Har talat med en väldigt god kamrat i telefonen ett par timmar, trevligt.

Nu har jag svårt att somna due to hemlängtan och en allt annat överskuggande, eskalerande rastlöshet och ämnar därför nattvaka med filmen "Luftslottet som sprängdes".

Bjuppar på ett sömnsoundtrack i alla fall, för er som ska nanna.

Sov gott!

Jag skrattar nästan ihjäl mig åt det här.

Så jävla roligt.

Ja okej det är kul att vara vid god hälsa och leva i en fri demokrati och inte vara hemlös och allt sådant där, men idag störs jag otroligt mycket av det här:

-Människor som säger "Men var hade du det sist?" när man letar efter någonting. (Om man visste det skulle man ju för i helvete inte behöva leta, och jag har letat efter ett pyttelitet usb-minne med extremt viktiga grejor på i flera månader nu.)

-Tjejer som skriver "Har världens bästa pojkvän" i sin Facebookstatus och genast får kärleksfullt gensvar från sin andra halva. (Använd "skicka meddelande" i stället för att skriva på offentliga wallen för satan! Eller ännu hellre håll ert snuttande inom sovrummets fyra väggar!)

-Hemlängtan.
Jag längtar hem till Stockholm.

Republikanska föreningen vill peta bort alla kungligheter från mynt och sedlar, ersätta dem med sagoberätterskor och älgar.

Jag tycker att vi ska sluta trycka upp de samtida Bernadotteättlingarna på både pengar, vykort och i media, eftersom de är fullständigt ointressanta och inte fyller någon som helst funktion i det moderna samhället.

Däremot finns det skandinaviska kungar och drottningar som har spelat roll i världshistorien, kämpat och slagits i krig och försökt regera länder och folk efter bästa förmåga, till och med skidat genom hela jävla Dalarna innan msn var uppfunnet, och dessa bör vi väl inte låta falla i glömska?

Jag ser gärna Gustav Vasa avbildad lite då och då, en man som har lämnat avtryck i historien liksom, men jag betackar mig för Vickans underbett. (Om någon av de blåblodiga ändå vore bildsköna eller lite charmiga liksom, då vore det kanske en annan sak, men de är ju inte ens det...)

Läser om världens första könslösa människa.

Enligt texten kan inte ens en läkare bestämma om personen i fråga är en man eller kvinna, och jag kan inte hejda en stilla undran: HUR ser det ut då?

Jag älskar att vara kvinna, skulle aldrig vilja byta det mot könslöshet eller (ännu värre) att vara kille.

(Och om jag vore kille skulle jag tveklöst vara homosexuell.
En kompis till mig som är det säger att han aldrig skulle kunna tänka sig att dejta kvinnor för att vi är ”så himla svåra och konstiga”. Jag är i allra högsta grad benägen att hålla med, och njuter varje dag av att få vara brudig, på det där svåra och konstiga sättet. Det är mysigt.)

Killar har det tråkigt, kan aldrig pms-spåra ur eller ens måla naglarna.
Tanken på det ger lite perspektiv på hela grejen med det omtalade kvinnoförtrycket.

En rutinerad (på alla sätt) flygvärdinnekompis strax under 30 år befinner sig i en annan tidszon och väckte mig för ett par timmar sedan genom att smsa info om en 22-årig rookie-Styrman som befinner sig på hennes plan och talar till henne som om hon vore en retard.

”Han är så lammköttssmaskig och fast i hullet :P Så söt när han går runt och stöddar sig i sin uniform och har powertrip. Cant wait tills han skriker mitt namn den lilla snuttisen”.

Jag svarar att hon är ett kvinnligt chauvinistsvin i klass med Hollywoodfruarna och att min pryda sida mår lite dåligt av hennes informationsutskick.

Hon svarar ”couldnt care less baby, den här lilla fjanten ska plockas! Sen kommer han aldrig kaxa sig mot mig igen utan vika undan och känna sig smutsig mohahahaha.”

Jag försöker förstå hur hon resonerar men det är tricky.

Jag skulle aldrig kunna ligga med någon som inte respekterar mig, och absolut inte använda sex som något slags maktspel.

Knappade nyss iväg ”Easy Cougar, easy…” men vet inte om flygvärdinnekompisen tar till sig varken det välmenta rådet eller den fyndiga Top Gun-referensen.

I vilket fall som helst hoppas jag att hon på ett sätt eller annat lyckas med sin föresats, att rubba maktbalansen på sin arbetsplats.

Män i uniform, framför allt piloter, är i de allra flesta fall ganska vidriga i sitt sätt.

Och piloter som yrkesgrupp bär på en helt obefogad hybris som ter sig direkt löjlig vid en granskning av deras utbildning (obetydligt svårare än att ta körkort) och kvalifikationer (naturlig fallenhet för självgodhet samt föräldrar som kan betala deras utbildning).

Lite Bob Dylan.

Jag sträckläste Åsa Sandells bok "Bakom garden" igår på evighetstågresan.

Vilken sjukt cool kvinna hon är!

Om inte jag hade varit så himla mesig och strykrädd skulle jag ha gjort en kraftansträngning för att gå i hennes fotspår.

Igår tänkte jag skriva ett ironiskt inlägg med anledning av KTH-hotet, och ifrågasätta varför det vore så himla hemskt om flera hundra självgoda nördar som skrattar genom näsan åt tråkiga skämt och alltid har byxor som sitter lite för högt upp svävade i fara, men sedan lät jag bli för att det vore så väldigt pinsamt om någon de facto skulle bli skjuten sedan.

Nu är den hotfulle i alla fall gripen, och det är ju skönt.

Jag har inte alls svårt att tänka mig att han är elev på skolan, för KTH-kids är så jävla konstiga.

Jag såg en underbar film inatt.

Den heter Prinsessa och handlar om en kvinna som förgäves strävar efter en karriär som dokumentärfilmare, och av en slump lär känna en överviktig gymnasietjej som hon typ känner igen sig i.

Se den om du inte har gjort det.

(I filmen gör förresten den feta tjejen exakt samma grej som jag gjorde en gång när jag var sexton år: tar upp en killes tröja och snuffar lite på den när hon tror att han inte ser, och så blir det så där obehagligt ruggigt obekvämt när han kommer på henne. Jag är nio år äldre nu, men jag blir fortfarande röd på halsen när jag tänker på det.)