Foto: Nathalie Sundesten-Landin

När Håkan Juholt precis hade valts till partiordförande för sosseriet så skrev varenda röd bloggare av rang att vi på den andra sidan skulle vara rädda för han som kom att kliva ut ur ett partis Potemkin-kulisser. Håkan var rolig, folklig och gillade Elvis – han var oförutsägbar och han hade mustasch. Vi skulle vara livrädda för Håkan Juholt ty han och bara han var ledaren som skulle styra upp socialdemokratin.

Själv skrattade jag mest inombords åt det där tramset. Skulle jag bli rädd för Håkan Juholt skulle han först få bevisa sin storhet för mig, och det gjorde han väl inte riktigt. Folklig? Visst. Rolig? Säkert. Att han sedan hade mutasch och gillade Elvis samtidigt som han tyckte att det var viktigt att Domus fick fortsätta heta Domus och inte Coop Extra förstärkte bilden av en man som säkert var jättekul att umgås med – men som inte var något ledarämne. Bra i talarstolen som få, men enligt egen utsago yvig och ostrukturerad, och det kändes som om man fattade varför Oskarshamns store son aldrig hade varit minister. Men så slutade sagan om partiordförande på ett sätt som borde få alla de där som tyckte att vi skulle vara rädda att rodna över sin egen löjlighet…

Det var då, politisk historia i sin mest turbulenta skepnad och nu letar landets största parti efter en ny ledare – för hur länge och på vilket sätt är ännu så länge oklart. Ett namn har dykt upp som får mig att bli rädd faktiskt, och det är mannen som gav regeringen Persson lite spetskompetens och hjärna, Jan Eliasson. Den mannen får trots sin fysiska ålder om 71 år mig att frukta socialdemokratin igen, Eliasson är själva sinnesbilden av förtroende och kompetens i en sympatisk mans kropp.

Skulle det bli Jan Eliasson som träder in i rollen som partiordförande måste en en vacker prins klättra fasadklättra in på Rosenbad och ha pusskalas med en törnrosa-sovande regering tämligen omgående. Då går det inte längre att spinna på att oppositionen leds av pajas, möjligen en gammal man med som borde ha varit pensionär…

Nationaldagen 2009 och EP-valrörelse på Golfängarna i Sundbyberg. Alla partier var där med kandidater till Bryssel, och sossarna kom med kandidaten som är gift med en av de giftigaste ledarskribenterna på Aftonbladet. Bildsköna Åsa Westlund backades upp av sin partiledare Mona och Jan Eliasson. Det var en snygg kvinna, en kvinna utan förtroende hos de som stod där och lyssnade i solskenet och det var en kompetent man som utstrålade allt det där som jag vill se hos en politiker – oavsett politisk kulör.

Jag fick en pratstund med Jan Eliasson och min bild av mannen förstärktes för varje mening och varje ord han skickade in i mina öron. Våra politiska åsikter i vissa frågor var som eld och vatten, men mannen som stod där hade grundat sina ställningstaganden på en bildningsnivå där han var professorn och jag den felande länken. Det var ett givande samtal, och hade jag varit benskör i min ideologiska ryggrad hade hela spinalkanalen blottats när skelettet förvandlades till benmjöl inför en man som med enkla medel kunde trollbinda den han pratade med.

Jag blev trollbunden jag med, den tokige moderaten som var trots allt var tillräckligt tokig för att stå fast vid det jag tror på. Vi snackade tre-fyra minuter om utrikespolitik, och jag stod där hänförd. Sossen Nathalie tog några fina fotografier på två skarpa män som löste världens problem i skuggan av ett snurrande pariserhjul och det är ett av dessa historiska dokument som jag bildsätter detta historiska blogginlägg med. För det är väl ändå historiskt att jag ärligt erkänner att jag skulle bli rädd ifall det blir den kompetenta Jan Eliasson som tar över ett parti som idag bara utstrålar inkompetens.

Jag är rädd, för jag vet inte riktigt hur jag skall kunan driva med en människa jag respekterar djupt, och hur skulle jag kunna göra en Jannes jul skojig utan att gå på droger? Jag är rädd för att det jag är rädd för skall bli verklighet, att den jag är rädd för faktiskt kan rädda något som bara för en vecka sedan verkade vara bortom räddning. Det finns skäl att vara rädd, är jag rädd…

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, Expr, Expr,
Bloggar: Kulturbloggen, MMK, Västros, Westerholm, Laakso, Högberg,