Läste nyss Martin Shoris krönika
på Dagens Media.
Eller nyss och nyss. Men i alla fall. Den handlar om vänskapskorruption! Är
det intressant? Kommer ihåg för några år sedan när alla var helt hysteriska
över att dåvarande Aftonbladet-chefen Per Gunne hade med
Stureplansgruppen att göra. Sa jag att det var några år sedan?
Att bli upprörd över “vänskapskorruption på Stureplan”
känns ju väldigt Mustafa Can/Anna Ekelund/Britta Svensson/Kd,
alltså det är ungefär som att skriva det stora avslöjande reportaget om
sändlistan Elit eller göra ett dokument över hur många liter skumpa som
bratsen sprutar ut varje helg på Stureplan. Är det intressant? Jag vet inte,
det känns lite gjort.
Alltså, att vara klubbredaktör är ju liksom inte rocket science. När jag i min
ungdom hade det på jobbet på Nöjesguiden är ju själva grejen den att man SKA
spela skivor ute. Man SKA gå före i kön, helst med sina åttahundra kompisar.
Man ska fan bli garanterad ett hångel med ställets snyggaste kille/tjej om
det nu är så. Man SKA få gratisdrinkar och vip-middagar och man SKA skriva
om vad som händer på de olika ställena och man SKA banne mig ha förtur till
strippstången på Sinners (ja, asså, det var hetast när jag
var ung, på den tiden då Spy Bar hade mer att göra med E-Type i vikingahjälm
än med heta Rodeobloggerskor osv).
Vem vill läsa hårdgranskande reportage om NATTKLUBBAR? Upp med en hand? Jag
vill i alla fall höra skvaller och se roliga festbilder från den innersta
kretsen. Inte läsa granskande artiklar skrivna av nån lantlolla som gnäller
över ölpriset och att de nekades i dörren bara för att de hade typ Crocs.
Zzzz.
Nej nu måste jag gå och äta middag. Dagens låt är för övrigt Something
Else med Sid! When it all comes true, man, thats something else!
Skrivet av:
