Johanna Toftby har tidigare skrivit om den stora operation hon genomgått, där läkarna tog bort hennes livmoder som var full av myom. 
Nu öppnar hon upp ytterligare kring de skamkänslor och känslan av misslyckande som hysterektomin väckte i henne.

Jag fick panik. En chock. Jag kände en oerhörd skam, men vet inte varför. Jag är ju klar med barn, men jag blev ändå helt knäckt. Kände mig ensam och som en stor sorg.
[…]

Dels för att jag är livrädd för en så stor operation och sedan den där skammen. När jag kom hem till Janne kunde jag knappt berätta vad läkaren sa. Jag nämnde det bara i förbifarten. Jag berättade inte för någon. Därför kunde jag inte berätta det för er här inne heller. 

Det blev min hemlighet för att jag var så rädd. Skulle jag bli stympad? Just där och då kändes det så. Så jag flyttade bara fram problemen, trots att jag gick på täta kontroller och bara såg myomen växa. // Johanna Toftby

I kommentarsfältet möts nu Johanna av ett massivt stöd, där läsarna del delar med sig av sina egna erfarenheter, men också tackar Johanna för att hon så öppet skrivit om sin operation och fått dem att våga söka hjälp för sina problem..
En specifik kommentar fick mig att börja fundera kring det här med ”kvinnoproblem” och hur annorlunda det nog hade varit om det var män som drabbats.

Men visst är det så?
Hade män haft mens hade förmodligen mensskydd varit subventionerade.
Hade män blivit gravida så hade kvinnor knappast fått bestämma över deras kroppar när det kommer till frågor som abort.
Hade män haft den här typen av problem som Johanna beskriver så hade det knappast varit förknippat med skuld och skam.

Så tror jag i alla fall…
Hur resonerar du?