Fredag 28 Jan
Stockholm

"Som vanligt när det gäller invandrare!"

Del 2.
1 av 4
Del 2. Foto:
Missa inte att läsa del 1.
2 av 4
Missa inte att läsa del 1. Foto:
Del 3 publiceras under torsdagen.
3 av 4
Del 3 publiceras under torsdagen. Foto:
Del 4 publiceras under torsdagen.
4 av 4
Del 4 publiceras under torsdagen. Foto:

DEL 2. Nyheter24 fortsätter artikelserien om "Nätkrigarna". Denna del tar dig på en resa genom den "Sverigevänliga" miljön via ett fejkat Facebookkonto. Hur ser egentligen rörelsen bakom de stängda dörrarna ut?

Kommentera (9)
Kopiera länk
Dela
Läs mer

Att överhuvudtaget sätta sig ner och studera, eller ännu hellre använda, en annan persons Facebookflöde är intressant. På ett sätt ger det en privat inblick som få andra saker gör. Att då ha tillgång till flera olika konton är självklart en fördel som journalist. Vi på Nyheter24 har det, liksom många andra. Det är en form av journalistik som många använder men som få faktiskt pratar om. Det är en vidareutveckling av att Wallraffa, döpt efter den tyska journalisten Günter Wallraff, där man under en annan identitet får tillgång till information som man annars inte hade haft möjlighet att få insyn i.

Vi låtsas helt enkelt vara någon annan. Det funkar precis som ett vanligt Facebook-konto, du skaffar dig ett och ser sen till att bli vän med de personer som du önskar bli vän med. Efter ett tag börjar du själv få vänförfrågningar och sen är det hela i rullning. Plötsligt finns ingången som du inte annars har.


Ett av kontona vi använder släpper in oss i den så kallade "Sverigevänliga" miljön. Vår fiktiva person har vänner som är aktiva inom Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti eller andra än mer marginaliserade partier. Men framförallt är hon, för det är en kvinna, vän med många sympatisörer till den miljön. De samlas i grupper, skapar event och knyter nya vänskapsband. Precis som vi andra. 

Men tonen skiljer sig, i alla fall från den som vi har i vårt vanliga flöde. Att bara bläddra är intressant – och inte sällan skrämmande.

Vissa delar är som det alltid är. Sådant som vi känner igen väl från våra egna flöden. Det är små uppdateringar om det vardagliga livet, eller bara länkar till vanliga nyhets- eller underhållningssajter. Ibland ser vi uppskattande länkar till humorartiklar som vi själv skrivit på Nyheter24.

Men sen har vi den största delen. Den som är politiskt riktad. Den framträder på olika sätt. Ofta är det länkar till vanliga nyhetssajter, men tonen och kommentarerna skiljer sig från det vanliga. Generellt kan man väl säga att det oftast handlar om att misskreditera antingen den som publicerat innehållet eller huvudpersonen i artikeln. Eller båda, för den delen. 


På Facebook skapar sig många en egen värld, anpassad efter de värderingar och åsikter man själv har eller är intresserad av att ta till sig. Man behöver inte se eller känna till det man inte vill. Det ger möjligheter för grupper som tidigare kanske var marginaliserade att samla sig och att sprida sina teser. 

Något som används även av etablerade politiker, till exempel riksdagens andre vice talman, sverigedemokraten Björn Söder. Söder, vars sida på Facebook har närmare 8 000 gilla-markeringar, passade till exempel på att uttala sig efter en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter. En artikel som journalisten Niklas Orrenius avslutade med att förklara att Söder, som var huvudperson i texten, fått kontrollera sina citat.

Trots det valde Söder att gå ut och kritisera såväl tidningen som skribenten. Han skrev att det var "svensk media i ett nötskal" och att det var "väl medvetet från journalistens sida".

Ett inlägg som kommenterades över 140 gånger. Och effekten blir som väntad. Någon skriver att hen redan vet att Björn aldrig skulle säga så och fortsätter med: "media skulle inte finnas, tycker jag". En annan skriver att "man aldrig blir rättvist framställd i media" och att Söder inte borde ha ställt upp.

Ytterligare någon pekar på att "media ägs av afa och nationella fronten". Men Söder stöter även på motstånd. Vissa påpekar att Söder faktiskt fått kontrollera sina citat. Andra går till egna personangrepp mot SD-politiker, någon kallar honom för "elakt smuts".

Men till större delen är det kommentarer som handlar om vilken "agenda" som media i allmänhet och Dagens Nyheter i synnerhet har när de väljer att publicera intervjuer med företrädare för Sverigedemokraterna.

Det är oftast inte högt uppsatta partiföreträdare som styr flödet och delar artiklar. Vanligtvis är det helt "vanliga" människor.

Låt oss till exempel, för det händer ofta, säga att artikeln handlar om Mona Sahlin. Då kan man vara så gott som säker på att "Mona Muslim" används, antingen i delningen eller i kommentarerna. Handlar det om en politiker som kommer från något av de sju riksdagspartierna, "sjuklövern", som inte är Sverigedemokraterna så är den personen oftast en landsförrädare. Samma sak om det är en kändis eller bara en vanlig person som på något sätt hamnat i medierna.


Människor som, antingen organiserat eller spontant, arbetat för att hjälpa till exempel en tiggare är "blåögda", "nyttiga idioter" eller bara helt "idioter".

Men vilka är det då som skriver? Är det de ständigt lika farliga nättrollen eller en hårt organiserad mobb? Nej, oftast inte. Det händer men mest är det bara vanliga människor. Samma personer som delar med sig av delar av sina liv, som pratar med vänner och som delar bilder på sina barn. 

När man tar sig tid att läsa vad de skriver handlar det ofta om att de "fått nog" eller att det "gått för långt". De känner sig inte hemma i Sverige längre, om de någonsin gjort det, och de försöker förstå varför. Anledningar och skäl har de aldrig några problem att hitta.

I sina egna flöden hittar de svaren. Faktum är att det upprepas gång på gång, på gång, på gång. Precis som den åsiktskorridor som sägs finnas på det andra sidan av den politiska spelplanen är den enkelriktad men svårpenetrerad. För varför ska man söka sig vidare, när svaren redan finns där framför nosen?

Framförallt när vad som sägs betraktas som sanningen. Den enda rätta sanningen.




Kommentera (9)
Kopiera länk
Dela