Den fredsplan som USA och Israel har enats om säger att Gazaremsan och dess ungefär två miljoner invånare i praktiken ska ställas under internationell kontroll, med utländska styrkor och ett ”fredsråd” med USA:s president Donald Trump som ordförande.
I det rådet ska Tony Blair ingå, enligt planen. Den brittiske ex-premiärministern bereds en huvudroll när ett sönderbombat Gaza ska återhämta, återuppbygga och sedan övergå i palestinsk kontroll igen.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleDär under svåra år
Tony Blair utsågs 2007 till internationellt Mellanösternsändebud, på uppdrag av en kvartett: USA, Ryssland, EU och FN.
När han avgick åtta år senare hade få steg tagits mot varaktig fred och en tvåstatslösning.
Israels regering under Benjamin Netanyahu visade liten eller ingen kompromissvilja. Illegala bosättningar växte på ockuperade Västbanken. Palestinierna var fortsatt splittrade mellan Västbanken och Hamasstyrda Gaza. Israel och det terrorstämplade Hamas hade just utkämpat ett 50 dagar långt krig.
— Han stod för ett kolossalt misslyckande under de många år han var kvartettens särskilda sändebud, säger Nomi Bar-Yaacov, Mellanösternexpert vid Geneva Centre for Security Policy, till AP.
Förhandlat nyligen
Från palestinskt håll anklagades Blair för att ha arbetat i Israels och USA:s intressen. Själv anförde han att mandatet varit alltför begränsat.
Senare har Tony Blair varit involverad i de historiska Abrahamsavtalen, där Trumpstyret i USA fick Bahrain, Förenade arabemiraten och Marocko att normalisera sina relationer till Israel. Avtalen väckte dock folkligt missnöje i stora delar av arabvärlden, hos de som ansåg att palestinierna blev åsidosatta.
”Fan heller”
72-årige Blairs eftermäle präglas till stor del av hans beslut att delta i USA:s invasion av Irak 2003 under den falska premissen att landet hade skaffat kärnvapen.
En Gazabo som AP talar med säger att britten är ”hatad i hela regionen”. En annan att han har ”irakiskt blod på sina händer”.
”Blair? Fan heller”, skriver FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena, Francesca Albanese, i sociala medier. Hon föreslår syrligt att de kan ”mötas i Haag” i stället och syftar på Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Å andra sidan pekar flera bedömare på Tony Blairs kanske största diplomatiska bedrift: Långfredagsavtalet 1998 – en kompromissfylld och skör fredsuppgörelse efter årtionden av blodig och religiöst laddad konflikt i Nordirland.
.jpg)
