Jag har drabbats av någon ovanlig (jag har i alla fall aldrig hört talas om den) åkomma som får mig att vakna mitt i nätterna och vara vrålhungrig.

Kan liksom inte tänka på något annat än mat under en lång stund, och till sist är jag övertygad om att jag aldrig kommer att kunna somna om, och knappt ens överleva, om jag inte får äta.

Följaktligen slängde jag in en djupfryst laxpasta med spenat i micron klockan kvart i fyra i natt/morse, och när jag hade ätit upp den gick jag och lade mig och sov ett par timmar igen.

Det är tur att jag inte har en sambo.
Bra för mig liksom, som kan njuta lyxen av att alltid göra precis som jag vill utan att oroa mig för att störa någon annan.

Det är mycket möjligt att jag aldrig blir redo för ett heltidssamboskap, och jag tycker inte att man ska tvinga sig in i något sådant bara för att alla andra gör det.

Idag studerar jag ledarskap hela dagen (anteckningarna på bilden har ingenting med texten att göra, det är bara min hand och lite politisk filosofi på Stockholms universitet), men har tagit lunchpaus och lyssnar på Winnerbäck.

Loggade in på Facebook för att kolla om någon hade gillat min status (den var jättefyndig) men kammade noll.

Få saker får mig att känna mig lika misslyckad.

Jag kom aldrig iväg på den där löprundan.

Fastnade framför premiärprogrammet av Ung & Bortskämd på SVT i stället (det var fasansfullt, så rakt genom fasansfullt att jag inte ens kan kommentera det närmare än så) och har sedan pratat i telefonen nästan hela kvällen.

Nu ämnar jag snart sova.

Fortsätter på Så mycket bättre-temat med nattens sömnsoundtrack.

Ses imorgon, tallyho!

Kul grej förresten: jag och min högt älskade bror bor en bit ifrån varandra i en stad med drygt en miljon invånare, och idag gick vi rakt emot varandra på en ganska smal gångbana, som är rak på det där sättet att vi egentligen borde ha sett varandra under minst en hundrameterssträcka, men i stället gick vi rakt in i varandra och sa i kör typ "oj förlåt- ah, hej!"

Det var så jävla roligt.

Two självupptagna glasbubblekids of a kind liksom, jag höll på att skratta ihjäl mig.

Har varit i skolan hela eftermiddagen, sedan käkat (grekiskt, gott) med en tjejkompis.

Tänkte ge mig ut på en löprunda nu, men återkommer snart, starkare än någonsin.

Har förresten lärt mig ett nytt ord idag: VILLKORSREKVISIT.

Om man använder det verkar man smart, så jag ska göra det ofta.
Försöka pressa in det i alla sammanhang liksom.

Öronpiercingar däremot, det är ett satans otyg.

Håret blir inte alls totalförstört av flätning, som flera av varandra oberoende källor har tjatat på mig om.

Tvärtom faktiskt.

Kolla hur snyggt det är idag, när jag tog mig tid att kamma det i stället för att sno ihop det i en tofs i morse.

Alltså jag skrattar ihjäl mig!

Resultatet av övertidsblonderingen kan skådas på bilden ovan.

Jag tycker faktiskt att den blev helt okej.

Nu ska jag sova sked.
Det är något av det allra bästa jag vet.

Nattens sömnsoundtrack är Mattias Bärjed – Lately, I've been crying over you.