Igår frågade jag er vilka influencers ni vill läsa om, och här kommer resultatet.
Jag har även fått in hundratals namn under ”other”, som jag ska sätta mig och gå igenom, men de är alltså inte med här.
Störst intresse har ni för Bianca Ingrosso, med Isabella Löwengrip på en andraplats, medan Vlad Reiser och Laila Högfeldt återfinns längst ner på listan.
När jag var liten spenderade jag ofta somrarna i Rikets Sal på Öland. Där bodde min farmor och då halva min släkt är Jehovas vittnen och jag tillbringade många somrar hos farmor, så släpade hon runt mig på diverse bibelstunder, stora sammankomster i Scandinavium i Göteborg (eller vad det hette/heter).
Alla medlemmar kallas bröder och systrar och de som bestämde kallades för De äldre. Deras ord var allas lag. Min farmor var noga med att tuta i mig att om jag inte blev ett vittne så skulle jag inte få vara med ”där uppe” när jorden gick åt helvete. Jag minns att jag kom hem från sommarloven och sa till mamma att ”vi måste bli Jehovas vittnen, annars kommer jag inte att ha några kompisar kvar.” Mamma var måttligt road men hade sedan länge gett upp de allvarliga samtalen med farmor och hennes indoktrinering. // Monas Universum
Att få hem ett mer eller mindre hjärntvättat barn lagom till skolstarten kan ju inte ha varit så där jättekul, men av det Mona beskriver här ovan så ställer jag mig frågande till varför föräldrarna fortsatte skicka sina barn till farmor, som var Jehovas Vittne och som gjorde sitt bästa med att försöka påverka dem?
Nog hade det varit bättre att sätta ungarna på ett sommarkollo eller fritids, istället för att skicka dem till en sekt?
Hade ni skickat era barn till den här dårskapen?
Jag var med i pingstkyrkan i tonåren, men inte fan pågick det någon sådant här då… Sen barkade det ju åt helvete med alltsammans, men då bodde jag på andra sidan jorden och hade noll och ingenting med saken att göra, och kunde heller inte påverkas till någonting alls.
Idag undviker jag allt som har med organiserad religion att göra.
I kommentarsfältet låter det så här:
Att Caia Cosmetics är lite av ett framgångståg, blandat med pengamaskin har nog inte gått så många förbi, och inte heller att två av grundarna med influenceranknytning – Bianca Ingrosso och Vanessa Lindahl – blivit rika som troll tack vare företaget.
Men vad tjänar de anställda på företaget? De, som inte har aktier i bolaget, utan som är anställda med lön?
Breakit publicerade nyligen en omfattande kartläggning över lönerna i 342 svenska tech-bolag där ett av dem var just CAIA Cosmetics.
”Genomsnittslönen på Caia Cosmetics ligger på 59.000 kronor och bolaget hade i snitt 24 anställda i fjol om man utgår från de uppgifter som finns i årsredovisningen och följer den metod som Breakit har använt för alla bolag i undersökningen (se om metoden nedan). Enligt bolagets egna löneuträkning ligger snittlönen på 46.000 kronor i månaden”, skriver Breakit.
I en intervju förklarade även Caias ordförande Adeline Sterner hur de kommer sig att CAIA ligger så pass högt på lönelistan. Det är nämligen bara ett bolag i e-handelsundersökningen som ligger ovanför dem.
“Det är väldigt enkelt att jämföra lön idag och jag upplever att fler och fler pratar öppet om sina löner vilket jag tycker är väldigt bra. Det gör att man som seriös arbetsgivare behöver lägga sig på rätt nivå för att locka talang”, sa hon till Breakit.
Jag undrar dock om det är ett gäng som har rejäla löner, och att de yngre, de som ”skapar innehåll” på sociala medier ligger lägre.
Ta Filippa Toremo som ett exempel. Det skulle vara intressant att veta vad hon hade för lön Caia innan hon gick på sin mammaledighet. Låg även den över genomsnittet eller är det bara ”höjdarnas” löner som drar upp genomsnittet?
Kanske ses det som en löneförmån att medverka på Bianca och Caias sociala medier, och i förlängningen kunna arbeta som influencer, med inkomstbringande reklamsamarbeten?
Annica Englund har haft frågestund och skriver att det är väldigt upp och ner för hur hon trivs i Calgary, men att det inte har med staden att göra, som hon tycker är bra.
Det har mer att göra med att hennes fästman Elias är borta väldigt mycket – han är hockeyspelare – och att många av hennes vänner försvunnit då också deras partners är hockeyspelare som bytt lag inför den kommande säsongen.
Hon skriver att om hon och familjen blir kvar i Calgary så planerar de att flytta, både för att de vill byta område och testa någonting nytt, men också för att underlätta för henne när hon är ensam med sonen.
Jag vet inte hur många dagar om året en spelare i NHL är hemifrån, men det är nog ganska många. Då är det kanske inte så konstigt om deras partners kommer varandra ganska nära på kort tid, och att det är jobbigt när en sådan vän helt plötsligt försvinner iväg.
Det kan nog ganska många, som flyttat utomlands till en plats där man inte känner någon, vittna om.
Ibland blir man bara så innerligt trött på att hela tiden behöver börja om på noll och lära känna nya människor. Om och om igen. Då önskar man ibland att det bara fanns någon nära som liksom bara ”känner en”. Om än så lite…