Jag var inte sexuellt aktiv när jag var 15 år, däremot minns jag hur mogen och vuxen jag kände mig.
Hur jag kände mig redo för ALLT som livet skulle kunna komma att slänga åt mitt håll.
När jag nu sitter här och tänker tillbaka på den tiden så inser jag hur mycket jag fortfarande var ett barn, någon som knappt tagit ett enda steg ut i vuxenlivet.
Mognaden jag kände var inget annat än en chimär, sprungen ur längtan efter frigörelse, uppbackad av otaliga nummer av tidningen ”Mitt livs novell” som fick vuxenlivet att framstå som skatten i slutet av regnbågen.
Jag var ett barn.
På så många vis var jag fortfarande ett barn, och när jag nu tänker tillbaka på 15 åriga Camilla så blir jag så illa berörd av tanken på att det faktiskt hade varit helt i sin ordning för en vuxen man att ha sex med mig så länge jag inte sa nej. (Tyvärr fanns det ingen samtyckeslag när det begav sig)
Alltså mina kompisars pappor, gympaläraren eller gubben i våningen ovanför skulle alla kunnat haft sex med mig, och det hade varit helt i sin ordning.
Det är faktiskt HELT sjuk!
Så här skriver Elaine Eksvärd i sin debattartikel i Aftonbladet:
Vi kan inte, och ska inte, hindra tonåringar från att utforska sex, men vuxna människor ska hindras från att utnyttja situationen. Därför föreslår jag tillsammans med barnrättsorganisationen Treskablinoll, juristen Hanna Bergwall och Isaac Kjellgren från SR-dokumentären ”Gay och groomad” att byxskyddslagen ska inrättas.
Byxskyddslagen innebär att det införs en regel i åldersskillnad på högst fem år mellan tonårsbarn och vuxen vid sexuellt umgänge.
På det här sättet får tonårsbarn som har blivit byxmyndiga samma lagliga skydd som barn under 15 år. Lagen ska inte förhindra att byxmyndiga barn utforskar sin sexualitet tillsammans, utan hindra vuxna från att utnyttja barn.
Tycker du att det vore bra med en sådan här lag, med syfte att skydda tonåringar från att bli sexuellt utnyttjade av äldre vuxna, så hittar du namninsamlingen HÄR hos Tre ska bli noll.
