Det var en gång, rättare sagt år 1993 när de gamla moderaterna gav ut idéprogrammet “Det bästa för Sverige”. Då var då, nu är nu och på 19 år har de gamla gått och blivit nya, vunnit regeringsmakten och blivit statsbärare. På den tiden för 19 år sedan skrev de gamla moderaterna i idéprogrammet om det svenska försvaret med emfas och inlevelse – idag har vi en försvarspolitik som skömålats med så stora penseldrag att de ansvariga statsråden inte verkar förstå verkligheten som den ser ut…

Sten Tolgfors avick för drygt en månad sedan. Sten var klar med jobbet, reformeringen var färdig,  personalförsörjningssystemet på plats där värnplikten gick i graven och ersattes av professionella soldater till viss del men i huvudsak med hobby-krigarna i Hemvärnet. Sten var nöjd, Sten Tolgfors var färdig och det skulle bara vara för någon annan att flytta in på Jakobsgatan och fortsätta administrera det som den utflyttade försvarsministern hade lyckats med. Någon annan blev efter tre veckor Karin Enström. Idag kanske vi bättre förstår varför det tog tre veckor att skaka fram någon hugad spekulant på Sten Tolgfors gamla portfölj.

Idag skrivs det om det som vi försvars-förstå-sig-påare bär med oss varje dag – att försvaret inte fungerar, inte klarar av sin uppgift. Det handlar om eftersatt matrielunderhåll, nya vapensystem som skulle behövas för att få de andra systemen att äntligen börja fungera. Det handlar om att försvaret av idag minsann håller sin budget, men att man inte klarar av det man är satta till att göra – att kunna försvara Sverige med näbbar och klor.

“Det förblir av största vikt att Sverige har förmåga att försvara sitt territorium. Tvivel om denna förmåga kan äventyra stabiliteten i vår del av världen”, “…Ytterst är det dock försvarsförmågan, inte värnplikten i sig, som är det centrala, varför avvägningar mellan personella insatser och anskaffning och underhåll av matrial kontinuerligt måste genomföras för att bästa möjliga försvarseffekt skall uppnås.” Saxat ur de gamla moderaternas idéprogram från 1993.

Det var då Sovjetunionen hade gått i graven, när Ryssland var svagt men ändå tycktes vara på  väg åt rätt håll. Hur många som idag tycker att Putin tar Ryssland rätt vet jag inte, men jag tycker det inte. Det som såg ljust ut då, ser mörkare ut idag. Ändå låter vi försvarsanslagets storlek styra försvarets uppgifter och hotbilden istället för att låta en hotbild sätta försvarets uppgifter och att landets livförsäkring därefter får det anslag som behövs.

Häromdagen var ÖB ute i media och berättade att det skulle behövas mer pengar för att hålla dagens försvar under armarna efter 2015. ÖB skrev om 3 miljarder kronor per år, en ökning på dryga 8% av försvarsanslaget. Idag håller samma ÖB sin budget, gör till och med inte av med alla sina pengar till och från. Men det sker till bekostnad av ett försvar som inte övar, som inte får ny utrustning, där vapensystemen är ofullständiga, där den högra handen inte vet vad den vänstra kommer att göra, där flygvapnet har fler flygplan än moderna robotar men där alla dessa plan kan slås ut av 7-8 välplacerade kryssningsrobotar på sina baser utan luftvärn…

Det är det försvaret Karin Enström nu skall ta ansvar för. Det försvar som Sten Tolgfors tyckte att han var färdig med. Det är det försvar som Johan Tunberger denna morgon tar hedern av, ett försvar som inte kan utföra sin viktigaste uppgift – att försvara oss den dagen det skulle behövas. Här och nu, eller där och då. Oavsett kollaps och katastrof förtjänar Sverige något bättre nu. Sverige förtjänar ett försvar som de folkvalda faktiskt tar på allvar och förstår sig på – ett försvar som kan slåss…

Länkar: SvD, AB, DN, SVT,
Bloggar: WW, RB, JW,

Mäster Schlingmann ger Tokmoderaten en lycka-till-kram inför Nätrot 12…

ABF-huset - ett av hörnen i “Rörelsens” Bermuda-triangel tillsammans med Sveavägen 68 och LO-borgen vid Norra Bantorget – var platsen för dagen. Det var där Nätrot 12 tog de första trevande stegen på eftermiddagen denna dag då våren kom på allvar till huvudstaden tillsammans med dryga 200 socialdemokratiska bloggare, och en moderat dito…

Jag kände mig som av av partisekreterare Kents agenter när jag klev in i ABF-huset. Ansikten bekanta bara från en profilbild på Twitter eller Facebook passerade förbi medan jag tryckte mig tätt intill Sebastian Stenholm för att inte känna mig helt malplacerad. Men så dök de upp, ansikten från verkligheten och några kalla tjeckiska pilsner på Bistro Boheme. Johan Westerholm, Peter Högberg, Alexandra Einerstam – motståndare jag lärt mig respektera som just motståndare men även som vänner med samma mål men ändå inte. Martin Moberg och Peter Andersson fanns också på plats, bekanta från Almedalen och Royal Vikings skybar.

Det var en imponerande mängd av de röda nätverkets fotfolk som fanns på plats för att umgås, förkovra sig och ta Netroots ännu lite längre – och ändå var det bara en tredjedel av de anmälda som hade dykt upp medan jag var där. Över tvåhundra röda bloggare, från jättekändisar i den politiska i bloggosfären ner till de som jag aldrig ar lagt märke till. Det var en bredd som imponerade.

Det var en skrämmande erfarenhet att se motståndarens styrka och numerär, när jag vet att en moderat bloggtillställning förmodligen skulle kunna locka fram 25-30 bloggare som bäst medan man här var 7-8 gånger så många. Men allt handlar inte om kvantitet, utan även om kvalitet. Det är  möjligtvis där den mikroskopiska chansen finns för alliansen att på något sätt balansera upp den annars så tydliga underlägsenheten.

Steg ett för att kunna ta kampen på nätet handlar om att lära känna fienden, fiendens taktik och strategier. Det handlar om insikt hur fienden tänker, varför, hur och när han kan tänkas slå till. Fattar man hur ett kollektiv tänker kollektivt och fungerar kollektivt när de har samma mål kan man åtminstone skademinimera det elände de har för avsikt att ställa till med som en enskild ensam motståndare, som Custer vid Little Big Horn typ…

Ingen kan ta ifrån det röda lagets bloggare att de faktiskt i slutskedet lyfte fram en okänd bloggare nödrop om en utförsäkrad mamma i Klamydiabrevet – en bloggpost som de sista dagarna i valrörelsen rädda sossarna från en ännu större katastrof än det nu blev, och en insats som faktiskt gjorde Sverigedemokraterna till vågmästare när Alliansens majoritet försvann ner i en ravin de facto skapad av en så kallad bloggbävning. Det erkännandet kan man ge det röda laget, deras bloggare som team-workade så till den milda grad att TV och tidningar lyfte en fråga som vi i Alliansen gärna hade sett undanskymd några dagar till just då.

Björn Fridén, nätrötternas överstepräst hälsade delegaterna varmt välkomna med den banbrytande hälsningsfrasen “Varmt välkomna vänner – och Fredrik Antonsson” – och jag njöt av uppmärksamheten från arrangören. Men när övergavs kamrater för vänner? Är det en del av progressiviteten hos Netroots att spola ner kamrat i avloppssystemet längs med Sveavägen?

Jag hann se en paneldiskussion med sköna Martina Lind, hennes sovande dotter, Jonas Morian och en tidningssnubbe. Det var en givande men alldeles för kort diskussion om vad vi har förvänta oss av de politiska hantverkandet på nätet. Jonas Morian uttryckte sin beundran för Netroots innan han hann be dom klippa banden med Partiet för att bli ännu mer trovärdiga. Martina Lind pratade gott om interaktionen mellan olika kanaler på nätet – Twitter, Facebook, bloggen – medan tidningssnubben mest höll med de andra två om jag får minnesbitarna att passa in. 

Jag hann se gamla överste Nätrot Johan Ulvenlöv tillsammans med Green Hill-Mtti Palm presenterade en kort film om den svenska politiska bloggosfärens finaste ögonblick med det där omtalade Klamydiabrevinlägget om en utförsäkrad mamma som höjdpunkten. Det var en presentation som lovade gott inför morgondagens redogörelse om hur den politiska bloggosfären ser ut idag, och vad som hänt genom åren.

Imorgon väntar ännu mer tid i fiendens kula som en agent i Kents tjänst. Ber att få återomma med några rapporter om vad som händer när de allt annat än otrevliga och ogästvänliga motståndarna delar med sig av sina erfarenheter till en antagonist som inget hellre vill än att lära av de som kan…

Bloggar: Moberg, Högberg