När Qatar arrangerade herrarnas VM för fyra år sedan blev det globalt ramaskri över antalet arbetare som förolyckades i samband med arenabyggena. I ett misslyckat försök att utstråla empati skämde Fifa-bossen Gianni Infantino ut sig när han dagen före öppningen sade: "I dag känner jag mig som en migrantarbetare".
Årets VM är annorlunda. Arenorna behöver inte byggas från grunden och det finns inga chockerande dödssiffror. Men arbetarnas rättigheter är satta under press i samtliga tre värdländer, enligt världsfacket ITUC.
I deras rapport Global Rights Index får Mexiko, precis som Kanada, betyget 3 på en femgradig skala – där 5 är värst – över arbetares rättigheter. Betyget innebär återkommande kränkningar av rättigheter.
USA är värre och får betyg 4: systematiska kränkningar av rättigheter. I Los Angeles har arenapersonal hotat med strejk för att hålla den federala migrationspolisen ICE borta från deras arbetsplats.
Fackliga ledare mördas
Men Mexiko sticker ut bland värdländerna. Fackligt aktiva utsätts i högre grad för våld och i delar av byggbranschen har de ökända drogkartellerna nästlat sig in.
— Det är ett av de länderna där fackliga ledare till och med mördas, säger Lennart Reinius, generalsekreterare för fackens biståndsaktör Union to Union.
En av landets mäktigaste karteller, från delstaten Jalisco, har sin bas i Guadalajara – en av tre städer i landet där VM spelas.
— De har en stark närvaro i hela samhället där och är uppfinningsrika på att tjäna pengar. De trycker in sig i företag och då blir det ännu känsligare, säger Jonas Eriksson.
Han är centralombudsman och ansvarig för internationella frågor vid Elektrikerna.
— Arbetarna är väldigt rädda för att prata om något som har med deras arbete eller arbetsmiljö att göra. Det är ett väldigt svårt land för arbetarna att faktiskt vara och jobba i, säger Jonas Eriksson.
”Dåliga löner”
Som en del av en internationell facklig delegation inspekterade Jonas Eriksson byggen i både Ryssland och Qatar inför de senaste två världsmästerskapen – med blandade resultat. Att ens få komma in på arenorna är ett problem.
— Tillgången har varit ett stående tema. Hur många man får prata med, var man får gå runt… det har varit en väldigt svår fråga att lösa för oss. Mexiko har inte varit någon större skillnad, säger han.
De fick till slut göra en ”liten inspektion” på Aztekastadion – som till VM bland annat utrustas med nya loger, nytt tak och nya säten.
— Ägarna gick med oss, vi fick inte direkt prata med några arbetare och insynen var väldigt begränsad. Det var ingen jättebra inspektion, säger Jonas Eriksson.
Särskilt oroande beskriver han frånvaron av säkerhetstänk vid höghöjdsarbeten.
På VM-byggena i Mexiko är arbetarna fackanslutna ”i väldigt liten grad”, säger Eriksson. Organiseringen hämmas av påtryckningar från både ägare och företag, enligt det mexikanska byggfacket.
Till skillnad från exempelvis Qatar-VM är arbetskraften inhemsk, men den som höjer rösten riskerar mycket.
— Det är inhemsk migration, kan man säga. De kommer från fattigare delar av Mexiko och kommer dit och jobbar. De får väldigt dåliga löner och villkor utifrån att de står i en väldig beroendeställning gentemot de här företagen. Om de säger ifrån tar bolagen någon annan, så har de inget jobb dagen efter.
I USA och Kanada är erfarenheten en annan.
— Där har vi starka fackförbund som vi har kunnat jobba med. Men i Mexiko har vi märkt av en rädsla i de här frågorna, säger Eriksson.
Värre än Qatar
I oktober i fjol skrev byggfackens globala federation BWI avtal med Fifa (Internationella fotbollsförbundet) om att garantera tillgång för inspektioner. Men det sträcker sig bara till VM 2030, inte till VM 2034 i Saudiarabien.
— Det riskerar att bli ännu värre än vad Qatar var, säger Eriksson.
Han ilsknar nästan till när han minns situationen i Qatar. Första inspektionen han skulle göra ställdes in när en 22-årig arbetare föll 60 meter rakt ner i betongen och dog.
— Jag kunde knappt kolla på VM i Qatar, säger han.
Svenska fotbollförbundet röstade ja till Saudiarabien, som i slutändan stod ensamt på valsedeln för VM 2034. Norge lade ned sin röst som en markering.
Lennart Reinius säger att han tycker att man från svenskt håll borde ställa hårdare krav på valet av värdländer i sådana här arrangemang.
Men följs det nya avtalet mellan BWI och Fifa så kan en dörr öppnas för förändring, tror han.
— Det som är positivt är att när du stöttar de lokala facken att jobba med de här frågorna blir det en effekt när VM är färdigspelat. Då har man stärkt sin synlighet och egen förmåga att agera i till exempel Mexiko, säger Reinius.
Men går det att lita på Fifa? Jonas Eriksson hoppas det.
— De säger själva att de bara organiserar fotbollsmatcher och att de inte har ansvar för de här sakerna. Det ser vi, mer eller mindre, som skitsnack, säger han.
— Vi måste kunna säkerställa från första spadtag till att sista bollen går i mål att hela arrangemanget har garanterats. Att ingen har dött på arbetsplatsen och att det är schyssta villkor.
