tre månader senare ger blod, innebär det alltså att man riskerar att ge smittat blod?

– Det finns inte 100 procent säkra regler hur man än gör. Det Socialstyrelsen har som uppdrag är att tänka på patientsäkerheten, det är enda syftet med föreskrifterna.

Njurförbundet, en av remissinstanserna, ville ha kvar det permanenta förbudet för homosexuella män att ge blod. Enligt Anna-Lisa Lampinen, ombudsman, beror det på att risken att bli smittad är högre.

Att länder som Italien och Spanien tillåter homosexuella att ge blod, utan att antalet smittade via blodtransfusioner ökat, är inget man tittat på.

Andra remissinstanser har ändrat sina svar i denna remissrunda, jämfört med för tre år sedan.

– Det har skett en viss förändring i hur man har svarat. När förslaget var uppe 2006 var motståndet massivt, säger Monica Axelsson. Skillanden nu några år senare var att man från flera håll kunde tänka sig att ta bort “permanent” och ersätta det med tre eller fem år sedan senaste sextillfället.

Vad tror du att den förändringen beror på? Det är ju inte så att gruppens beteende eller sammansättning har ändrats?

– Det handlar om en pågående diskussion där inställningen förändras. I USA diskuterar man nu en femårsgräns.

Homosexuell = sexuellt riskbeteende?

När Socialstyrelsen skriver om de nya reglerna skriver de att de nu har "Riskbeteende i fokus" samt att de nya reglerna har "ett EU-perspektiv".

Dock drar såväl Socialstyrelsen som alla remissinstanser likhetstecken mellan homosexualitet och sexuellt riskbeteende.

– Det är inte om man är homosexuell eller inte som är riskbeteende, det är gruppen män som har sex med män som har högre förekomst av blodsmitta än den heterosexuella gruppen, säger Monica Axelsson, tf enhetschef på Socialstyrelsen.

Vad är skillnaden mellan “män som har sex med män” och “homosexuella”?

- Du kan vara homosexuell utan att vara sexuellt aktiv.

 

Av: Micke Kazarnowicz