Anna ”Apan satt i granen” Deebang går i tankar att lämna läraryrket för att istället läsa till präst.
Hon arbetar just nu som lärare men känner inom sig att hon har ett kall att bli själavårdare, samtidigt som hon har en längtan efter lugn och ro. Stillhet.
Så här skriver Saco om yrken inom Svenska kyrkan:
För att bli präst krävs magisterexamen i teologi eller religionsvetenskap och att du är antagen som prästkandidat i ett stift.
Därpå följer ett års avslutande studier vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Utbildningstiden är 4,5 år.Som pastorsadjunkt kan ingångslönen variera mycket beroende på var i landet du arbetar, men medianlönen ligger på ca 27 000 kr per månad.
I de största pastoraten kan en kyrkoherdes lön vara runt 70 000 kr. Variationerna mellan stiften vad gäller löner kan vara ganska stora.Framtidsutsikterna för prästyrket verkar ljusa:
För nyexaminerade: Det råder en prästbrist i Svenska Kyrkan. Framtidsutsikterna för nyutexaminerade är därför goda.
För erfarna: Det kommer att finnas vakanser inom Svenska Kyrkan med anledning av pensionsavgångar.
Anna får en fråga om inte läraryrket är själavårdande, och det är det absolut enligt henne.
Väldigt mycket men påfrestningarna, arbetsbelastningen och stressen är inte en miljö hon vill vistas i resten av sitt arbetsliv.
Enligt Anna kommer hennes själ ha bättre förutsättningar för rofylld vardag om hon är präst.
Alltsammans låter ju väldigt bra, men jag blir lite konfunderad när jag får upp de här resultaten på sökningen ”utbränd präst”:
Prästyrket verkar alltså på intet vis vara en garant för psykiskt välmående och en rofylld vardag.
Enligt den här artikeln från SVT så löper kvinnliga präster störst risk att drabbas av psykisk ohälsa med sjukskrivning som följd. Att tjäna Gud är nämligen ett yrke som det tycks vara svårt att ta ledigt ifrån.
I artikeln från 2016 kallas till och med kvinnlig präst för ”Sveriges farligaste yrke”.
