https://www.instagram.com/p/B7k-9NcJP7H/
Egentligen är det sjukt att ingen tänkt på att skapa upp den här produkten tidigare.
Alla som någonsin varit hos gynekologen i en lite för kort tröja vet hur lång vägen kan kännas mellan platsen man lagt sina byxor på och fram till själva stolen.
Sjukt bra!
Frågan är ju nu om man måste beställa hem sin egen gynkjol eller om man ska ligga på den lokala vårdinrättningen att göra en beställning?
Tack för tips!
UPDATE:
Jag inser att den här kan komma att behövas här:
Fyll i och faxa den till mig när du är klar!
Är det konstigt att ha sina barns namn intatuerade, särskilt när barnen blir äldre?
Det är väl en av de mer självklara tatueringar man kan göra, och en man väldigt, väldigt, väldigt sällan kommer ångra.
Värre är det väl med alla fjärilar, kinesiska tecken och annat trams folk tatuerade i svanken på fyllan under ren blöt resa till Rhodos -99.
Och icke att förglömma – alla män som fick feeling på semestern och tatuerade sig som krigare med kolsvarta tribaler.
Hellre barnens namn i pannan än en sådan tatuering.
Jag ska faktiskt göra min första tatuering i år och det blir varken en fjäril, ett kinesiskt tecken, Bloggbevakning eller en streckkod i nacken, utan någonting jag heller aldrig kommer ångra.
Tatuera in barnens namn?
Bra eller dålig idé?
Bättre än att tatuera in sin partners namn ändå va? 🙂
Känns det inte en smula motsägelsefullt (och nästan lite puckat) att Bianca först proklamerar att hennes 25-årsfest minsann var en icke sponsrad tillställning, när hon senare lägger upp ett inlägg som bevisar raka motsatsen?
Snacka om att sätta krokben för sig själv.
Så hur ska hon ha det? Var hon inte sponsrad av Partyland Sweden när den första bilden togs? Kom de insladdandes under de sista förberedelserna, kittade till tänderna med partypynt då de snappat upp att Bianca Ingrosso ska ha 25-årsfest? Som en pyntets flashmob.
Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på, till varför den ena bilden inte är sponsrad av Partyland Sweden när den andra så tydligt är det.
Hur skulle annars en och samma fest kunna gå från #notsponsored till ”i samarbete med Partyland” inom loppet av några timmar?
Tack för tips!
https://www.instagram.com/p/B7bCKPmBc1E/
Calle Schulman fortsätter att driva med Isabella Löwengrip och den dokumentär hon medverkar i.
Säga vad man vill om den, men tacksam att driva med är den definitivt.
Den här gången är det inspelningen där Isabella ligger i en soffa och svarar på frågor så står på agendan, och Instagraminlägget här uppe innehåller två filmer.
Klicka på pilen så missar du ingenting.
Vad tycker ni?
Har han fått till den rätta looken eller är och förblir han bara en blek kopia av Isabella?
Vad skulle ni välja som er sista måltid? Jag tänker i stil med önskan man får göra när man är dömd till dödsstraff.
Jag funderade länge på detta igår och kunde verkligen inte välja maträtt. Jag kom fram till att jag istället skulle vilja ha en buffé med snacks. Chips och dipp är givet. Oliver, något friterat, flera olika mögelostar och något sött såklart. Kanske chokladpraliner och frukt. Och en flaska bubbel. Frågade F och han svarade pasta med ett generöst lager parmesan och massa rysk kaviar bara för att. Det skulle inte vara billigt att ta död på honom. //Egoina
Egoina skriver alltid om de roligaste, mest otippade ämnena på sin blogg.
Den här gången klurar hon kring vad som skulle välja som sin sista måltid om hon dömts till döden och det, så att säga, var dags att kila vidare.
Hon vill inte ha en måltid, utan mer som ett buffébord av snacks.
Mitt val blir kebabpizza med svag sås från Amigo i Nybro, djungelvrål, Cola Zero och en 88-glass som dessert.
Vad hade ni valt?
Någon mer som blev hungrig av det här? =)
Kan man skilja sak från person?
Den här återkommande frågeställningen..
Igår diskuterade vi utifrån perspektivet att någon man älskar begått ett hemskt brott, säg mördat någon.
Kan man då fortfarande älska den personen, samtidigt som man tar avstånd från det hemska brott hen gjort sig skyldig till?
Jag har nämligen stött på en liknande situation, fast utan brottslighet då.
Paula visar upp Katrin Zytomierskas träningskläder på bloggen och skriver att de sitter som en smäck. Jag skulle gissa på att de kommit som ett pressutskick då Paula poängterar att det inte rör sig om ett samarbete utan hennes genuint vilja att visa upp någonting hon verkligen tycker om.
Så här låter en fråga från bloggen:
”Tråkigt att du stödjer en sådan negativ person som Katrin Zytomierska när hon har pratat illa om metoo-rörelsen och ser ner på människor som har en annan kroppstyp än hon själv.”
Det här är Paulas svar, något komprimerat:
I mitt tycke så kan man gilla något någon annan gör utan att stå bakom allt hen sagt och gjort. Hon är bra på att väcka känslor, framföra sina tankar och vi tycker olika om mycket.
Jag tycker hon gjort kläderna bra. Om jag inte hade gillat dem genuint hade jag aldrig lagt upp något. Jag tycker man ska kunna lyfta bra saker medmänniskor gör och inte bojkotta alla som agerar eller tänker annorlunda än en själv.
Jag tycker till exempel också att Katrin gör en grym granola som är min favorit i hyllan (men som helt ärligt inte får följa med hem så ofta då jag tycker den är lite väl pricey ?).
Men det betyder inte att jag ställer mig bakom exempelvis hennes uttalande om kroppar, bantning eller liknande. Det måste gå att särskilja enligt mig. //Paula
Det känns som att man bara går i cirklar med den här diskussionen, även om den skiljer sig från hur diskussionerna kring herrarna här under brukar låta.
Principen är dock densamma.
– Roman Polański
– Woody Allen
– Michael Jackson
– R Kelly
Det ska bli spännande att se hur Hollywood ställer sig till Harvey Weinstein efter allt som varit?
Blir det klappar på axeln och ett ”nu drar vi ett streck över detta” eller kommer han aldrig mer få vistas i finrummet och frottera sig med filmstjärnorna.
Hoppas han har långkalsongerna på sig för jag anar att han kommer få stå där ute i kylan ett bra tag, kanske resten av livet.
https://www.facebook.com/ellashjaltar/photos/rpp.167740777167574/545234416084873/?type=3&theater
Bianca Ingrosso är en av ”Ellas Hjältars” ambassadörer och spenderade precis en heldag tillsammans med en tjej som för andra gången drabbats av ett fruktansvärt sjukdomsbesked.
Jag blir så rörd när så här kända och upptagna människor som Bianca rensa sina scheman för att skänka glädje till någon som har dem som största idol.
Ja, man kan säkert komma dragandes med påståenden om att hon gör det för att få ”good will” mm, men om vi ska utgå ifrån att det inte finns några ”osjälviska goda gärningar” så är i så fall den här en av de absolut bästa och finaste själviska goda gärningen jag sett på länge.
Vill du stötta Ellas Hjältar så kan du göra det HÄR på deras sida.
Tack för tips!
Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. 
So get it all out of your systems!!
GO!
”Fluns-kompisarna” är i alla fall eld och lågor över att Kenza ska släppa bebiskläder.
Det var alltså detta vi fotade för förra veckan och Nikola var med mig på några bilder (utan synligt ansikte – en gräns vi har satt när det kommer till betalda plåtningar/bilder vi själva inte äger. men det är upp till var och en att bestämma och detta känns bäst för oss!) //Kenza
Kenza har avslöjat att hon ska släppa en kollektion med barnkläder och berättar nu på bloggen hur hon ser på olika typer av bilder och sammanhang.
Jag kan förstå hur hon menar, och det låter absolut både bra och genomtänkt, samtidigt som det är stört omöjligt för henne att kontrollera bilder på Nikola, även de hon själv äger, om hon en gång publicerat dem på sociala medier.
Som HÄR till exempel – Kenza och Nikola pryder omslagen till Tidningen Mama och Nikolas ansikte är synligt. Jag kan inte tänka mig att Kenza äger hela den här samlingen bilder?
Jag tror att det enda sättet att på riktigt kunna kontrollera ansiktsbilder på sina barn är att göra som Isabella Löwengrip – att inte publicera en enda.
Det närmaste hon kommit med att visa barnens ansikten är i trailern för ”dokumentären” hon medverkar i., där hon står framför bilderna på barnen och säger att hon egentligen inte ville ha barn från början.
Där ser man ytterst lite av barnens ansikten, men skulle jag se dem ute hade jag aldrig känt igen dem, och de är nog de enda influencerbarn jag kan säga det om.
Jag funderar lite på det här med att ha en förälder som mördar. På denna rättegång igår fanns inte en enda människa med från mördarens sida trots att det finns vuxna barn och andra i dennes liv. Försöker föreställa mig hur det skulle vara om t ex min mamma mördar sin man. Om jag skulle komma till rättegången då. Jag tror faktiskt det. För, man måste väl skilja på sak och person … eller? Jag kanske tror att jag skulle klara det men i realiteten så kanske jag inte gör det.
Man kan ju älska någon men kanske inte dennes handlingar. Å andra sidan har jag inga erfarenheter av någon närstående som har mördat. Jag har bara andra väldigt tråkiga erfarenheter. // Monas Universum
Mona har tillbringat några dagar som åhörare i en tingsrätt och skriver om att skilja på sak och person på sin blogg.
Kan man separera någon man älskar, som gjort hemska saker, från sin gärning?
Eller beror det på vem personen exempelvis mördat? Om ens pappa mördat ens mamma eller någon, för barnen, helt okänd?
Och varför? Är det skillnad på att döda någon för att skydda en annan person, eller för att hämnas en oförrätt och ett rent lustmord”?
Gud, vilken märklig och smått osmaklig diskussion det här är men jag tycker samtidigt det är intressant, det Monas skriver om.
Kanske kan man inte veta hur man skulle känna, tänka eller göra förrän man själv befinner sig i den här situationen?
Vad tror ni?
Hur går tankarna hos er?