Först:
Det var videos efter videos av svankande influencertjejer som gjorde olika ”photo challenges” för att visa hur viga, smala eller vackra de var. Kanske ställde de sig i profil för att visa hur små midjor de fick i mjukisbyxor och crop tops.Sen:
Min algoritm hade nu skiftat en smula. Istället för att de svankande tjejerna gjorde challenges hade de börjat dansa. Det var kanske fyra eller fem låtar som upprepades, oavsett hur länge man scrollade. Alla tjejerna använde samma koreografi.Efter det:
Någon vecka senare och en hel del scrollande hade algoritmen smalnats av ytterligare. Tjejerna bar nu färgglada peruker, hade stjärnor under ögonen och inte sällan olika djurattribut – svansar, öron och nos. De åmade runt på golvet och slickade sig om handryggarna. Eller dansade till glättig koreansk pop i otroliga push-up kreationer.Avslutningsvis:
Borta var alla mina mangafavoriter. De hade istället ersatts av kvinnor utan tänder. Video efter video. Allihopa satt i hårt upplysta rum utan möbler, gulnade heltäckningsmattor och persiennerna neddragna. Inte sällan ett litet barn på andra sidan rummet som apatiskt stirrade ut i ingenting. Här hade jag hamnat. I meth-tiktok.Sammanfattning:
Jag vet inte vad jag vill säga med det här inlägget mer än att detta är mina two cents om TikTok.
Där inne, bland mina appar på mobilen, har jag nu en portal till en plats där kvinnor i odefinierbara åldrar sitter på golvet i sina stökiga lägenheter. De kliar sina ansiktssår blodiga, ser mig rakt i ögonen och sjunger My Heart Will Go On. // Sandra Beijer
Med den Sandra Beijerska sammanfattningen av TikTok så känns det som att jag vet allt jag behöver veta om denna märkliga app.
Använder ni TikTok och vilken resa har i så fall dess algoritm tagit ER på?
