Therese Lindgrens nya projekt

Jag beundrar Therese Lindgrens engagemang för djuren, och tycker att många av hennes projekt är beundransvärda, men en sak jag inte avundas henne är den nya kursen hon ska läsa. 
Hon ska nämligen studera ”viltrehabilitering” vilket kommer innebära att hon ska ta hand om sjuka och skadade djur. Jag antar att det i den utbildningen ingår att fatta beslut om eventuella avlivningar med mera, och det är där det tar stopp för mig. Samma anledning till varför jag tidigt gav upp drömmen att bli veterinär.
Man vänjer sig säkert med tiden men jag vet inte om jag vill göra det. Vänja mig vid att avliva djur alltså… Äsch, det kanske bara är jag som är sjåpig?

Paula om valet att renovera nya huset

Det är väl det influencers ofta blir anklagade för, eller kanske stockholmare generellt till och med? Att man köper nyrenoverade bostäder och sen sliter ut allt för att göra nytt och sen säljer strax efter och gör samma resa om och om igen. Jag förstår att man kan störa sig på sånt även om det inte direkt upprör mig. Har man råd och stort inredningsintresse kan jag förstå att man vill sätta sin prägel på det. Och att man kanske dessutom gör det som content till kanalerna. Samtidigt förstår jag också kritiken mot att det inte direkt är miljövänligt.

För mig personligen hade det känts fel att riva ut ett kök som byggdes för 1 år sen för egen del. Men jag skulle inte heller känna mig helt hemma om det var materialval/färger jag verkligen inte trivdes med. Svårt det där.
Vad tycker ni är ”försvarbart” med renovering och miljö? // Paula Rosas

Paula Rosas har skrivit ytterligen ett inlägg om husrenovering, och har du inte hängt med i svängarna så rekommenderar jag att du läser ikapp här först. 
Vad tycker ni om Paulas resonemang?
Det kommer ju alltid finnas människor som river ut splitterny inredning, men att riva ut inredning som är 18 år, är det verkligen att betrakta som samma sak?
Så här låter det i kommentarsfältet:

Underbara Clara om exelark och kravlistor

Bildkälla: Clara Lidström pressbild och Pressbild /Netflix. Fotograf: Johan Paulin och Robert Eldrim

I veckans avsnitt av Underbara Clara och Malin Wollins podd så pratar de om realityserien Love is Blind Sverige, och Clara berättar om att hon reagerade på hur otroligt skev dejtingkulturen är idag, på deltagarnas inställning till vad en relation ska vara.
Clara tycker att människor sitter med sina excelark och kravlistor över vad de vill ha och på insta och tiktok är “icks” och “red flags” och hur det är det enda man pratar om när det gäller att hitta en partner.
I ett blogginlägg spinner Clara vidare på det här och skriver att allt det här är raka motsatsen till vad som är en relation för henne och hon enligt henne är det en obegriplig inställning.

Jag blir ledsen när jag tänker på alla som går runt och kanske missar kärleken för att de har någon missriktad girlboss-attityd som är så här “Jag förtjänar faktiskt XXX” och “En riktig man ska göra XXX för mig”. Jag tror givetvis på att veta sitt eget värde, respektera sig själv och aldrig gå med på att bli illa behandlad. Men ärligt talat. Hur kul är du själv då? Och den frågan gäller förstås snubbar i lika hög utsträckning. Vadå kravlista? Börja istället med att fundera på vad du själv kan erbjuda en annan människa. På vad du kan ge istället för att få.

Mitt bästa relationsråd när man stör ihjäl sig på sin partner (vilket man ju gör i perioder) det är för övrigt att ställa sig själv denna enkla fråga:
-Hur rolig är jag själv att leva med?!
Ganska sällan är svaret att man är underbar. // Underbara Clara

Om folk håller med henne i kommentarsfältet?
Sover Dolly Parton på rygg, har påven rolig hatt och verkar alla som bidragit till gårdagens manus av Melodifestivalen drabbats av ett och samma delirium?
Svar : Ja – och som fortsättning på mitt sista påstående…
Det var stundtals helt obegripligt.