Israels försvars- och finansdepartement uppger på torsdagen att landet ökar sin försvarsbudget för 2025 och 2026, med motiveringen ”säkerhetsutmaningar”. Landet befinner sig i krig eller väpnad konflikt med Gazaremsan, Västbanken, Libanon, Jemen, Iran, Irak och Syrien. Men hur kan Israel, till ytan ungefär dubbelt så stort som Östergötland och med en befolkning som Sveriges, ha kapacitet att bedriva så många krig samtidigt?
— Svaret på frågan skulle jag säga är att egentligen så har man inte den kapaciteten, säger Anders Ekholm, doktorand på Försvarshögskolan, som kallar det hela för det levantinska flerfrontskriget, ett enda krig mellan Israel och Iran och dess ombud.
”Hål i samhällsstrukturen”
Enligt en rapport av Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) från april i år har Israels militärbudget kraftigt vuxit sedan slutet av 2023, när kriget mot Hamas inleddes. Landets militära utgifter uppgår till 8,8 procent av landets bnp. Det enda land i världen med högre militärutgifter är Ukraina.
En annan del i Israels militära kapacitet stavas USA. Israels närmaste allierade, vars utrikesminister Marco Rubio den 1 mars i år skrev under ett beslut om militärt stöd om nästan fyra miljarder dollar i form av vapen och militärteknik till Israel.
Israel har omkring 170 000 värnpliktiga, vilket utgör landets ”stående förband”. Utöver det finns en reserv på 465 000 personer, enligt Ekholm.
— De är vanliga människor, vanliga ”Svensson” om det hade varit i Sverige, som är reservister och kallas in. Det blir hål i samhällsstrukturen överallt när de lämnar sina vanliga jobb för att tjänstgöra i sina förband.
Inte idealiskt krig
Anledningen till att Israel trots det fortsätter kriga är enligt Ekholm att man den 7 oktober 2023 fick bekräftat att hoten mot staten inte går att endast begränsa på det sätt som man försökt göra under 2000-talet. De existentiella hoten måste tas itu med på en gång.
— Man betalar priset av ett långt krig. IDF (Israels militär) är en försvarsmakt som är gjord för korta krig. Så det man håller på med är långt ifrån idealiskt.
Kulminationspunkten – när gränsen för vad Israel mäktar med innan stagnation – har hittills inte gett sig till känna. Spår av krigströtthet har endast märkts tillfälligt till exempel genom krav som lyfts på att ultra-ortodoxa ska tjänstgöra i IDF på lika villkor som övriga. Men så fort det yttre hotet tilltar så sluter man samman, enligt Ekholm.
