Jag fattar att My är orolig.
Jag fattar att hon levt de senaste åren som influencer där ingenting gällande hennes person verkar vara för privat för att delas.
Allt från pojkvännens ultimatum till deras bråk kablas ut likt en digital version av ”The Truman Show” – allt, allt, allt ska delas, helt utan integritetsfilter.
Men trots att jag för mitt liv inte kan begripa hur man bete sig på det här viset så är trots allt My en vuxen människa som gör vad hon vill med sitt liv och sina relationer, och detsamma gäller hennes sambo.
Han är också en vuxen människa som uppenbarligen tolererar att få sin relation och sina tillkortakommanden uthängda på bästa sändningstid på flickvännens sociala medier så honom tycker jag inte så där jättesynd om.
Han tycker uppenbarligen att det är viktigare att sätta ner foten mot katthår på kläderna, än mot det osympatiska sätt, på vilket My framställer honom och hans ultimatum gällande just dessa pälsklädda husdjur på sin blogg.

Så jag fattar att My kanske har det lite svårt med gränsdragningen kring sin egen integritet på sociala medier, men när det kommer till hennes son så blir jag illa berörd av sättet hon verbalt klär av honom naken och fläker ut honom till sina läsare.
Vad spelar det för roll att hon döljer hans ansikte på bilderna när hon samtidigt ingående och utlämnande delar med sig av varenda tår, varenda reaktion, varenda liten privat del av att känna sig maktlös, utlämnad och ledsen på ett sjukhus där man tvingas genomgå saker som gör ont?
Även om sonen var frisk så kan man inte förvänta sig att HAN ska reagera och säga till sin mamma att sluta bete sig integritetskränkande mot honom, han är ju uppvuxen med det här, han vet ingenting annat.
Det som förvånar mig är att ingen annan vuxen människa i hennes närhet reagerat och sagt till henne att genast sluta upp med det här. Att hon helt förlorat perspektivet gällande sin sons integritet.
Hade jag haft delad vårdnad om ett barn, och den andre föräldern betedde sig på det här viset så hade jag ställt ett icke förhandlingsbart krav;
”Sluta omedelbart kränka vår barns integritet på dina sociala medier eller så får vi se över om vi verkligen ska ha delad vårdnad”.

Som grädde på moset på det här, redan negativt maxade inlägget av My så avslutar hon det med att i princip publicera hela sonens journal och vad proverna hittills visat. 
Varför?
Hoppas hon på att någon av hennes läsare ska vara medicinskt utbildad och kunna göra en uteslutningsdiagnos baserat på utdragen ur sonens journal?

Den här normaliseringsprocessen är vansklig, för den drabbar inte bara människor i den omedelbara närheten utan även de som på avstånd och under lång tid sett gränserna flyttas fram.
I onsdagens ”Gott Snack” pratade jag länge om fenomenet ”sharenting” och varför det behövs en lagstiftning som skyddar barns integritet på sociala medier.
Det här är varför!

Barn har enligt barnkonventionen artikel 16 rätt till lagens skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i bland annat sitt privat- eller familjeliv.
Sammantaget finns en rätt för barn att dels erhålla integritetsskydd gentemot staten, dels mot sina föräldrar.
Källa – Examensarbete i barnrätt och medicinsk rätt från Uppsala Universitet