Irans opposition splittrad ett år efter Aminis död
Inför årsdagen av Masha Zhina Aminis död är den iranska regimen på tå. Utanför landets gränser är exiloppositionen splittrad. Men i en fråga är man överens, enligt svenskiraniern Marmar Moshfeghi Masoumi. Att regimen ska bort. Där är alla enade.
Protestvågen i Iran startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
Den 22-åriga Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september 2022 för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.
Amini fördes till sjukhus efter att ha fått vad polisen hävdade var en hjärtattack. Det bestreds av 22-åringens familj, som hävdade att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avled Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.
Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester. Protesterna spreds till de flesta av Irans 31 provinser.
Irans myndigheter slog ned protesterna. Enligt uppgifter har över 530 personer dödats och över 22 000 människor gripits. Flera dödsdomar har också verkställts.
Källa: AP
"Kvinna, liv, frihet!"
Till ljudet av det numera världskända slagordet skakades Iran av massiva protester efter den 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död den 16 september förra året.
Amini greps av landets ökända "moralpolis" som hade synpunkter på hur hon bar sin huvudduk. Hon misshandlades enligt uppgifter så svårt i häktet att hon hamnade i koma och senare dog på sjukhus, vilket utlöste månader av demonstrationer mot den brutala islamiska regimen.
I dag, ett år senare, är den exiliranska oppositionen splittrad.
Enligt Marmar Moshfeghi Masoumi, svensk-iransk opinionsbildare och statsvetarstudent, är splittringen framför allt ideologisk.
— Här finns personer både från höger och vänster på den politiska skalan, som i andra länder. Men att den iranska regimen ska bort – där är alla enade. Samtidigt eldas splittringen också på av regimen, som hävdar att oppositionen är totalt oenig, säger hon till TT.
— Det är inte helt sant, men det finns också gamla sår som inte är läkta.
Inte långlivad
I februari bildade Reza Pahlavi, son till den störtade shahen Mohammed Reza Pahlavi , tillsammans med flera oppositionella Alliansen för demokrati och frihet i Iran (ADFI). Pahlavi lever sedan 1979 i exil.
Koalitionen publicerade därefter dokumentet "Mahsa charter" – ett slags färdplan som skulle stöpa om Iran till en sekulär demokrati.
Men ADFI, där bland andra fredspristagaren Shirin Ebadi, den USA-baserade journalisten Masih Alinejad och aktivisten Hamed Esmaeilion ingick, blev inte långlivad.
Efter att ha anklagat Pahlavi för odemokratiska metoder lämnade Esmaeilion gruppen efter en månad – tätt följd av flera andra medlemmar. En av de mest samordnade av de iranska oppositionsgrupperna, Folkets mujahedin, stod också utanför koalitionen. Gruppen är hårdnackad motståndare till Pahlavi.
Gick ut på gatorna
Inte heller vad gäller den inhemska oppositionen kan man tala om en samlad rörelse, enligt Marmar Moshfeghi Masoumi.
— Här finns allt ifrån personer från arbetar- och kvinnorörelsen, teknokrater, marknadsliberaler till marxister och kommunister. Men de förenas alla i att de gick ut på gatorna och protesterade mot regimen, säger hon.
Inför årsdagen av Mahsa Zhina Aminis död rapporteras Irans regim vara på tårna, inte minst i Aminis hemstad Saqez. Hotell i staden uppmanas att inte ta emot "utomstående" gäster och övervakningskameror har satts upp – inklusive ett antal nya runt Aminis grav, skriver nyhetsbyrån AFP.
Fler poliser än vanligt syns också på Teherans gator – och internet har ett flertal gånger drabbats av avbrott under de senaste dagarna, enligt Londonbaserade Netblocks, som övervakar internetfriheten i världen.
"Måste visa mitt stöd"
Om och i så fall var protester kommer att bryta ut i Iran på Aminis årsdag är ännu oklart – men i många storstäder utanför landets gränser planeras demonstrationer.
Även inom den iranska diasporan i Sverige planeras protester. Marmar Moshfeghi Masoumi kommer att delta i demonstrationerna.
— Jag känner att jag måste visa mitt stöd. Det är det enda jag kan göra från utlandet. Jag vill visa att jag tänker på människorna som är kvar i Iran – och att jag stödjer dem, säger hon.
— Och regimen kommer utan tvekan att falla en dag. Frågan är bara när och hur.
