Visa det här inlägget på Instagram

I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder – ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep. // Fi Lindfors och Ann Söderlund

Hade fokuset inte legat på ADHD så hade den här boken varit lite av en utmanare till Johanna Bladhs bok ”Tjejbibeln”.
Nu är ju den aktuella boken ”en handbok för kvinnor med (eller utan) ADHD” så kanske ändå?
De skriver att de lämnar ut sig själva och tar en för teamet genom att testa olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep. Mediciner? Det gör mig onekligen nyfiken, särskilt som ”ADHD” fullkomligt exploderat som satt diagnos de senaste åren.

Jag blir mer nyfiken på det här, än när ADHD ska beskrivas som en superkraft eller liknande.
Sånt är bara tröttsamt att läsa. Viktor Frisk tog till och med fram en poster för ändamålet.

Reklam:

I morgondagens poddavsnitt av ”Sanning & Konsekvens pratar jag om de 70 första sidorna i Johannas bok. Ris och ros. ?

Jag tycker alltid det är så märkligt med influencers som marknadsför och mer eller mindre går i god för företag, innan de ens använt sig av tjänsten.
Det är extra vanligt när det kommer till sponsrade plastikkirurgiska inlägg, men händer lite då och då som här, där det görs reklam för en flygande bilmekaniker.
Jag tänkte på det extra mycket när jag låg på SÖS förra sommaren. Jag hade fått inre blödningar av en operation jag gjorde, och tänk om jag hade gått i god för den kliniken på förhand, helt okritiskt.
De flesta sponsoperationer har ett kontrakt innehållande en munkavel, alltså att den sponsrade personen inte får tala negativt om kliniken, oavsett resultat, och hur förklarar man då en fem dagar låg vistelse på kirurgavdelningen med dränage på tre olika ställen?
Nu var ju inte min operation sponsrad, men fundera gärna ett extra varv på problematiken här ovan. Ofta har kanske ”rena” modeller inte heller textat alla produkter de gör reklam för, men oftast är det anonyma modeller som bara agerar rekvisita, till skillnad från influecners som inte bara visar upp men även går i god för många företag, enbart baserat på faktumet att man kommer få betalt.

I mina ögon är det här ett extremt dåligt och oproffsigt reklaminlägg, men så fick hon kanske inte mer än kostnaden som ersättning? 

Tack för tips!