Från Hitlerhälsningar till jultal - 25 år med SD

På två och ett halvt år i riksdagen har Sverigedemokraterna ridit ut flera stormar och etablerat sig som Sveriges tredje största parti. På onsdagen fyller partiet 25 år och Nyheter24 blickar tillbaka på deras historia.

En lördagskväll i februari 1988 bildades Sverigedemokraterna som en utbrytning ur Sverigepartiet som i sin tur var en sammanslagning av främlingsfientliga populistpartiet Framstegspartiet och rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt. Bland grundarna återfanns Leif Ericsson (tidigare Zeilon). Nio år tidigare hade han varit med och grundat Bevara Sverige Svenskt. Det gamla namnet användes tidigt som slagord för SD. Ericsson hade liksom flera andra företrädare varit aktiv inom nazistiska och fascistiska grupper som Nordiska rikspartiet och Nysvenska rörelsen.

Johan Rinderheim var med och skrev det allra första partiprogrammet.

– Är det något jag minns så är det att det var en otroligt låg medelålder. De som var med var runt 40 år var gamla, säger han till Nyheter24 om den första tiden.

"Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång. De senaste årtiondenas ansvarslösa invandringspolitik gör emellertid att svenskarna riskerar att förlora kontrollen över sitt eget land", står det i programmet från 1988.

Rinderheim menar att det fanns en tanke om att man skapade något nytt. Han beskriver de tidiga deltagarna som "ideologiska sökare".

Till en början hade SD två talesmän som fungerade som partiledare. 1989 valdes Anders Klarström och Ola Sundberg in på dessa positioner under det första årsmötet. Klarström blev senare känd för att ha dömts för mordhot mot teveprofilen Hagge Geigert. Med den nya ledningen kom också en ny symbol - facklan. Här visade SD upp vilka de inspirerats av: brittiska National Front, som startades av nazister på 60-talet men sedan blev mer rumsrena. Det skulle dröja 16 år innan symbolen byttes ut igen.

Här skrattar SD-anhängare åt politiker med "invandrarnamn":

1991 fick partiet sina två första kommunmandat. Men samma år urartade en demonstration på Karl XII:s dödsdag i Kungsträdgården. Under partiets barndom blev de kända för bråk och att anhängarna gjorde Hitlerhälsningar.

När Vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle hålla tal på första maj två år senare greps flera skinnskallar. Anledningen var att en av dem hade med sig en skarpladdad handgranat. Bland de som togs av polisen fanns Sverigedemokratisk ungdoms (SDU) första ordförande Robert Vesterlund och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i SD. Irberger dömdes till ett års fängelse. SDU, som bildats 1992, var tidigt en plantskola för personer som senare kom att gå med i olika nazistiska rörelser.

Här försvarar Klarström att nazistiska Vitt ariskt motstånd deltar i en av deras demonstrationer:

SD:s väg mot makten tog inte fart på riktigt förrän 1995. Då valdes Mikael Jansson till ny partiledare. Men det skapade också splittring. De som drog åt det nazistiska hållet gick över till nystartade Hembygdspartiet, däribland grundaren Ericsson. Jansson ville tvätta bort skinnskallestämpeln och ta sikte mot riksdagen när konkurrenten Ny demokrati var ute ur bilden. Välklädda sverigedemokrater blev allt vanligare. Rinderheim var med och la grunden.

– Jag tittade mycket på arbetarrörelsens gamla protestmarscher från början av 1900-talet. De såg ut som direktörer med svarta kostymer och höga hattar, berättar han.

Under 90-talets slut gick SD med i flera samarbetsorganisationer. Jansson träffade franska Front Nationals partiledare Jean-Marie Le Pen, men fransmännens stöd räckte inte för en valsuccé 1998. Samma år återbildades SDU, som lagts ned 1995.

Åkesson tar över

Internstriderna var dock långtifrån över. År 2000 tog Jansson kraftfullt avstånd från nazism. Året därefter bildades det mer radikala utbrytarpartiet Nationaldemokraterna. Trots detta gick SD framåt i flera kommuner i valet 2002. Tre år senare vann "De fyras gäng", ledda av Jimmie Åkesson, makten i partiet över Janssons "bunker". Med Åkesson som partiledare dröjde det bara ett år innan facklan byttes mot en blåsippa.

– Jag tror inte att Åkesson hade så stor betydelse egentligen. Partiet har aldrig kunnat kontrollera opinionen utan levt på missnöje som finns i samhället. Det går inte att misslyckas fullt ut, säger Rinderheim om partiledarbytet.

I valet 2006 gick partiet visserligen framåt, men riksdagen hägrade fortfarande bortom horisonten. Den 19 april 2007 mötte Åkesson för första gången en partiledare för ett riksdagsparti i en debatt - Socialdemokraternas Mona Sahlin.

Där någonstans blev partiet allt mer rumsrent. Man bjöds in till flera tevesända debatter under 2008 och syntes allt oftare i medierna. För första gången någonsin nådde SD över fyraprocentsspärren i flera opinionsundersökningar.

"Det man lyckats bäst med är internet"

Men framför allt var det nätet som fullkomligt exploderade av SD-stöd. Bloggen "Politiskt inkorrekt", föregångaren till Avpixlat, startade och blev snabbt sverigedemokraters favoritsajt. Bröderna Kent och Ted Ekeroth blev hjältar för partiets anonyma väljarbas på internet.

– Den stora utmaningen för SD är att hitta nya kanaler för att nå ut till väljarna. Men det som man lyckats bäst med är nog ändå internet, säger Rinderheim, som själv påpekar att en av anledningarna till att han petades 2008 var att han inte var lika bra på datorer som de andra.

I en debattartikel 2009, som publiceras i Aftonbladet, pekade Åkesson ut den nya fienden för hans parti. Han beskrev islam som "det största utländska hotet sedan andra världskriget". Artikeln anmäldes för hets mot folkgrupp flera gånger men fälldes aldrig. Exakt ett år senare gick Åkesson upp på scenen på partiets valvaka och höll ett segertal - SD hade fått 5,7 procent av rösterna i riksdagsvalet.

Här är Åkessons segertal från valnatten:

Rinderheim sparkades från Sverigedemokraterna 2008 efter att ha tagit strid mot bristen på demokrati inom partiet. Enligt SD petades han för att han skickat intern information till en före detta folkpartist.

– Han är en bakåtsträvare som tycker att det mesta var bättre förr, sa dåvarande pressekreteraren Mattias Karlsson till Sydsvenskan.

Karlsson är numera kulturpolitisk talesperson.

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 var det därför blandade känslor för Rinderheim.

– Jag såg det som positivt att de kom in, som en motkraft. Men det hade varit roligt att vara med själv, säger han.

Skandalerna efter riksdagsinträdet

När nyheten om att någon sprängt en bomb i Oslo och flera ungdomar skjutits på Utöya kom ut på eftermiddagen den 22 juli 2011, var det flera Sverigedemokrater som gick ut hårt i sociala medier. En av de var Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund. På Twitter skrev han:

Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas! #svpol

— Linus Bylund (@LinusBylund) July 22, 2011

Bylund fick hård kritik för sitt uttalanden men det skulle dröja innan SD skulle drabbas av sin första stora kris.

Den riktiga prövningen för partiet i riksdagen kom i november 2012. Då avslöjade Expressen att riksdagsmännen Erik Almqvist och Kent Ekeroth varit med och beväpnat sig med järnrör i centrala Stockholm. Trots att skandalfilmen spreds över hela världen ökade både SD:s medlemsantal och stödet i flera opinionsmätningar.

De fick lämna sina uppdrag men Ekeroth kommer att bli kvar som riksdagsledamot. Hans roll som Sverigedemokraternas fixstjärna på nätet är dock minst lika viktig som tidigare. Almqvist kommer i framtiden att vara konsult och dra igång ett medieprojekt. Han har ännu inte lämnat sin plats i riksdagen.

Här beväpnar sig SD-topparna med järnrör:

Strax före jul fick Åkesson, liksom de andra partiledarna, skicka en julhälsning via SVT Play. Där hävdade han att det finns personer i Sverige som vill ta traditionerna ifrån julen.

De senaste dagarna har flera sverigedemokratiska toppar anklagat Moderaterna för att kopiera deras politik. Reaktionerna kom efter att migrationsminister Tobias Billström (M) sagt att asylinvandringen till Sverige måste minska. Och partisekreteraren Kent Persson förklarade SD:s framgångar på att "de pekat på problemen" med integrationen "när ingen annan har resonerat om det".

Rinderheim, som alltså skrev det allra första partiprogrammet, tror att det enda som kan stoppa Sverigedemokraternas utveckling i framtiden är ett konkurrerande parti.

– Annars tror jag inte det finns något som kan förändra utvecklingen, säger han.