Två svenska journalister sitter i ett etiopiskt fängelse. De väntar på att benådas för ett brott de egentligen inte anser att de är skyldiga till men där ett överklagande förmodligen skulle ställa till det ännu mer. Regeringen sägs jobba för frigivning, utrikesminister Bildt har träffat de anhöriga och berättat vad man gör, hur och varför – och de anhöriga säger sig vara nöjda med det som sker i det fördolda…

En som inte är nöjd är den nya vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt kör ett eget race för att förhandla fram en frigivning, han litar mer på sin egen förmåga än regeringens – och det är väl bra med självförtroende. Jonas Sjöstedt  tror att hans känningar bland de afrikanska vänsterdespoterna kommer att vara till hjälp – och varför inte? Det Jonas Sjöstedt så här dagen efter den utrikespolitiska debatten avslöjar är att hans parti är hej och du med de diktatorer som med en vänstervriden syn styr sina länder utan respekt för mänskliga rättigheter.

Kanske är det därför Urban Ahlin den här morgonen är ovanligt balanserad när han tycker att Jonas Sjöstedt skall lägga ner, för att han ser hur den tilltänkta koalitionspartnern visar att de är goda vänner med de som ingen borde vara god vän med. Urban Ahlins oro – när bilden sätts – är befogad. Ahlin och hans sossar har nu ett kaxigt vänsterparti till vänster att förhålla sig till…

Och tänk om nu Schibbye och Persson skulle bli fria för att Jonas Sjöstedt har smekt sin trosfränder medhårs? Vad skulle det innebära, förutom att två ofria svenskar blir fria medan ofriheten lever vidare i Etiopien? Att vänsterpartiets nya ledare helt plötsligt framstår som den där hjälten som helt på egen hand befriade de som hela landet vill se befriade? Skulle det framstå som att Jonas Sjöstedt försöker vinna billiga politiska poänger på andra människors olycka? Oavsett vilket, visst skulle det vara läskigt? Eller finns det inte något som heter ändamålen helgar medlen…?

Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, Expr, SVT,
Bloggar: Böhlmark, Edgelius,