Nyheter24

ons 16 april 2014

TIPSA OSS!

Syrien – På fredsfronten intet nytt

För första gången sedan Arabförbundets observatörer släpptes in i Syrien kom förbundet med en uppmaning till Bashar al-Assad – “Lämna över makten till vicepresidenten”. En uppmaning som Assadregimen ser som en kränkning av Syriens suveränitet. Vidare sade man från regimens sida att det pågår en konspiration mot det syriska folket, något som Assadregimen hävdat från början och alltså håller fast vid.

Arabförbundets nya initiativ innebär att den nuvarande syriska regeringen lämnar över makten till en samlingsregering och därefter skall val hållas tidigare. Planen liknar den som gick igenom i Jemen där den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh fick lämna över makten och lämna landet. I gengäld fick han immunitet och kan därmed inte ställas inför rätta.

Qatar som har varit ett av de mest drivande länderna inom Arabförbundet vad gäller Syrien är också det land som är mest drivande för att inkludera FN:s säkerhetsråd i den fortsatta processen. Förbundet har således efterfrågat stöd från säkerhetsrådet för detta förslag och hoppas på att dess medlemmar ställer sig bakom den.

Samtidigt kräver förbundet att våldet i Syrien upphör, att militären drar sig tillbaka från städerna och tillåter folket att demonstrera fredligt samt att politiska fångar släpps fria. Första steget är dock att få slut på våldet och de väpnade striderna mellan militären och rebellerna. Qatars premiärminister Sheikh Hamad bin Jassim Al Thani tillade dock att man inte ställer sig positiv till en militär intervention i och med att man söker stöd från FN:s säkerhetsråd. Han vidhöll att förbundet eftersöker en “arabisk lösning” – dvs. att Arabförbundet lyckas nå en överenskommelse med Assadregimen.

Oppositionen rapporterar att antalet döda sedan observatörerna kom in i landet den 23 december uppgår till 840 personer. Vidare säger man i ett brev till Al Jazeera att dödandet inte avtagit sedan observatörerna kom in i landet och inte heller har de lyckats implementera den fredsplan som antogs, något oppositionen ser som ett misslyckande.

Den sudanesiska generalen Mohammed Ahmed Mustafa al-Dabi som leder delegationen i Syrien sade emellertid att observatörernas uppgift är “att övervaka inte att stoppa dödandet eller förstörelsen eller dylikt”. Dabi sade även att våldet hade minskat sedan observatörerna gick in i Syrien. Observatörernas mandatperiod kommer att förlängas och ytterligare resurser skall stå till deras förfogande för att få en bättre översikt av situationen i Syrien, menar Arabförbundet.

Att Arabförbundet nu söker stöd för sitt förslag hos FN:s säkerhetsråd kan innebära en öppning för en internationell intervention i Syrien. En militär intervention är dock inte något som förbundet kommer att gå med på i dagsläget. Däremot är det möjligt att man inför en flygförbudszon i Syrien likt den i Libyen. Det gick till exakt på samma sätt i Libyens fall, att Arabförbundet banade väg för NATO. Frågan är dock om det är lika enkelt i Syriens fall. Även om det finns länder inom förbundet som gärna ser att Assadregimen försvinner så är situationen långt ifrån lika enkel som i Libyens fall.

Vad gäller Arabförbundets uppmaning till Assad, att han ska lämna över makten och bana väg för en samlingsregering och därefter tidigare val, väger den inte mycket alls, om ens något. Som sagt, även om gulfstaterna gärna ser ett slut på Assads styre finns det även krafter som gärna vill ha kvar densamma. Dessutom skulle en militär intervention i Syrien, ledd av NATO, röra om i hela Mellanöstern. Iran, som gärna ser att Assadregimen sitter kvar, skulle föra omfattande proxykrig mot NATO-styrkor. Direkt militär inblandning från Irans sida vore osannolikt.

I bästa fall lyckas rebellerna försvaga Assadregimens militär till den grad att de inte längre kan garantera regimens säkerhet och att Assad då går med på en kompromiss med Arabförbundet och oppositionen. Men det är inte möjligt i dagsläget då militären är överlägsen oppositionsstyrkorna. Det ter sig vara oundvikligt att en förändring skall komma genom fredliga medel. Frågan är dock om Assadregimen är villig att använda fredliga medel? För man ska inte glömma att väpnat motstånd under dessa tio månader har underminerat regimens ställning.

Vid ett eventuellt slutskede av de väpnade striderna bör man därför inte utesluta att Assadregimen kommer att slå till hänsynslöst och brutalt, liksom hans far gjorde i staden Hama för drygt 30 år sedan efter en revolt, då över 10 000 Syrier hänsynslöst dödades.

Ryssland vill ha kvar Assad vid makten

Ryssland har alltså skickat ner krigsfartyg till Syriens kust och hävdar att det hela har varit planerat sedan ett år tillbaka. Hur det än nu förhåller sig motsätter sig Ryssland en eventuell intervention från väst. Att man nu har krigsfartyg positionerade på syriskt vatten är i sig ett sätt att avskräcka väst från att ge sig på Syrien. Men det är mer än bara strategisk positionering.

Syrien är numer rustad med världens främsta missilförsvar mot luftattacker, levererad och installerad av Ryssland – samma system som landet tänkte sälja till Iran, en affär som avblåstes pga. press från främst USA. Samtidigt har Syrien fått ett radarsystem som ska upptäcka eventuella försök att gå in i landet, även den från Ryssland.

För Rysslands del handlar det säkerligen om att skydda sina intressen, vilka man har i Syrien – både Kina och Ryssland har oljeintressen i landet. Men det är samtidigt ett politiskt maktspel. En Nato-ledd intervention i Syrien, likt den i Libyen, kommer i nuläget inte tolereras av Ryssland.

Just nu pågår diskussioner om vad nästa steg ska vara, efter sanktioner från både västländer och Arabförbundet. Frankrike fortsätter att söka stöd för humanitära skyddszoner i Syrien, något som EU hittills inte ställt sig bakom. Arabförbundet söker stöd för upprättandet av en no-fly zone över Syrien, främst från USA. Det är svårt att låta bli att jämföra detta med det som skedde i Libyen – ett händelseförlopp som alltmer liknar det som föranledde den Nato-ledda interventionen i Libyen. Det började med suspendering av Libyen och sedan upprättandet av en no-fly zone.

Ryssland är konsekvent i sitt motstånd till en militär intervention i Syrien, oavsett omständigheterna i landet. Så här säger en talesman för ryska utrikesministeriet:

“under no circumstances must human rights issues be used as a pretext for interfering in the internal affairs of a state.”

Om brott mot mänskliga rättigheter inte är skäl nog kan man ju fråga sig vad Ryssland anser vara skäl nog för att få ett slut på dödandet av civila i Syrien. Vad som är säkert är att Ryssland med flera gärna ser att Bashar al-Assad sitter kvar vid makten.

Kritiker som Ryssland menar att Assadregimen slår tillbaka mot beväpnade gäng i Syrien. Att det finns beväpnade grupper i Syrien som strider mot regimen kan man inte förneka. Däremot är det enfaldigt och orättfärdigt att underminera fredliga demonstranter och klumpa ihop dem med beväpnade grupper. Civila människor är missnöjda med Assadregimen och visar detta genom fredliga demonstrationer. Dessa bör inte hamna i skuggan av de grupperingar som valt att ta till vapen mot regimen. Dessutom ska man inte heller negligera det faktum att ett märkbart antal soldater bytt sida och strider mot regimen.

Därmed inte sagt att Assad inte har något som helst stöd. Tvärtom har han stöd. Men det rättfärdigar inte dödandet av civila som visar sitt missnöje genom fredliga demonstrationer.