Den här sammanfattar min humor i en enda bild.

HAHAHAHAHA jag dör varje gång jag ser bilden!!! Det är sju år sedan första gången jag såg den och får mig fortfarande att tappa besinningen!! Den är så jääävla bra!!!!!

Det bästa är nästan hur extremt fult bältet sitter

Tack Felix Yngvelli, som är konstnären.

PS. Fast nu när jag ska trycka på publiceraknappen blir jag ändå lite nervös för att jag ska ångra mig. Att ni ska se bilden och tänka “herregud , hennes humor är ju jättedålig”, och sedan aldrig återkomma. DS.

För ett tag sen gjorde jag ett inlägg om att gå till soc. Då fick jag jättebra och handfasta råd av Umeåkonstnären Magdalena Nordin:

“I början var det jättejobbigt och svårt att gå på soc. Det slutade med att alla socpapper låg oöppnade på golvet blandat med tomma ölburkar och smutsiga underkläder.

Men nu har jag lärt mig systemet, det här ska man tänka på:
- Så fort du misstänker att du kanske måste behöver det, stoppa alla sparade pengar i madrassen.
- Köp aldrig en lägenhet eller annan typ av fastighet, den måste du sälja om du ska ha försörjningsstöd.
- Kontakta arbetsförmedlingen
- Starta aldrig en firma
- Sist men inte minst, spara aldrig pengar till dina barn, det är enbart en belastning för dom eftersom dom då inte har rätt till soc. Det som händer är att när dom flyttar hemifrån och är utan jobb så tvingas dom köpa mat för dina pengar som du sparat åt dom hela ditt liv. Pengar som man lika gärna kunde få av soc. Har dom fonder eller dylikt så är risken att dom måste sälja dom just när dom står jättelågt och har därmed förlorat nästan allt.”

Så här tycker Yngve, en helt vanlig man med livserfarenhet:

Illustrerad av Maja Säfström.

När jag var liten hejade jag nästan alltid på de onda. Det fanns liksom inga andra som jag kunde relatera till. Tyvärr så segrade ju alltid de goda som typ Heman som stod med sin välklippta page och fnittrade efter varje avsnitt, ville fucking snitta honom. Fast på ett barns oskyldiga vis förstås.

Har ni sett Lady Lovelylocks någon gång? Det handlar om en blond tjej som bor i ett slott och hon har färgglada råttor i håret som närhelst det behövs utsöndrar glitter.
Hon har förstås en fiende. Det är en svarthårig jävla häxa som bor i ett grått stenfort och allt hon vill är att ha en lock av Lady Lovelylocks hår (minns ej varför). Den kvinnan älskade jag. Hon var den enda i den serien som faktiskt kunde GÖRA något. Något annat än att festfixa och leva i harmoni förstås (hade de goda haft en blogg hade den hetat underb…).

Sen har vi ju Lilla Sjöjungfrun. Hur älskvärd än Ariel är så kan man inte komma ifrån att hon är ett stumt mähä. Det var Ursula som jag ville vara. Grejen med Ursula är ju inte bara att hon kan ådstakomma typ vad som helst i sin kittel, grejen är ju att hon faktiskt kan trolla sig snygg bara hon VILL. Men trollpacket vill ju inte! Det viktigaste för henne är att döda Triton och ta hans treudd och det är inte helt omotiverat om vi säger som så för Kung Triton är en jävla pompös och självförträfflig tyrann. Har ni sett Lilla Sjöjungfrun 2 när Tritons fru dör och han förbjuder musik i hela Atlantica? Alla som bryter mot lagen sätts i fängelse utan rättegång. Herregud säger jag bara…

Sist men inte minst tänker jag nämna Snövit. Den enda kvinnan med driv i den sagan är den elaka styvmodern, synd bara att hon ska slösa all sin drivkraft på en skönhetstävling. Men i ett kungarike där skönhet värderas så jävla högt så förstår jag henne. Det finns stunder då även jag vill döda snygga människor, inga konstigheter, I feel for ya ladyfriend.

“Spegel spegel på väggen där… “

Anledningen till att jag skrev det här inlägget var egentligen bara för att få publicera den här bilden som Maja Säfström har gjort. Hon är en grym illustratör, lägg henne på minnet! http://majasbok.se

Började må illa men eftersom jag dragit på mig “finklänningen” och dragit en så tjock linje med eyelinern så kändes det så ovärt om jag inte spelade in nåt. Tror jag drabbades av nån slags eyeliner-allergi sen också för jag var helt röd runt hela ögonkonturen i morse. Min dotter frågade om jag var sjuk. Hon påstod att jag även hade bruna fläckar i ansiktet.. vilket fick mig att tänka på nåt jag läste om Michael Jacksons pung för några år sen :(

Men här ser jag frisk ut i alla fall!

Vi hörs sen!

Tänkte jag skulle spela in lite snabbt nu bara några svar på era kommentarer och så lägger jag upp det i morgon.

Jag har kammat och gjort mig jättefin.

Folk har haft svårt att finna den.
feed://www.hejsonja.se/?feed=rss2

BONUS: Bild på hejsonja

Jag tycker det är så trist att skriva vanliga inlägg nu. Det går liksom inte. Och det där inlägget med Ingvar Oldmontain var jag tvungen att cencurera (helst hade jag delitat det helt och hållet) för helt plötsligt var det som att gubbjäveln började förfölja mig I MIN EGNA BLOGG och det här är fackin helig mark för mig.

Är det förresten inte oerhört väntat att Filip och Fredrik rådiggar Ingvar XXXX och tycker att han är en förjävla “skön snubbe”? Alla som Fredrik och Filip utnämner till “Sköna snubbar” hatar jag per automatik och det står jag för.

Hur som helst. Att skriva vanliga inlägg känns tråkigt och krystat och kommer inte ske med samma intensivitet.
I stället blir det väl lite mer video eller nåt, får se. Ni får se till att följa hejsonja på bloglovin och google reader etc så att ni inte missar.

På livsmedelsverkets hemsida står det att man hittat spår av listeria i falukorv.

“Spår av listeria i falukorv”… är det ungefär samma som när man hittat “spår av rovdjur i skogen”? Det vill säga att man inte har inte hittat något direkt ROVDJUR, men man har hittat lite rivmärken på ett träd och rester av en lemlästad sork? Och man kliar sig huvet och ba “ja… jo… men det är nog ett rovdjur som varit här”.

Betyder “spår av listeria” i korven att de hittat tecken på att listeria kan eller har befunnit sig i korven, men man vet inte om den försvunnit eller bara gömmer sig?

Jag tycker att spår är en så pass vag företeelse att jag tycker inte alls att man kan slänga falukorven på grund av det skälet. Jag kräver bevis.

Vilket värde tycker ni att vi ska sätta i spår?

Underbara Claras blogg surfar jag alltid in på fullt frivilligt, vuxet medveten om att det är ett fritt val. Ingvar Oldsberg däremot förföljer mig.

(Läs mer…)

Såg att jag hade fått mail angående ett spännande EVENT. Livet blir häftigare och häftigare för föräldrar och deras småungar:

Det skulle låta ÄNNU ballare på engelska;  ”The Ultimate Pointbook”……

…. ULTIMATE POINTBOOKING – THE NEW MOST EXTREME SPORT ON DISCOVERY CHANNEL!

Jag skulle vilja ha en pekbok med kartor. Typ “här är Afrika”, “Kina”, “Nya Guinea”, “ser du den där bruna randen.. det är Himalaya”, och så vidare. Nån får gärna stjäla idén bara jag får boken gratis (och blir inbjuden på eventet).

Eller kolla utan reklam direkt på youtube

Jag kom på en sak. Bloggen jag vann med 2009 hette ju burriburr. Detta anskrämliga bloggnamn som jag innerst inne alltid hatat och som jag nu förpassat långt in i det förgångna.

Nu heter ju bloggen hej sonja. Det vill säga… min blogg har aldrig vunnit årets mamablogg. Däremot har ju jag som person tagit emot pris. Fast den som tog emot priset kallas ju för burriburr-Sonja. Och den personen finns inte mer!

Spotifyappen har tokat till det lite

År 2009 vann jag årets mamablogg, det tror jag ni alla vet vid det här laget. Anledningen till det var inte för att jag hade så sjukt många läsare som hejande nominerade mig utan jag “tror” att det kan ha varit så att jag nominerade mig själv.

Man kan säga att förnedringen vände till triumf det året.

Det här året vill jag göra tvärt om. Jag vill att NI nominerar mig, och sen förlorar jag.

NI KAN NOMINERA MIG HÄR.

Hjälp mig att vända triumfen till ett fiasko.

Inte hade jag som barn i de norrländska skogarna nånsin kunnat tro att jag år 2009 skulle krama en Stockholmsbög inför fullt hus. I min uppväxt kallade min egen farbror MIG för stockholmsbög bara om att jag råkade gå förbi hans hus i tighta jeans typ.

Både Sanna Lundell och Paolo Roberto intresserade sig för mig, men det märkte jag inte förrän i efterhand när jag såg det här fotot.

Så här ser det ut idag! Selling värdelösa books on tradera to pay for rent typ.

Puss
//Sonja

Hellu peoples

Vet inte varifrån jag fick länken men kolla in det här huset.

Det börjar lite halvnormalt med mysig frukt på balkongen och sen kan man ana frukter lite här och var i lägenheten men det är inget överdrivet iögonfallande. Men för varje bild blir det värre och värre. Till sist inser man att de som bor i huset är riktiga citron- och rabarbermongon.

Min favorit är högen med majskolvar i allrummet.

Tycker det är jävligt smart av de boende eller om det är mäklaren att göra så här. Tänk vad många fler sidvisningar lägenheten får nu. Ibland önskar man ju att man var först med sånt här eller att man hade ett hus över huvud taget.

Nu har jag ju mycket begränsad yta att inreda.

PS. Är det ett piecetecken av lime och citroner som ligger i sängen? DS.

Tjaba!

Idag gjorde jag och en kompis nåt riktigt hardcore. Rubriken avslöjar ALLT. För tyvärr gör ju inte bilden det

Jag gillar grejerna som var förbjudet att göra

Göteborgshjulet är alltså ingenting för Batman and Robin

Här kan ni läsa mer om denna underbara tingest som kostar femtio spänn att ens titta på.

Idag ska ena ungen på fritids (eller vad det kallas) och andra ska inskolas på dagis kl tio. Så jag tänkte att.. sju, SJU, det är en bra tid att börja morgonen på! Blir kanske liiite stressigt men det fixar vi! Ja! WE CAN DO THIS!

Vi stiger upp på morgonen och är ganska långsamma allihop. Vi klär oss i ultrarapid och jag sitter i åtminstone en kvart och stirrar ned i strumplådan. Efter ett tag tittar jag på klockan och OH SHIT, barn, nu måste ni skynda på, det är faktiskt liiiite bråttom!

Ungarna får slänga i sig sina brödskivor och sin fil. Jag sitter och profylaxandas och tittar på klockan och ser… Att vi ligger en timme i förtid? Att jag har gjort en felberäkning??

Så att kliva upp tre timmar i förväg….. räckte alltså gott och väl?

Lillsyrran har börjat blogga igen! Faksimil från chat:

hellovanja.blogg.se är alltså adressen. Lägg till henne, hon är bra!

Blev inspirerad av Spiderchick som lagt ut sin “evil twins” passfoto.

Och självklart ställer vi alltid upp för varandra om något “händer”.

Fåglar har inget socialt skyddsnät så när en fågel blir gammal eller sjuk så får den ingen hjälp och dör.
Frågan är… Vill vi verkligen läsa om det?

Eller är kanske boken en solskensmemoar som örnen på bilden skrivit för att ge andra fåglar självkänsla? Fågelrikets egna Mia Törnblom.

Det som stör mig i så fall är att boken är om en örn, hade hellre läst om nåt lite längre ner i näringskedjan, en Rödhake kanske eller nej det hade jag inte. Hade inte läst boken även om den så handlat om Rob Stewarts flamingo. Nä usch nu avrundar vi tycker jag.